Radar

Gotlandsruss klarar vintern bra vid åretruntbete

Gotlandsrussen i studien gick under två år ute i tio hektar stora hägn som innehöll både gräs- och skogsmark.

Förutom positiva effekter på den biologiska mångfalden av växter och pollinerande insekter var bete från frigående Gotlandsruss även positivt för olika arter av gräshoppor. Dessutom visar studien att russen själva mådde bra även under vintern, enligt de ytterligare analyser som forskarna har gjort i det projekt som vi skrev om förra året, både på Radar och ett längre reportage på Zoom.

Gotlandsruss som får gå ute på bete året runt har studerats i ett tvåårigt projekt på SLU. Nu har de data som forskarna samlade in analyserats ytterligare.

Bakgrunden är att den biologiska mångfalden minskar stadigt i Sverige och att artrika hagmarker är en av de miljöer som hotas mest. Samtidigt är Gotlandsrusset en hotad svensk husdjursras som skulle kunna bidra genom bete samtidigt som rasen bevaras.

Forskarna undersökte bland annat på hästarnas inverkan på olika trädarter och skogens utveckling, och kunde se att betet skapade ett mer öppet landskap genom att de begränsade mängden sly och buskar. Slutsatsen är att åretruntbetande russ kan bidra till bevarande och restaurering av artrika skogsbetesmarker och hagar.

Regelbundna hälsokontroller

Russet är en gammal hästras som för inte så länge sedan strövade fritt på Gotland och forskarnas hypotes är att det finns individer som har kvar de egenskaper som gör att de klarar betesgång året runt med god funktion och hälsa. Under de två år som russen gick ute, gjorde forskarna regelbundna kontroller av hästarnas hälsa och mående.

Studien visade att kvaliteten på betet förbättrades under den tid som russen betade, och att protein- och energiinnehållet var tillräckligt för att tillgodose hästarna behov. Under fem månader, på vintern, var dock betet begränsat vilket resulterade i att russen fick använda delar av sina fettreserver. 
Detta påverkade dock inte deras hälsa eller tillväxt negativt, enligt forskarnas undersökningar, men de kunde se att hägnens delvis olika förutsättningar påverkade hur väl de fungerade för åretruntbete.

Ett av de tre hägnen fungerade bättre då gräsmarken hade god dränering vilket minskade risken för isbildning, samtidigt som skogsmarken i det hägnet hade mer inslag av gräs då den var mer öppen och hade större inslag av lövträd.

Genetiska skillnader

Forskarna tittade också på hur russen påverkades av parasiter och kunde se att tre av de tolv hade bättre motståndskraft. De pekar på att det inom naturvård med domesticerade djur är viktigt att använda individer som har en naturligt hög motståndskraft mot parasiter.

”Det är känt från andra djurslag att det finns en genetisk komponent i motståndskraft mot parasiter och två av dessa individer var också efter samma far.” skriver forskarna.

Deras övergripande slutsatser hittills är att åretruntbete med gotlandsruss kan öka den biologiska mångfalden och förhindra igenväxning av öppen mark.
Liksom att det finns individer inom rasen gotlandsruss som har lämpliga egenskaper för åretruntbete och kanske till och med ”rewilding” men det finns också individer som inte har dessa egenskaper, trots att gotlandsrusset anses vara en härdig ras.

Om projektet:

Totalt tolv ettåriga russhingstar släpptes i tre hägn söder om Uppsala, fyra russ i varje. Varje hägn bestod av cirka tre hektar gräsyta och sju hektar skog men med lite olika karaktärsdrag.
I varje hägn fanns hägnade kontrollytor som russen inte kunde komma åt, för att kunna jämföra russens påverkan.
Projektet har fått stöd från SLU, Världsnaturfonden, Stiftelsen Helge Ax:son Johnsson och allmänheten via så kallad crowd funding.
Källa: SLU