I mars år 1500 avgick Pedro Álvares Cabrals expedition till Indien, och för att kunna dra nytta av de västliga vindarna tog de en sväng till Brasilien först. När de kom dit paxade Cabral landområdet för Portugals räkning och Brasilien blev en portugisisk koloni. Landets invånare – omkring tio miljoner människor som tillhörde cirka 2 000 olika ursprungsfolk – var inte tillfrågade.
Bara en tiondel så många urinvånare återstod hundra år senare. Under seklerna som följde dog tusentals som slavar på sockerrörs- och gummiplantagerna, och när Brasilien förklarade sig självständigt 1822 var det inte slutet på dess koloniala historia. Långt därifrån.
Urbefolkningarna, främst i Amazonas, får allt mindre plats att leva på. Plantager och industrier tar deras plats, 2016 gick nästan 800 000 hektar regnskog förlorad där. När Jair Bolsonaro tillträdde som president i januari i år sa han att mer av Amazonas skulle exploateras, och av urfolkens reservat skulle det inte bli en kvadratcentimeter kvar. Eftersom urfolkens arbete för att bevara skogar som är viktiga för klimatet är det mest effektiva går dessa två föresatser hand i hand.
Nu brinner Amazonas upp i rasande fart, bränderna är dubbelt så många som de brukar vara och det i sig tyder på att något håller på att hända. En regnskog tar normalt sett inte eld så lätt, och enligt Ricardo Mello, chef för Världsnaturfondens Amazonasprogram, beror de många bränderna på den ökade skogsskövlingen, som i sin tur kan ha ökats på av Bolsonaros uttalade stöd för mer exploatering.
Den brinnande regnskogen är hela världens angelägenhet. Oavsett var den ligger. Så mycket inser G7-ländernas ledare, som har erbjudit Bolsonaro ekonomisk hjälp för att släcka bränderna. Men Jair Bolsonaro inser ingenting överhuvudtaget – han ser bara andra som försöker skriva honom på näsan att Amazonas måste räddas. Motvilligt har han nu börjat luta åt att bränderna borde släckas, men det är fortfarande en personlig prestigefråga: han kan ta emot pengar från G7-länderna om Macron ber om ursäkt för någon struntsak, inte annars.
Att Jair Bolsonaro, av alla människor, kallar det kolonialism när andra länders ledare begär att han ska skydda Amazonas skulle vara skrattretande om det här inte vore en så livsavgörande fråga. Vad har han emot kolonialism överhuvudtaget? Vad är det om inte den grövsta formen av kolonialism när han låter Amazonas brinna för sin egen vinning?
Uppmaningarna att bojkotta brasilianska varor sprider sig som ringar på vattnet i Europa. I Sverige har butikskedjan Paradiset slutat sälja produkter från Brasilien och i Finland manar den centerpartistiska riksdagsledamoten Anne Kalmari till bojkott av brasilianskt kaffe och kött från djur som föds upp på brasiliansk soja. Om en sådan bojkott sprider sig snabbt över Europa skulle den kunna visa Bolsonaro att han inte har något att vinna på att behandla Amazonas som sin egen balkonglåda. Hur mycket vi alla har att förlora kommer han kanske aldrig att förstå.
Optimism kan förlänga livet!
Polisen vill kunna kroppsvisitera människor utan skälig misstanke om brott i vissa områden.
