När jag flyttade in där jag nu bor fanns en matkällare till varje lägenhet. Ingen riktig jordkällare, men ett svalt källarutrymme att förvara rotfrukter och hemkokt sylt och sådant i. I köket finns än i dag en ventil på ytterväggen, ett spår av ett riktigt skafferi – alltså ett som kyls utifrån och som på vintern kan ersätta ett kylskåp.

Istället för att bli omoderna och rivas ut borde jordkällare och kallskafferier bli standard i nybyggda bostäder. Förvaring som inte drar någon el, inte går sönder och behöver bytas ut och inte låter. Förvaring som är anpassad till ett visst mått av självhushållning, även i stan.

Koloniträdgårdar var en gång i världen ett sätt för fattiga familjer att dryga ut matkassan med lite hemodlade grönsaker. I dag är det mer av en hobby, och här och där diskuteras att riva upp koloniområdena och bygga där. Till exempel bostäder. Och bostäder behövs, men vi behöver göra städerna mer hållbara, inte mindre.

Som komplement till koloniträdgårdarna borde nya bostäder byggas med stora, inglasade balkonger, anpassade för odling. Alternativt växthus på taket, som de boende kan dela upp eller använda gemensamt. Den som inte vill eller kan använda sitt utrymme kan hyra ut det till grannen, kanske i utbyte mot lite av tomaterna eller persiljan som kan odlas där.

Fördelarna är flera – skafferier och jordkällare kyler sig själva, växthus och odlingsbalkonger kan dra nytta av restvärme från bostäderna, som därmed också får bättre isolering. Avfall från huset kan bli ny jord, till exempel i en bokashi. Och även om ingen blir helt självförsörjande minskar behovet av grönsaker som odlas betydligt mindre klimatsmart och transporteras långt.

Modernitet har länge handlat om att köpa tekniska lösningar för att slippa göra själv. Nu är det dags att lämna det synsättet. Den sortens tekniska lösningar som behövs när man faktiskt gör saker själv är inte längre bort än att många av oss minns när de försvann. Vi kan plocka upp dem, utveckla dem och göra dem till det nya gröna. Av flera anledningar: vi behöver förbränna mindre för att bromsa upp klimatförändringarna. Vi behöver även ställa om för att bli mindre sårbara i en framtid där vi kan behöva stå för mer av infrastrukturen själva.

Det är bra med laddstolpar, klimatsmarta byggnadsmaterial och cykelvänliga städer. Men vi behöver också bygga bostäder för ett hållbart liv.

Såg du på TV4-nyheterna måndagen den 4 december? I så fall kunde du se kycklingar som slungades omkring på rullband i en gigantisk maskin och klämdes till döds. Skadade och sjuka kycklingar lämnades i backar där de åt på varandra. Det var Djurrättsalliansen som hade filmat med dold kamera inne på en av Kronfågels kläckerianläggningar. Om du är som de flesta så mådde du illa av att se bilderna. Kanske du till och med bytte kanal för att du inte ville se det? Reaktionerna visar att vi bryr oss om djur och lidandet de utsätts för. 

Kronfågels VD Fredrik Strømmen säger om bilderna: ”Så det jag ser här är någonting som absolut inte följer våra rutiner.” Det är som det alltid brukar låta när djuren plågas i Sveriges djurfabriker. Det är enskilda undantag som ska åtgärdas snabbt — vill de få oss att tro. ”Jag och alla våra medarbetare har ju djurvälfärd som första prioritet och högsta mål” säger också Kronfågels VD. Är det någon som fortfarande tror på detta? Jag tror att många av oss konsumenter VILL så gärna tro det eftersom vi inte gärna ändrar våra vanor. Därför är vi extra lättlurade när det gäller påståenden som dessa. 

Men är det inte dags att vi slutar med vårt kollektiva självbedrägeri och istället är ärliga mot oss själva? Det går inte att undgå våld och lidande i djurindustrin, oavsett hur många kontroller som utförs. När vi betraktar kännande varelser som en produkt (dessutom billig) som ska framställas i snabb takt för högsta profit så leder det med säkerhet till stort lidande. Vi har alla en moralisk plikt att granska hur djuren behandlas i djurindustrin eftersom det är vi som stödjer den med våra inköp.

Sanningen är endast några googlingar borta. När du har sett hur djuren har det så fråga dig: stämmer detta överens med dina värderingar? Om inte så är det dags att öppna dörren för en ny kulinarisk värld – alla fantastiska smaker och former från växtriket! Mycket av det känner du redan igen, men du kan få en chans att testa nya växtbaserade produkter och recept som inte har en stark bismak av lidande och död. 

I sin replik till mitt debattinlägg om befolkningsproblematiken återkommer Valdemar Möller än en gång till de så kallade ”ekofascisterna”. Får man tro den rapport som Möller själv länkar till så ingår det i ekofascisternas tankegods – utöver själva fascismen – inte bara idéer om överbefolkningsproblematiken utan också om ekologiskt jordbruk, närodlat, bevarande av skogar och våtmarker, djurrätt, hembygd, vegetarianism, alternativmedicin, skydd av utrotningshotade växt- och djurarter, trädplantering, återvinning, konsumtionskritik, självförsörjning, kamp mot invasiva arter, anti-kapitalism, anti-globalisering, med mera. Påpekandet ”ekofascisterna tycker också så” kan alltså riktas inte bara mot oss som lyfter befolkningsfrågan utan mot i stort sett varenda människa som alls engagerar sig i någon miljöfråga överhuvudtaget. Ganska poänglöst påpekande med andra ord.

Möller konstaterar att det finns en konflikt mellan att å ena sidan inte vilja uppmuntra folk att skaffa många barn, men att å andra sidan vilja ge stöd åt barnfamiljer för barnens egen skull. Och naturligtvis är det så – om det inte skulle uppstå målkonflikter i samband med att man försöker lösa miljöproblem skulle de alla för länge sedan redan varit lösta!

Trots dessa invändningar erkänner nu Möller, som tidigare bagatelliserat befolkningsproblematiken, att befolkningsökningen behöver saktas ner och till och med vändas. Och han förespråkar att man för att nå dit bör använda morötter hellre än piskor – precis det jag också själv tidigare argumenterat för! Det är glädjande att Möller ändrat sig på denna punkt. Jag hoppas att den fortsatta debatten nu kommer att kunna fokusera på det viktiga: Hur vi snabbast möjligt, och med minst möjliga oönskade bieffekter, ska kunna vända befolkningsökningen till en minskning. Ingen av oss har idag en färdig lösning, men tillsammans måste vi lyckas finna en.