I kväll för precis en vecka sedan tvångsutvisades 50 personer till Afghanistan. Ett land som rankas som världens minst fredliga av Global Peace index, ett land där närmare 4 000 civila dog bara under det första halvåret i år, ett land som snart går till val, varvid oroligheterna väntas öka ytterligare.

Den svenska regeringen har verkligen gjort vad de kunnat de senaste åren för att både göra det så svårt som möjligt att ta sig in i Sverige och att få stanna, för dem som lyckats passera nålsögat. Från att ha varit ett, med europeiska mått, relativt generöst land har vi lagt oss på EU:s absoluta miniminivå. Men för många räcker inte detta. Många tycker att vi borde dra åt tumskruvarna ännu mer, göra livet till ett helvete för ännu fler människor. Som Moderaterna som argumenterar för att vi borde minska vårt redan låga flyktingmottagande med 70 procent, eller Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar Arpi som argumenterar för att vi borde avskaffa asylrätten helt och ersätta den med ett kvotsystem.

Det vidrigaste är hur de som argumenterar för asylrättens slopande försöker få det att framstå som att de gör det av humanitära skäl. Arpi skriver att ”asylrätten i sin nuvarande form är anledningen till att migranter år efter år drunknar på Medelhavet. Sverige och Europa har hållit ut en gigantisk morot för människor i hela världen. Men behållit vallgraven.” Och fortsätter med att kalla det för ”ett grymt hyckleri”. Och ja, han har rätt. Det är ett grymt hyckleri att låta människor få komma in i landet och sedan säga till många av dem att ”tyvärr, vi vill inte ha er här, ni får åka tillbaka igen”. Men det är inte ett problem som vi löser genom att slopa asylrätten.

Redan i dag finns det ett kvotflyktingsystem, det är FN:s flyktingorgan UNHCR som väljer ut de flyktingar som de anser vara i allra störst nöd. Det är sedan upp till varje land att besluta hur många kvotflyktingar de ska ta emot, Sverige tar emot cirka 5 000 kvotflyktingar om året vilket är mer än de flesta europeiska länder. Men med tanke på att närmare 71 miljoner människor är på flykt i världen så förstår var och en att det är en försvinnande liten andel.

Det vore jättebra om vi kunde utöka det här systemet och ta emot många fler människor som sitter fast i flyktingläger. Men oavsett om vi skulle ta emot 5 000 eller 25 000 kvotflyktingar så ska man vara medveten om att det inte kommer stoppa människor från att göra den livsfarliga resan över Medelhavet. Människor flyr för att de inte har något annat val. Människor kommer fortsätta fly även om möjligheten att få uppehållstillstånd är obefintlig. Helt enkelt eftersom livet som papperslös flykting i ett välmående europeiskt land trots allt ofta upplevs som bättre än att hela tiden leva med rädslan för att ens hus ska bombas eller att man ska bli gripen på grund av sin sexuella läggning eller sina politiska åsikter.

Missförstå mig inte, jag ser gärna att det blir möjligt att söka asyl på svenska ambassader så att människor slipper göra den livsfarliga resan in i Europa. Men att säga att det ska vara förbjudet att fly är ungefär lika dumt som att säga att det ska vara förbjudet att be om pengar eller förbjudet att vara fattig.

Arpis tankemodell bygger också på ett kolonialt synsätt. Det är bara vi som ska bestämma vilka som ska få komma in i Sverige, människor ska inte ha rätt att söka sig hit på egen hand. Med ett kvotsystem har vi möjlighet att välja vilka som ska få ta del av vår välfärd, skriver Arpi. ”Då kan man välja vilket utrymme det finns och sätta taket därefter.” Det innebär alltså att vi med kvotflyktingsystemet skulle kunna bestämma att vi tar emot exakt noll flyktingar, oerhört bekvämt för alla flyktingmotståndare förstås.

Alternativet till att låta människor dö på Medelhavet är alltså inte att ersätta asylrätten med ett kvotsystem. Alternativet är förstås att göra det mycket enklare att ta sig in i Europa, att hjälpa de båtar som hamnar i nöd och att låta alla som har flytt från krig och förföljelse få stanna. Att ersätta det grymma hyckleriet som är svensk migrationspolitik med solidaritet och medmänsklighet.

