Att Liberalerna fortfarande har mage att kalla sig liberaler övergår ofta mitt förstånd. Flera av de beslut som togs och de tal som hölls under partiets landsmöte i helgen andas allt annat än liberalism. Till exempel vill man starkt begränsa både asylinvandringen och numera även arbetskraftsinvandringen. ”Antalet asylsökande till Sverige kommer att minska” sa till exempel Nyamko Sabuni under landsmötet som om det var något hon enhälligt kunde styra över. Man vill också införa språkkrav för medborgarskap och begränsa EBO-lagen (lagen om eget boende för nyanlända), förslag som i mina öron känns allt annat än liberala.

Dessutom pratade Nyamko Sabuni på landsmötet om det ”förortslyft” som hon vill se. Det här så kallade lyftet går bland annat ut på att Skatteverket ska genomföra en folkräkning (!) i förorterna för att se hur många som faktiskt bor i lägenheterna. Folk- och bostadsräkningen avskaffades efter 1990 års räkning då en mer detaljerad folkbokföring gjorde den överflödig. Men nu verkar Liberalerna vilja återinföra det manuella systemet, i alla fall i vissa områden. Tydligen tycker de inte att det finns tillräckligt många kontrollsystem i Sverige som det är. Man vill också försöka styra var människor med försörjningsstöd bosätter sig så att inte alla samlas på samma ställen, hur nu det ska gå till. Det är i alla fall lätt att få känslan av att för L så är utsatta områden ett större problem än utsatta människor.

Som väl är klubbade landsmötet också igenom några förslag som går i en mer liberal och human riktning. Ett sådant är frågan om att utreda aktiv dödshjälp som Liberalerna nu blir andra parti, efter Miljöpartiet, att förespråka. Att människor ska ha rätt att själva bestämma när de vill sluta sina liv är en viktig frihetsfråga och det är bra att Liberalerna också ser det. Det är också bra att de vill ha ett nytt system för organdonation där den som inte vill donera sina organ efter döden aktivt måste meddela det, friheten att välja finns kvar men man ändrar på normen vilket är fullt rimligt eftersom organdonationer trots allt räddar liv och de allra flesta svenskar (cirka 85 procent) är positiva till att donera sina organ. Även beslutet om att pröva så kallade fixrum för sprutnarkomaner – det vill säga rum där man kan ta narkotika under övervakning av sjukvårdspersonal för att minska riskerna för överdoser och dödsfall – är positivt. Det röstades visserligen bara igenom med en rösts marginal men det visar i alla fall att en del ser narkotikaberoende som en sjukdom och inte något som till varje pris ska bestraffas.

De här besluten, samt det faktum att Luf:s ordförande Romina Pourmokhtari är starkt kritisk till Sabunis syn på att begränsa invandringen, visar att det trots allt finns en del liberalism och humanism kvar i Liberalerna. Men precis som i fallet med Kristdemokraterna så är de humanitära krafterna och de som tror på människors frihet snarare än på kontrollsystem och förmynderi starkt nedtryckta inom L för tillfället.

Kanske handlar det om tidsandan och den utbredda tron på att det är straffskärpningar, övervakningar och stängda gränser som väljarna vill se. Men som Tage Danielsson sa: ”Att ge folk vad de vill ha är bara cyniskt. Man ska naturligtvis ge folk det man allra helst vill ge dem – och man ska göra allt för att de ska vilja ha det man vill ge.” Om jag får önska mig något så är det att både Liberalerna och andra partier vågade hörsamma den uppmaningen.