I går överlämnades utredningen En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning till regeringen. Redan på första sidan i sammanfattningen konstaterar utredaren, Björn Åstrand, att utvecklingen av den svenska skolans likvärdighet över tid har varit negativ. Med andra ord har skillnaderna i kunskapsresultat mellan olika skolor ökat och elever delas alltmer upp mellan olika skolor utifrån sin socioekonomiska bakgrund och om de är födda i eller har invandrat till Sverige.
En idé när det fria skolvalet infördes, för snart trettio år sedan, var att det skulle minska skolsegregationen. Om föräldrar kan välja skola och inte är hänvisade till den skola som ligger närmast kan man uppnå en större blandning, löd argumentet. Men som utredningen konstaterar har effekten snarare blivit tvärtom. Skolsegregationen har istället ökat eftersom de föräldrar som gör tidiga och aktiva val för det mesta är de med hög socioekonomisk status. Samtidigt har också klyftorna i samhället ökat vilket ytterligare har spätt på segregationen.
Björn Åstrand föreslår några steg för att motverka det här, de flesta är bra, men jag har svårt att se att något av dem kommer att göra en avgörande skillnad. Det viktigaste i utredningen är kanske förslaget om att det fria skolvalet ska bli obligatoriskt, alla vårdnadshavare ska få hem en blankett om att välja skola och det ska göras under en begränsad tid, det ska alltså inte vara möjligt att – som en del föräldrar har gjort tidigare – ställa sitt barn i kö till en skola flera år i förväg. De som ändå inte gör något val kommer att placeras i en skola i nära anslutning till hemmet.
Utgångspunkten är att vårdnadshavarnas önskemål ska vara styrande, men när det finns färre platser på en skola än antal sökande får ett urval göras. Det är huvudmännen som ska avgöra vilka urvalskriterier som ska gälla, men utredningen slår fast vilka grunder som kan komma på fråga (i princip desamma för friskolor och kommunala skolor). Det handlar om syskonförtur, geografiskt baserade urval, en kvot i syfte att uppnå en “allmän social sammansättning” (det vill säga motverka segregationen), att elever vid en viss skola får förtur till en annan om det finns ett ”skolspår” eller ”verksamhetsmässigt samband”. Det ska också vara möjligt att göra ett helt randomiserat urval, det vill säga någon form av lottning. Vidare sägs också en del om hur de ekonomiska resurserna ska fördelas och att staten ska ta ett större ansvar för ökad likvärdighet.
Det är bra att det fria skolvalet finns kvar, inte minst är det viktigt att det finns utrymme för olika pedagogiker och att det är möjligt att starta kooperativt ägda skolor. Det är också viktigt att det finns möjligheter för elever att byta skola om de inte trivs på den skola de går på. Tänk er själva en motsvarande situation inom arbetslivet, du mår dåligt och har ångest över att gå till jobbet, men du har ingen möjlighet att byta arbetsplats utan måste jobba kvar på samma ställe i upp till tio år till. Elever kan inte säga upp sig från skolan men det är väldigt viktigt att de i alla fall har möjligheten att kunna byta skola. Av den anledningen är jag skeptisk till ett av förslagen i utredningen som säger att skolbyten endast ska tillåtas vid terminsstart om inte särskilda skäl föreligger, till exempel att barnet flyttar. Det är så klart bättre att bara kunna byta skola två gånger om året än ingen alls, men en termin är en lång tid, i synnerhet om man är 6–7 år.
I övrigt tycker jag att de flesta förslagen känns rimliga, däremot tror jag inte att det här allena kommer att kunna motverka skolsegregationen. Det stora problemet är nämligen boendesegregationen och ojämlikheten i samhället i sig. Även med det här förslaget kommer säkert de allra flesta föräldrar välja en skola i närheten och där de flesta har en liknande sociokulturell bakgrund. Det är också viktigt att komma ihåg att det i stora delar av landet inte finns något skolval i praktiken. Där jag växte upp fanns det bara små kommunala skolor, ingen friskolekoncern hade något intresse av att etablera sig på den värmländska glesbygden, och så ser det ut än i dag på många platser.
Moderata ungdomsförbundets ordförande Benjamin Dousa menar att detta är ett sätt att steg för steg driva friskolorna ut ur Sverige och att det blir en snedvriden konkurrens. Det är en grov överdrift. Snarare visar den hur vi kan värna det fria skolvalet men samtidigt göra det rättvist. För meningen borde väl vara att det fria skolvalet ska gälla alla, inte bara de som ställer sina barn i kö när de är ett år gamla?
Bibliotek i Stockholm som åker hem till äldre låntagare med böcker – kan inte alla bibliotek göra det?
Att personer i riskgrupper inte får vara hemma med sjukpenning.