Såg du på TV4-nyheterna måndagen den 4 december? I så fall kunde du se kycklingar som slungades omkring på rullband i en gigantisk maskin och klämdes till döds. Skadade och sjuka kycklingar lämnades i backar där de åt på varandra. Det var Djurrättsalliansen som hade filmat med dold kamera inne på en av Kronfågels kläckerianläggningar. Om du är som de flesta så mådde du illa av att se bilderna. Kanske du till och med bytte kanal för att du inte ville se det? Reaktionerna visar att vi bryr oss om djur och lidandet de utsätts för. 

Kronfågels VD Fredrik Strømmen säger om bilderna: ”Så det jag ser här är någonting som absolut inte följer våra rutiner.” Det är som det alltid brukar låta när djuren plågas i Sveriges djurfabriker. Det är enskilda undantag som ska åtgärdas snabbt — vill de få oss att tro. ”Jag och alla våra medarbetare har ju djurvälfärd som första prioritet och högsta mål” säger också Kronfågels VD. Är det någon som fortfarande tror på detta? Jag tror att många av oss konsumenter VILL så gärna tro det eftersom vi inte gärna ändrar våra vanor. Därför är vi extra lättlurade när det gäller påståenden som dessa. 

Men är det inte dags att vi slutar med vårt kollektiva självbedrägeri och istället är ärliga mot oss själva? Det går inte att undgå våld och lidande i djurindustrin, oavsett hur många kontroller som utförs. När vi betraktar kännande varelser som en produkt (dessutom billig) som ska framställas i snabb takt för högsta profit så leder det med säkerhet till stort lidande. Vi har alla en moralisk plikt att granska hur djuren behandlas i djurindustrin eftersom det är vi som stödjer den med våra inköp.

Sanningen är endast några googlingar borta. När du har sett hur djuren har det så fråga dig: stämmer detta överens med dina värderingar? Om inte så är det dags att öppna dörren för en ny kulinarisk värld – alla fantastiska smaker och former från växtriket! Mycket av det känner du redan igen, men du kan få en chans att testa nya växtbaserade produkter och recept som inte har en stark bismak av lidande och död. 

I sin replik till mitt debattinlägg om befolkningsproblematiken återkommer Valdemar Möller än en gång till de så kallade ”ekofascisterna”. Får man tro den rapport som Möller själv länkar till så ingår det i ekofascisternas tankegods – utöver själva fascismen – inte bara idéer om överbefolkningsproblematiken utan också om ekologiskt jordbruk, närodlat, bevarande av skogar och våtmarker, djurrätt, hembygd, vegetarianism, alternativmedicin, skydd av utrotningshotade växt- och djurarter, trädplantering, återvinning, konsumtionskritik, självförsörjning, kamp mot invasiva arter, anti-kapitalism, anti-globalisering, med mera. Påpekandet ”ekofascisterna tycker också så” kan alltså riktas inte bara mot oss som lyfter befolkningsfrågan utan mot i stort sett varenda människa som alls engagerar sig i någon miljöfråga överhuvudtaget. Ganska poänglöst påpekande med andra ord.

Möller konstaterar att det finns en konflikt mellan att å ena sidan inte vilja uppmuntra folk att skaffa många barn, men att å andra sidan vilja ge stöd åt barnfamiljer för barnens egen skull. Och naturligtvis är det så – om det inte skulle uppstå målkonflikter i samband med att man försöker lösa miljöproblem skulle de alla för länge sedan redan varit lösta!

Trots dessa invändningar erkänner nu Möller, som tidigare bagatelliserat befolkningsproblematiken, att befolkningsökningen behöver saktas ner och till och med vändas. Och han förespråkar att man för att nå dit bör använda morötter hellre än piskor – precis det jag också själv tidigare argumenterat för! Det är glädjande att Möller ändrat sig på denna punkt. Jag hoppas att den fortsatta debatten nu kommer att kunna fokusera på det viktiga: Hur vi snabbast möjligt, och med minst möjliga oönskade bieffekter, ska kunna vända befolkningsökningen till en minskning. Ingen av oss har idag en färdig lösning, men tillsammans måste vi lyckas finna en.