En liten bit utanför Berlin ligger en skog som äger och sköter sig själv. Låter det konstigt? Det är det. Låter det fantastiskt? Det är det också. Är det framtiden? Japp.

Skogen heter Terra 0 och hela konceptet fungerar så här: Tre personer köpte ett stycke skog. Därefter programmerade de ett script (eller vad det nu kan heta, jag är knappast programmerare så rätta mig om jag har fel) som innebar:

1. att en gång i halvåret tas en bild av skogen från en satellit, och därefter analyseras bilden i ett program som utifrån analysen beslutar kring vilka träd som är klara att fällas utan att skogen kommer må dåligt av det, och därefter sätts dessa träd till salu.

2. att allt eftersom skogen säljer trä, det vill säga träd som är redo att fällas, till personer som gärna vill köpa samma trä, så använder skogen pengarna den får in på att köpa upp de tre männens ägarandelar tills skogen inte längre har några ägare.

3. När människor som gärna vill fälla träd således köper tillåtelse att göra detta går vinsten till … skogen. Men skogen har inget intresse av att äga pengar. En skog är en skog. Den vill bara leva. Så vad gör den med pengarna? Det beror så klart helt på hur den är programmerad. Den kan exempelvis använda en del av vinsten till att anställa någon som tar hand om den, som ser till att ingen hugger ner träd som inte är till salu exempelvis. Den kan använda pengarna till att köpa upp mer skog runtomkring, så den växer. Och. Den kan programmeras till att ge ut vinsten till alla som bor i närområdet. Som en basinkomst.

Häromveckan var min bil på reparation – det kan eller kan inte ha berott på att jag backade in i en stolpe – och jag behövde åka från en plats till en annan med mycket packning. Jag laddade ner en app för elbilar som man kan hyra från timme till timme, registrerade mig, och såg snart att det stod tre lediga bilar inom gångavstånd från mitt hem. Via min app bokade jag en av bilarna, gick till den med all min packning, låste upp den via appen, lastade in och körde dit jag skulle. Det kostade ungefär 120 kronor. Det är dubbelt så mycket som det skulle kostat att släpa med sig all packning i lokaltrafiken, men bara en fjärdedel av vad det skulle ha kostat att ta en taxi. Och definitivt billigare än att äga en bil på heltid som dessutom ska repareras hela tiden.

Senare anländer jag till Stockholm. Här står det eldrivna scootrar precis överallt. Det är en hit. Hyrande istället för ägande. Systemet för att skapa fler Terra 0 och finansiera basinkomst på det viset är redan är här. Tänk er alla scootrar och alla elbilar vi hyr, tänk er att pengarna som spenderas på dem inte går till någon enskild ägares ficka – de går tillbaka till dig. Tänk er att överskottet betalas ut som basinkomst. Ju mer du spenderar på denna tjänst, ju mer basinkomst genereras tillbaka till dig. De som har råd att betala för tjänsterna gör det och de som inte har råd får tillbaka av överskottet – så de också kan få råd att använda dem. Nu snackar vi en affärsmodell som vilken riskkapitalist som helst skulle älska om det fanns vinst på andra sidan att hämta, vilket det såklart gör men inte i traditionell mening.

Tänk om vi gjorde så med många fler saker, med många fler sfärer. Bilen du kör är inte din, skogen du fäller är inte din, scootern du rullar fram på är inte din – och ingen annans heller, för ägande är så jäkla dåtid. Materialet eller tjänsten eller produkten du köper resulterar inte i en vinst för de redan superrika utan vinsten betalas ut till dig själv, så du kan fortsätta investera dina pengar i hållbar produktion. En hållbar produktion som sköter sig själv, för den bryr sig inte om vinst – den bryr sig inte alls för den är enbart en förlängning av oss själva och vår programmering. Om vi programmerar skog, mark, djur, vatten, hus, mat, till att äga sig själva och dela ut sin vinst till alla – så kommer de göra det. Vi bestämmer. Det vi programmerar i dag bestämmer morgondagen. Det är faktiskt så enkelt. Det finns redan. Gemensamt icke-ägande som per automatik bygger på gemensam hållbarhet och inte på exploatering är framtiden. Och framtiden är nu.

