Att ge ut nyhetstidningar i en tid då tidningar löpande läggs ner är en utmaning. Att starta nya sådana är en än större utmaning. Och en riktigt stor utmaning blir det om en vill göra det som liten aktör utifrån ett frihetligt grönt tänk.

Trots det har Mediehuset Grönt under fyra år vuxit och skördat nya framgångar, och som en följd av det kunde Landets Fria Syre starta för drygt tre månader sedan.  I dag har vi både fler prenumeranter och titlar än någonsin – men nu har det tagit tvärstopp. På grund av Mediestödsnämndens brist på beslut behöver vi nu er hjälp för att kunna driva verksamheten vidare. Sist i denna text kan du se hur.

Anledningen är att Mediehuset Grönt, till följd av ett obegripligt agerande av Mediestödsnämnden (tidigare Presstödsnämnden), och framför allt dess kanslichef, har hamnat i en akut ekonomisk kris. Ett agerande som bland annat innefattar att kansliet sedan början av året vägrat ta upp Syre Göteborgs ansökan om stöd för 2019 till nämnden (som är de som beslutar). Ansökan får alltså inte avslag, tidningen uppfyller alla kriterier, men den tas inte upp till behandling trots löfte om att den skulle komma upp på varje möte (4 st) hittills i år. Nu är nästa möte först i andra halvan av september, tidningen kommer alltså att ha behövt vänta minst nio månader av 2019 på driftsstödet för 2019.

Det trots att det står i förvaltningslagen 9 §  att ”ett ärende ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt”. Det är lätt att se att detta ärende inte har hanterats snabbt. Under den här perioden har kansliet inte ställt en enda fråga till oss för att få mer information om hur vi arbetar. Då de istället har ägnat ett hundratal timmar, alla tider på dygnet, åt att göra sökningar på våra hemsidor kan en även ifrågasätta både enkelheten och kostnadseffektiviteten. För att inte prata om saklighet och opartiskhet (§5 i förvaltningslagen).

Ansökan innehåller också justering av förra årets presstöd för Syre Göteborg. Totalt kommer det i september att röra sig om tre miljoner kronor som Syre Göteborg väntar på. Det är förstås ohållbart för ett litet medieföretag att vänta på så mycket pengar. Löner ska ut, trycket ska betalas, posten likaså och inte minst alla frilansare.

Men det stannar inte där. Sent på eftermiddagen den 24 april meddelar presstödsnämndens kanslichef att de stoppat utbetalningen av det stöd som skulle betalas ut dagen efter till Fria Tidningen och Syre. Stöd som nämnden beslutade om redan i december. Det på grund av en utredning som kansliet haft igång sedan november, men inte överhuvudtaget informerat oss om innan. Enligt den var tidningarna för lika, trots att intyget från TS Mediefakta (som mäter sådant här) visat på motsatsen. För att komma fram till det har kansliet valt att mäta på ett helt annat sätt än 1 kap §6 i presstödsförordningen föreskriver.

Vi låter oss dock inte knäckas så lätt. Enligt kanslichefen skulle problemet vara löst för Fria Tidningen eller Syre om den andra lades ner. Lösningen blev att lägga ner Fria Tidningen och ge alla prenumeranterna Syre istället. För att slippa säga upp personal slog vi ihop redaktionerna och så blev Syre femdagarstidning den 3 juni – vilket ingick i våra planer för tidningen, men skulle skett längre fram. Vi meddelade Mediestödsnämndens kansli att Fria Tidningen nu var nedlagd, men redan efter en timme fick vi veta att det inte hjälpte. Något som en ledamot i nämnden, som varit delaktig i två presstödsutredningar och hanterat två presstödspropositioner i riksdagen, själv kallar en systembugg.

Ovan är bara några exempel på Mediestödsnämndens kanslis märkliga agerande under det senaste halvåret. Vad som ligger bakom kan en bara spekulera i, vi får inga svar, men det handlar uppenbart inte om att värna mediemångfalden.

