Förvirring. Så kanske vi bäst kan sammanfatta resultatet efter EU-valet. Precis som efter riksdagsvalet är det svårt att riktigt veta vad en ska känna.
Å ena sidan: de främlingsfientliga partierna fortsätter att gå framåt och blir störst i bland annat Österrike, Ungern, Polen, Italien och Frankrike. Även i Sverige ökar Sverigedemokraterna jämfört med förra EU-valet (fast backar i jämförelse med riksdagsvalet). Samtidigt blir ökningen för de främlingsfientliga krafterna sett över hela Europa ändå inte fullt så stor som många hade befarat. Totalt ser det ut som att de tre grupperna som de är uppdelade på kommer öka från 155 till 172 mandat, det är illa, men det är ändå väldigt långt ifrån 250 mandat som en del trodde att de skulle nå upp till.

Å andra sidan: de gröna partierna går framåt i väldigt många länder, bland annat Tyskland och Finland (där de blir näst största parti), Frankrike, Storbritannien, Irland och Österrike. I Sverige minskar Miljöpartiet jämfört med förra EU-valet, men ökar i jämförelse med senaste riksdagsvalet. Frågan är ändå om framgångarna för de gröna partierna räcker för att driva på för den ambitiösa klimatpolitik som måste ske nu. Risken är stor att de grönas förslag kommer bromsas av de högerpopulistiska och konservativa krafterna.

När det gäller chansen att skapa ett mer öppet och flyktingvänligt Europa ser det tyvärr kanske mörkare ut än någonsin. För det första för att de rent rasistiska partierna går framåt så mycket, men vi ska inte heller glömma att ledarna för både En Marché i Frankrike och CDU i Tyskland vill se hårdare gränsbevakningar och mer resurser till Frontex. Oavsett vilken koalition som blir den största kan vi alltså vara ganska säkra på att murarna till Fort Europa kommer växa sig högre och att vi tyvärr inte har sett den sista båten sjunka på Medelhavet.

Ytterligare en besvikelse, om än en väntad sådan, är att de mer radikala partierna som Feministiskt initiativ och Partiet Vändpunkt hamnade en bra bit under en procent och därmed var långt från att komma in i parlamentet. Trots detta var Fi:s Gudrun Schyman som vanligt långt ifrån uppgiven när hon intervjuades i valvakan. Istället för att sörja det förlorade mandatet pratade hon om att det är dags att kavla upp ärmarna och jobba ännu hårdare än tidigare. Och ungefär så är det nog som vi alla måste tänka. Klimatrörelsen det senaste året är ett fantastiskt exempel på att det verkligen går att mobilisera massor av människor och sätta tryck underifrån på de politiska ledarna. Men det räcker inte. Vi behöver liknande massrörelser mot rasisterna, mot abortmotståndarna, mot försvarsivrarna och mot alla dem som vill upprätthålla de ekonomiska klyftorna. Det räcker inte med en Greta Thunberg, vi behöver många tusen.

För även om söndagens val inte gick så bra så är också denna dag en valdag, och i morgon, och dagen efter det… Det är aldrig för sent att välja medmänsklighet framför främlingsfientlighet, det är aldrig för sent att välja värnande om kommande generationer framför kortsiktigt egenintresse och det är aldrig för sent att välja att vara en del av den förändring du vill se istället för att bara stå och se på. Valet är ditt, även denna dag.