Coronakrisen har inte bara orsakat lidande och död, den har också fått många att börja fundera kring hur vårt samhälle ska se ut i framtiden och om den globaliserade värld vi lever i verkligen är den bästa tänkbara. Hur hållbart är det att vi fortsätter att resa kors och tvärs över hela världen? Är det verkligen sunt att vi är så beroende av importerade varor? Borde vi inte gå tillbaka till det småskaliga, enkla och nära?

Det här är förstås inga nya frågor, det har under en lång tid funnits en kritik från både vänstern och miljörörelsen mot globaliseringen i form av ökad frihandel, utnyttjande av billig arbetskraft från andra länder och västvärldens exploatering av människor och natur på andra sidan jorden. Men de senaste decennierna har globaliseringskritiken inte bara kommit från vänster utan allt mer från högerpopulister. Ett typiskt exempel är EU som under lång tid främst kritiserades från vänsterhåll, men numera förknippas EU-motståndet kanske främst med partier som brittiska UKIP. Kritik mot nyliberalism och frihandelsavtal blandas med kritik av en generös flyktingpolitik eller att vi tar in kulturinslag från andra länder.

Jag tror det är viktigt att vi inser att globaliseringen har både goda och dåliga sidor. Till det goda hör vidgade perspektiv, ökade utbyten av tankar och erfarenheter, möjligheten att skapa en jämnare resursfördelning på jorden och en öppnare värld där vi kan erbjuda skydd åt människor på flykt. Till det negativa hör vår kraftiga påverkan på miljön och klimatet, dels genom ökade koldioxidutsläpp till följd av ett ökat resande men också att miljön på vissa platser blir förstörd av ett alltför hårt besökstryck. Hit hör också att vi flyger in varor från andra sidan jorden och att företag dumpar priserna genom att förlägga produktionen till länder där de kan betala extremt låga löner. 

Nu under coronapandemin ser vi både att många människor börjar fundera på att ställa om sina liv och leva mer hållbart, till exempel genom att resa mindre eller börja odla sin egen mat. Men vi ser också hur rädslan för det främmande ökar och hur stater stänger sina gränser. Båda är en form av reaktion på globaliseringen, men med helt olika resultat. 

Jag skulle gärna se en mer decentraliserad värld, där fler beslut tas i mindre sammanhang och där alla människor får mer inflytande över de beslut som berör dem. Men det får inte ske på bekostnad av att vi tappar de stora perspektiven eller att vi sluter oss samman och låtsas som att omvärlden inte existerar. Protektionism eller nationalism är inte botemedlet mot globaliseringens avigsidor, däremot kan småskalighet, närhet och en ökad förståelse för de sammanhang vi ingår i vara det.