För att Mediestödsnämndens kansli inte ska lyckas svälta ihjäl oss genom att förhala beslut och inte kommunicera behöver vi nu ert stöd. I grunden, när alla beslut till sist är på plats, har vi en verksamhet som kommer kunna fortsätta att utvecklas starkt kommande år – och behövas mer än någonsin. Men vi behöver er hjälp att klara sommaren och början av hösten. Du hjälper oss bäst genom att:

• ge en gåva, vi behöver akut förbättra vår likviditet, sätt in dom på Swish 123 421 12 56 eller bankgironummer 5004-0245.
• fortsätt prenumerera (trots att vi nu under en period ”bara” kommer digitalt). Teckna också gärna en prenumeration på ytterligare en Syretidning eller höj upp din prenumeration till stödprenumeration.

Stort tack för ert stöd.

I sin replik till mitt debattinlägg om befolkningsproblematiken återkommer Valdemar Möller än en gång till de så kallade ”ekofascisterna”. Får man tro den rapport som Möller själv länkar till så ingår det i ekofascisternas tankegods – utöver själva fascismen – inte bara idéer om överbefolkningsproblematiken utan också om ekologiskt jordbruk, närodlat, bevarande av skogar och våtmarker, djurrätt, hembygd, vegetarianism, alternativmedicin, skydd av utrotningshotade växt- och djurarter, trädplantering, återvinning, konsumtionskritik, självförsörjning, kamp mot invasiva arter, anti-kapitalism, anti-globalisering, med mera. Påpekandet ”ekofascisterna tycker också så” kan alltså riktas inte bara mot oss som lyfter befolkningsfrågan utan mot i stort sett varenda människa som alls engagerar sig i någon miljöfråga överhuvudtaget. Ganska poänglöst påpekande med andra ord.

Möller konstaterar att det finns en konflikt mellan att å ena sidan inte vilja uppmuntra folk att skaffa många barn, men att å andra sidan vilja ge stöd åt barnfamiljer för barnens egen skull. Och naturligtvis är det så – om det inte skulle uppstå målkonflikter i samband med att man försöker lösa miljöproblem skulle de alla för länge sedan redan varit lösta!

Trots dessa invändningar erkänner nu Möller, som tidigare bagatelliserat befolkningsproblematiken, att befolkningsökningen behöver saktas ner och till och med vändas. Och han förespråkar att man för att nå dit bör använda morötter hellre än piskor – precis det jag också själv tidigare argumenterat för! Det är glädjande att Möller ändrat sig på denna punkt. Jag hoppas att den fortsatta debatten nu kommer att kunna fokusera på det viktiga: Hur vi snabbast möjligt, och med minst möjliga oönskade bieffekter, ska kunna vända befolkningsökningen till en minskning. Ingen av oss har idag en färdig lösning, men tillsammans måste vi lyckas finna en.

DEBATT. Givetvis spelar antalet människor i sig roll, inte bara vad vi gör, i det har Anders Sirén helt rätt. Däremot skiljer vi oss åt i synen på vad som behöver göras. Siren skriver i sin replik att vi bör ”avskaffa de ekonomiska incitament som i många länder (Sverige inkluderat) belönar barnafödande och hellre införa ekonomiska incitament som belönar dem som avstår från att skaffa många barn.” Jag antar att det är barnbidrag och liknande bidrag han syftar på här. 

Problemet med det synsättet är att det är barnen som straffas och tvingas växa upp i fattigdom. För oavsett om alla bidrag tas bort är jag övertygad om det kommer finnas människor som kommer fortsätta att skaffa många barn. Dels för att människan inte är enbart en ekonomiskt rationell varelse, för många är en stor familj meningen med livet och källan till en stor lycka. Dels för att det i många kulturer, med en mindre utbyggd social välfärd än Sveriges, är en trygghet att ha många barn eftersom det innebär att någon kommer kunna ta hand om en på ålderns höst.

Att vända populationsökningen är alltså ingen lätt sak, vilket inte betyder att man inte ska försöka. Men jag tror betydligt mer på morötter än på piskor i det här sammanhanget, framförallt eftersom det som sagt är barnen som kommer bli lidande om man slutar att ge bidrag till de som skaffar många barn. 

Även om Anders Sirén aldrig har stött på några ekofascister betyder det inte att de inte finns. FOI rapporterade exempelvis för två år sedan om att pandemin har ”varit en god grogrund för gröna fascistiska idéer”. Det här betyder givetvis inte att alla som oroar sig över befolkningsökningen är ekofascister, vilket jag heller aldrig har påstått, men det är en rörelse som är värd att ta på allvar. 

Därför är det också viktigt att vara kritisk till de som pratar om problemen med befolkningsökning och fråga sig vad deras agenda är.