Glöd · Ledare

Att värna om familjer är inte att stänga dem ute

“Att vara liberal är att vara kluven” brukar det heta, men det allra mest kluvna partiet just nu är kanske ändå Kristdemokraterna. I helgen hade de som bekant kongress, eller riksting som det heter på kristdemokratiska.

Debatterna var understundom heta i synnerhet kring ämnen som tiggeriförbud, familjeåterförening och heltäckande slöja i offentlig verksamhet. Till exempel sa ombudet Hans Inge Smetana från Vännäs så här under debatten om tiggeriförbud: “Vänner, jag gick med i ett parti, för jag kände medmänsklighet. Här fanns en värme, här var vi mån om de svagas sida, familjernas röst i samhället. Lyssnar man i dag på KDU då ska vi sparka på de svaga, vi ska inte ta hand om de som behöver hjälp. Det är det KDU missionerar i dag. Det motsätter jag mig kraftigt.”

I debatten om familjeåterförening och försörjningskrav var känslorna så starka att presidiet fick uppmana till en saklig debatt och ordföranden bad ombuden att inte applådera efter beslutet av respekt för meningsmotståndarna. 

Att det är just den här typen av frågor som splittrar KD är inte konstigt. Partiet har de senaste åren, under Ebba Busch Thors ledning, gjort en tydlig sväng mot mer auktoritära och nationalistiska värderingar. KD har förvisso alltid varit ett konservativt högerparti men det har ändå förenat det med en humanism, ett värnande om fattiga och sämre lottade. Att döma av rikstinget finns det fortfarande många medlemmar som står fast vid de värderingarna även om de inte längre får något gehör i partiledningen. 

För många kristdemokrater är familjen någonting heligt som ska värnas. En kan ifrågasätta detta dyrkande av den heterosexuella kärnfamiljen av många skäl men det har i alla fall fört det goda med sig att många kristdemokrater har svårt för åsikten att barn ska kunna försörja sina föräldrar för att de ska få komma till Sverige. De anser, med rätta, att detta skulle göra det omöjligt för många familjer att återförenas och att det är orimligt att kräva av barn, som ju inte får arbeta, att de ska kunna betala för sina föräldrar. Men på rikstinget röstades ändå ett försörjningskrav igenom med klar majoritet. 

Argumentet från de som ville ha försörjningskrav var lustigt nog detsamma som från motståndarna. “Det här är ett förslag för att stoppa familjesplittring”, sade partiets migrationspolitiske talesperson Hans Eklind, och menade att detta skulle avskräcka föräldrar från att skicka sina barn till Sverige i förväg. Att det skulle få den effekten förefaller dock som önsketänkande från Eklinds sida och så länge KD inte har något förslag på hur de familjer som bara har råd att skicka en person ska kunna ta sig hit gemensamt så blir det bara ännu ett sätt att begränsa invandringen så mycket som möjligt. 

Ytterligare exempel på beslut under rikstinget som går i samma riktning är att uppehållstillstånden även fortsättningsvis ska vara tillfälliga, att det ska krävas godkänt språk- och samhällsprov för att få permanent uppehållstillstånd och medborgarskap, att rätten till offentligt finansierad tolk ska begränsas (samtidigt som de också vill förbjuda barn från att tolka), att fler asylsökande ska tvingas bo på anläggningsboenden och att medborgarskap ska kunna återkallas. 

Den enda lilla ljusglimten var kanske att förslaget om nationellt tiggeriförbud röstades ner. Partistyrelsen är dock noga med att påpeka att kommunerna även i fortsättningen ska ha möjligheten att själva bestämma att förbjuda tiggare på vissa platser, så som ju redan har skett i många kommuner. 

Om det fortfarande finns något kristet kvar i Kristdemokraterna så är det snarare en gammeltestamentelig och hård syn än den mjuka och förlåtande syn som predikas i evangelierna. Från att ha varit ett parti som velat hjälpa främlingar i nöd är KD numera bara ytterligare ett murbyggarparti som värnar om sitt eget hus. Möjligen har denna strategi varit lyckad såtillvida att de har lyckats locka över några väljare från M och SD. Men om KD ska ha något som helst existensberättigande i framtiden och inte bara vara ett SD light gäller det att de humanistiska krafter som fortfarande finns inom partiet lyckas övervinna de främlingsfientliga och auktoritära. 

Hans Inge Smetana.

Ebba Busch Thor.