I sin replik till mitt debattinlägg om befolkningsproblematiken återkommer Valdemar Möller än en gång till de så kallade ”ekofascisterna”. Får man tro den rapport som Möller själv länkar till så ingår det i ekofascisternas tankegods – utöver själva fascismen – inte bara idéer om överbefolkningsproblematiken utan också om ekologiskt jordbruk, närodlat, bevarande av skogar och våtmarker, djurrätt, hembygd, vegetarianism, alternativmedicin, skydd av utrotningshotade växt- och djurarter, trädplantering, återvinning, konsumtionskritik, självförsörjning, kamp mot invasiva arter, anti-kapitalism, anti-globalisering, med mera. Påpekandet ”ekofascisterna tycker också så” kan alltså riktas inte bara mot oss som lyfter befolkningsfrågan utan mot i stort sett varenda människa som alls engagerar sig i någon miljöfråga överhuvudtaget. Ganska poänglöst påpekande med andra ord.

Möller konstaterar att det finns en konflikt mellan att å ena sidan inte vilja uppmuntra folk att skaffa många barn, men att å andra sidan vilja ge stöd åt barnfamiljer för barnens egen skull. Och naturligtvis är det så – om det inte skulle uppstå målkonflikter i samband med att man försöker lösa miljöproblem skulle de alla för länge sedan redan varit lösta!

Trots dessa invändningar erkänner nu Möller, som tidigare bagatelliserat befolkningsproblematiken, att befolkningsökningen behöver saktas ner och till och med vändas. Och han förespråkar att man för att nå dit bör använda morötter hellre än piskor – precis det jag också själv tidigare argumenterat för! Det är glädjande att Möller ändrat sig på denna punkt. Jag hoppas att den fortsatta debatten nu kommer att kunna fokusera på det viktiga: Hur vi snabbast möjligt, och med minst möjliga oönskade bieffekter, ska kunna vända befolkningsökningen till en minskning. Ingen av oss har idag en färdig lösning, men tillsammans måste vi lyckas finna en.

DEBATT. Givetvis spelar antalet människor i sig roll, inte bara vad vi gör, i det har Anders Sirén helt rätt. Däremot skiljer vi oss åt i synen på vad som behöver göras. Siren skriver i sin replik att vi bör ”avskaffa de ekonomiska incitament som i många länder (Sverige inkluderat) belönar barnafödande och hellre införa ekonomiska incitament som belönar dem som avstår från att skaffa många barn.” Jag antar att det är barnbidrag och liknande bidrag han syftar på här. 

Problemet med det synsättet är att det är barnen som straffas och tvingas växa upp i fattigdom. För oavsett om alla bidrag tas bort är jag övertygad om det kommer finnas människor som kommer fortsätta att skaffa många barn. Dels för att människan inte är enbart en ekonomiskt rationell varelse, för många är en stor familj meningen med livet och källan till en stor lycka. Dels för att det i många kulturer, med en mindre utbyggd social välfärd än Sveriges, är en trygghet att ha många barn eftersom det innebär att någon kommer kunna ta hand om en på ålderns höst.

Att vända populationsökningen är alltså ingen lätt sak, vilket inte betyder att man inte ska försöka. Men jag tror betydligt mer på morötter än på piskor i det här sammanhanget, framförallt eftersom det som sagt är barnen som kommer bli lidande om man slutar att ge bidrag till de som skaffar många barn. 

Även om Anders Sirén aldrig har stött på några ekofascister betyder det inte att de inte finns. FOI rapporterade exempelvis för två år sedan om att pandemin har ”varit en god grogrund för gröna fascistiska idéer”. Det här betyder givetvis inte att alla som oroar sig över befolkningsökningen är ekofascister, vilket jag heller aldrig har påstått, men det är en rörelse som är värd att ta på allvar. 

Därför är det också viktigt att vara kritisk till de som pratar om problemen med befolkningsökning och fråga sig vad deras agenda är.