Regeringens besked om att förbjuda alla besök på äldreboenden var knappast oväntat. Kanske var det också, utifrån den allmänna smittspridning som nu råder och att alla personer över 70 år räknas som en riskgrupp, nödvändigt. Men det är likväl väldigt sorgligt.
Föreställ dig att du bor på ett äldreboende och har fått reda på att du bara har ett fåtal månader kvar att leva. Att då få beskedet att du kommer få tillbringa den närmaste tiden utan några som helst besök från nära och kära, ja att du kanske aldrig mer kommer få tillfälle att se dem innan du dör, måste vara fruktansvärt. Högst troligt finns det personer som skulle vara beredda att ta risken att offra de där sista månaderna för chansen att få träffa, krama om och kanske ta ett sista farväl av barn och barnbarn.
Men frågan är definitivt inte enkel. Även om enskilda personer skulle vara beredda att utsätta sig för risken att träffa personer som möjligen kan bära på smitta så påverkar det även andra. Om en smittbärare kommer in på ett äldreboende så riskerar den ju inte bara att smitta den som den ska hälsa på utan alla som bor på boendet. Möjligen skulle det gå att undvika genom att man förbjöd vistelser enbart i de gemensamma utrymmena (eller enbart utomhus) och införde väldigt strikta hygienregler för alla besökare, men det kan nog ändå bli svårt att helt komma bort från risken för smitta.
Samtidigt riskerar ju även personalen på äldreboenden – precis som sjukvårdspersonal och hemtjänsten – att dra med sig viruset. Så om man ville vara helt på den säkra sidan skulle man kanske även fått ordna med särskilda baracker för personalen och hållit dem helt isolerade från omvärlden. Frågan är också om inte den här åtgärden kommer lite väl sent med tanke på att 90 kommuner, de flesta i Stockholmsregionen, redan har haft smittade eller misstänkt smittade på sina äldreboenden.
Coronakrisen tvingar hela tiden fram svåra avvägningar; att rädda liv ställs mot såväl ekonomi som livskvalité och demokratiska principer – och till slut kanske även ett liv måste vägas mot ett annat liv. Jag har svårt att utifrån min trots allt begränsade kunskap kunna värdera om just det här förbudet är rätt i just den här situationen. Men en sak vet jag i alla fall: att leva är inte alltid detsamma som att överleva. Och ett liv i isolering kan ibland kännas lika hemskt som döden.
Tumme upp:
Volvo börjar producera skyddsutrustning istället för lastbilar.
Tumme ner:
Att det fortfarande råder brist på skyddsutrustning i stora delar av landet.
