Glöd · Ledare

Vi är fast i lyxfällan

Igår, den 29 juli, inföll årets Overshoot Day – den dag på året då vi har gjort av med lika mycket resurser som jorden kommer att hinna producera under året. Från och med i dag lever vi alltså över våra tillgångar. 

Förra året inträffade den här dagen den 3 augusti, året innan var det den 5 augusti och om vi backar ända tillbaka till 1970 så var det inte förrän den 29 december. Det visar tydligt hur enormt vårt resursslöseri har ökat de senaste decennierna – från att i stort sett ha gjort av med lika mycket resurser som jorden hann producera för femtio år sedan är vi nu uppe i en nivå som skulle kräva nästan två jordklot. Fortsätter vi i den här takten i femtio-sextio år till så kommer året knappt ha hunnit börja förrän vi har gjort av med alla resurser.  
Hur är det i Sverige då, vi som så ofta slår oss för bröstet med hur duktiga vi är på klimatområdet? Ja, om hela världen hade konsumerat som vi svenskar så hade Overshoot Day ägt rum redan den 3 april och vi skulle ha behövt 4,2 jordklot.  

Lek med tanken att det inte handlade om klimatet utan om ekonomi. Om du som privatperson hade varit så här slösaktig hade du sannolikt hamnat hos kronofogden. Om det hade gällt ett företag så hade det snart gått i konkurs och om det gällde ett lands ekonomi så hade det tvingats höja skatterna drastiskt eller göra stora nedskärningar i den offentliga sektorn. I Sverige har vi ett överskottsmål när det gäller statens finanser som från och med i år  innebär att inkomster minus utgifter i genomsnitt ska uppgå till en tredjedels procent av BNP över en konjunkturcykel. Tänk er att något liknande infördes på klimatområdet – när vi hade gjort av med de årliga resurserna var det stopp, vi fick inte slösa mer, kanske skulle vi till och med tvingas spara för att kompensera för de år då vi varit otroligt slösaktiga. 

Men det finns ingen klimatkronofogde, ingen som bromsar oss när vi är på väg på vår Thailandssemester eller ska köpa ännu mer prylar som vi inte behöver. Istället för skuldsanering får vi avskogning, klimatförändringar och minskad biologisk mångfald. Kanske är det dags att anmäla hela världen till Lyxfällan.

Värmeböljan ser snart ut att vara över för i år. Skönt!

De dödliga attackerna i Afghanistan fortsätter att dugga tätt, samtidigt som Sverige fortsätter att utvisa.

Glöd · Debatt

Vårt kollektiva självbedrägeri kring djur

Är det inte dags att vi slutar med vårt kollektiva självbedrägeri och istället är ärliga mot oss själva? Det går inte att undgå våld och lidande i djurindustrin, oavsett hur många kontroller som utförs, skriver Martin Smedjeback, ordförande i Save Movement Sverige.

Såg du på TV4-nyheterna måndagen den 4 december? I så fall kunde du se kycklingar som slungades omkring på rullband i en gigantisk maskin och klämdes till döds. Skadade och sjuka kycklingar lämnades i backar där de åt på varandra. Det var Djurrättsalliansen som hade filmat med dold kamera inne på en av Kronfågels kläckerianläggningar. Om du är som de flesta så mådde du illa av att se bilderna. Kanske du till och med bytte kanal för att du inte ville se det? Reaktionerna visar att vi bryr oss om djur och lidandet de utsätts för. 

Kronfågels VD Fredrik Strømmen säger om bilderna: ”Så det jag ser här är någonting som absolut inte följer våra rutiner.” Det är som det alltid brukar låta när djuren plågas i Sveriges djurfabriker. Det är enskilda undantag som ska åtgärdas snabbt — vill de få oss att tro. ”Jag och alla våra medarbetare har ju djurvälfärd som första prioritet och högsta mål” säger också Kronfågels VD. Är det någon som fortfarande tror på detta? Jag tror att många av oss konsumenter VILL så gärna tro det eftersom vi inte gärna ändrar våra vanor. Därför är vi extra lättlurade när det gäller påståenden som dessa. 

Men är det inte dags att vi slutar med vårt kollektiva självbedrägeri och istället är ärliga mot oss själva? Det går inte att undgå våld och lidande i djurindustrin, oavsett hur många kontroller som utförs. När vi betraktar kännande varelser som en produkt (dessutom billig) som ska framställas i snabb takt för högsta profit så leder det med säkerhet till stort lidande. Vi har alla en moralisk plikt att granska hur djuren behandlas i djurindustrin eftersom det är vi som stödjer den med våra inköp.

Sanningen är endast några googlingar borta. När du har sett hur djuren har det så fråga dig: stämmer detta överens med dina värderingar? Om inte så är det dags att öppna dörren för en ny kulinarisk värld – alla fantastiska smaker och former från växtriket! Mycket av det känner du redan igen, men du kan få en chans att testa nya växtbaserade produkter och recept som inte har en stark bismak av lidande och död. 

Glöd · Debatt

”Poänglöst att koppla befolkningsfrågan till ekofascism”

Terroristen Brenton Tarrant, som mördade 51 människor 2019 i två moskéer i Christchurch på Nya Zeeland kallar sig själv ekofascist.

Påpekandet ”ekofascisterna tycker också så” kan riktas mot i stort sett varenda människa som alls engagerar sig i någon miljöfråga, skriver Anders Sirén i en slutreplik på Valdemar Möllers inlägg i debatten om befolkningsfrågan.

I sin replik till mitt debattinlägg om befolkningsproblematiken återkommer Valdemar Möller än en gång till de så kallade ”ekofascisterna”. Får man tro den rapport som Möller själv länkar till så ingår det i ekofascisternas tankegods – utöver själva fascismen – inte bara idéer om överbefolkningsproblematiken utan också om ekologiskt jordbruk, närodlat, bevarande av skogar och våtmarker, djurrätt, hembygd, vegetarianism, alternativmedicin, skydd av utrotningshotade växt- och djurarter, trädplantering, återvinning, konsumtionskritik, självförsörjning, kamp mot invasiva arter, anti-kapitalism, anti-globalisering, med mera. Påpekandet ”ekofascisterna tycker också så” kan alltså riktas inte bara mot oss som lyfter befolkningsfrågan utan mot i stort sett varenda människa som alls engagerar sig i någon miljöfråga överhuvudtaget. Ganska poänglöst påpekande med andra ord.

Möller konstaterar att det finns en konflikt mellan att å ena sidan inte vilja uppmuntra folk att skaffa många barn, men att å andra sidan vilja ge stöd åt barnfamiljer för barnens egen skull. Och naturligtvis är det så – om det inte skulle uppstå målkonflikter i samband med att man försöker lösa miljöproblem skulle de alla för länge sedan redan varit lösta!

Trots dessa invändningar erkänner nu Möller, som tidigare bagatelliserat befolkningsproblematiken, att befolkningsökningen behöver saktas ner och till och med vändas. Och han förespråkar att man för att nå dit bör använda morötter hellre än piskor – precis det jag också själv tidigare argumenterat för! Det är glädjande att Möller ändrat sig på denna punkt. Jag hoppas att den fortsatta debatten nu kommer att kunna fokusera på det viktiga: Hur vi snabbast möjligt, och med minst möjliga oönskade bieffekter, ska kunna vända befolkningsökningen till en minskning. Ingen av oss har idag en färdig lösning, men tillsammans måste vi lyckas finna en.