Det går knappt en dag utan att vi hör om nya sprängdåd eller skjutningar i Malmö. Lyssnar vi till politikerna finns det bara ett sätt att lösa våldsspiralen: hårdare straff, fler övervakningskameror, hårt ska sättas mot hårt och så vidare. Men om vi istället lyssnar till polisen så är det, i alla fall delvis, andra metoder som de ser som effektiva.
Sedan ungefär ett och ett halvt år tillbaka pågår projektet ”Sluta skjut” i Malmö. Det är en strategi som bygger på den amerikanska modellen GVI, gruppvåldsintervention, och går ut på att samla kriminella för att få dem att förstå att det allra viktigaste är att det dödliga våldet upphör. Utgångspunkten är att ingen – inte ens de som själva skjuter – egentligen vill att våldet ska fortgå eftersom det gör att alla tvingas leva med den ständiga rädslan att själv bli skjuten. På de möten som polisen har med de kriminella, det senaste ägde rum i tisdags, så informerar man dels om att om de misstänker att någon person har utfört en skjutning eller ett sprängdåd så sätter de ökat fokus på hela den grupp som de anser att personen tillhör. Men de erbjuder också hjälp och stöd till dem som vill lämna lämna den brottsliga banan.
Det kan låta som en simpel, nästintill naiv, strategi men det finns mycket forskning som visar att den för det mesta ger resultat. I Boston minskade antalet mord bland ungdomar med 63 procent efter att polisen började jobba med GVI, i Stockton gick de dödliga skjutningarna ner med 42 procent, i Cincinnati minskade gruppinvolverade mord med 41 procent och så vidare.
Man kan givetvis vända på det och säga att även fast projektet har pågått ett tag i Malmö nu så tycks det inte ha gett något större resultat där, snarare har ju morden och sprängningarna den senaste tiden ökat. Men den här typen av satsningar är ofta långsiktiga och även om de inte ger några konkreta resultat direkt så kan det ändå vara värt att fortsätta. Om det så bara skulle vara en person som blir övertygad om att våld inte löser några problem efter ett samtal med polisen så är väl ändå den personens möjligheter till ett bättre liv värt något?
Det här är inte en mirakelmedicin som kommer stoppa allt våld. Ännu viktigare än detta är att man jobbar preventivt med ungdomar – i skolor, i idrottslag och på fritidsgårdar – för att få dem att inse det destruktiva och meningslösa med våld, att man tar bort den kriminalisering av narkotikabruk som ligger bakom mycket av våldet och framför allt att man jobbar för att utjämna de stora klyftorna i samhället. Men i det akuta läge vi befinner oss i nu så kan det här ändå vara ett relativt effektivt sätt att bromsa våldet.
På nätet har föga förvånande metoden blivit massivt hånad. ”Rättssamhället har förlorat”, ”Bara i Sverige, landet bakom flötet”, ”Det var det dummaste jag läst på länge, så daltas det naivt med de kriminella” är några typiska exempel på kommentarer som kommer upp när det här skrivs om. Kommentarerna är symptomatiska för det samhälle vi lever i, ett samhälle som helt tycks ha gett upp hoppet om kriminella, ett samhälle där politikerna tror att det enda effektiva sättet att lösa problem på är att bunta ihop och låsa in problemmakarna (eller utvisa dem, i flyktingars fall).
Det är en fruktansvärt sorglig syn på människor, en syn som på sikt bara kommer leda till ytterligare våld eftersom de som är indragna i kriminalitet redan känner sig dömda av samhället och att det därför inte spelar någon roll vad de gör. Vi måste till varje pris fortsätta tro på möjligheten till samtal, även med de grövsta kriminella. Gör vi inte det har vi verkligen gett upp hoppet.
Vänsterpartiet vill avkriminalisera narkotikabruk för att stoppa gängvåldet.
Att de flesta partier verkar se mer till vad som lockar väljare än vad som faktiskt ger resultat.
