För 20 år sedan fick jag och Björn Danielsson nog av det alltmer likriktade medielandskapet kontrollerat av allt färre aktörer. Fyra år tidigare hade Sverige anslutits till EU genom en extrem propagandaapparat som inte bara handlade om att ja-sidan hade mer än 20 gånger så mycket pengar. Nästan alla dagstidningar stod också bakom anslutningen och drog sig inte för att driva kampanjjournalistik. Sveriges största morgontidning DN valde till exempel att göra en ledarskribent som propagerat för medlemskap till huvudansvarig för EU-bevakningen.
En annan del i DNs kampanjjournalistik under 1990-talet var opinionsundersökningar. DN frågade om folk trodde att kärnkraften skulle vara avvecklad år 2010, i enlighet med folkomröstningen 1980. Eftersom folket inte litade på politikerna blev svaret från de flesta nej. DN redovisade detta som att de flesta inte ville att kärnkraften skulle avvecklas till 2010. Precis som i dag framställde nästan alla medier ekonomisk tillväxt som något självklart positivt. Diskussionen handlade bara om hur den kunde uppnås, hållas igång och förstärkas. Aldrig om ifall den var möjlig och till vilket pris.
Listan skulle kunna göras lång. Som tidningsläsare kände vi oss frustrerade och bestämde oss för att starta en egen tidning. Ingen av oss var journalist, ingen av oss hade någonsin jobbat på en tidning och ingen av oss hade något kapital. De flesta tyckte att vi var galna. Väldigt få trodde att vi skulle lyckas och kom vi igång skulle tidningen bara överleva något år.
För att försörja sig jobbade Björn som spärrvakt i tunnelbanan och i hans spärrkur tog han, jag och Lisa Gålmark fram texter till en fyrsidig tabloid som vi tryckte i 100 000 exemplar och spred för att få in prenumeranter. I foldern beskrev vi våra tankar bland annat så här:
”Människor sliter i grupper, föreningar och individuellt för en bättre värld, för solidaritet med människor i tredje världen, för djurs rättigheter, för fred och frihet, för ett miljömässigt hållbart sätt att leva, producera och konsumera. Men deras strävanden och intressen uppmärksammas och återspeglas mycket sällan eller bristfälligt i nuvarande press. Dagens tidningar utelämnar många människors verklighet och upplevelse av sin omvärld. De flesta människor vill se en fredlig, solidarisk, ekologisk samhällsutveckling, men de har i dag ingen allmän tidning som speglar och återger händelser utifrån en sådan verklighetssyn. Man kan säga att dagens tidningar utelämnar inte bara nyheter, problem och aspekter som berör och engagerar många – de utelämnar också oss läsare. Det är här vi ser behovet av en ny tidning – en ledig nisch om man så vill.”
Genom spridning av foldern och internetkampanjande (detta var innan sociala medier) fick vi ihop de 2 000 prenumeranter som krävdes för presstöd. Stockholms Fria drogs igång och på det följde åtta andra tidningar. En av dom var Läsarnas Fria Tidning, en tidning som byggde på medborgarjournalistik. En tidning som aldrig riktig fungerade men som 2013, efter att kommit ut i några olika former, ledde till Landets Fria Tidning. Landets Fria blev snabbt under först Anna Maris och senare Abigail Sykes ledning en viktig tidning för omställningsrörelsen och alla som inte bara ville prata om omställning utan även leva den.
I samma veva bestämde sig dock företagets styrelse för att byta strategi och börja lägga ner tidningar istället för att utöka. Först Uppsala Fria, jag slutade då som vd, och efter det varvades nedläggningar med rekonstruktion (frilansare, tryckeri, staten etcetera fick ta förlusterna). När inte det hjälpte fick ETC ta över, vilket ledde till nya nedläggningar och vid årsskiftet 2017–2018 lades fyra av de fem återstående Fria-tidningarna ner, däribland Landets Fria. Tre månader senare sattes hela bolaget i konkurs.
Fria Tidningar behövs dock lika mycket nu som 1999 när Björn och jag bestämde oss för att dra igång. Därför gick Mediehuset Grönt, som jag startade 2015 tillsammans med andra från Fria, in och köpte det som fanns kvar från konkursboet. Fria Tidningen räddades på det sättet från nedläggning och nu återstartar vi även Landets Fria.
Landets Fria kommer vara en bred, frihetligt grön nyhetstidning, precis som tidigare med ett huvudfokus på omställning och omställningsrörelsen. Du kommer också känna igen skribenter som Pella Thiel, Ylva Lundkvist Fridh, Abigail Sykes, Johannes Söderqvist, Nette Wermeld Enström, Malin Bergendal och många fler.
Nytt är däremot att vi ökar tempot digitalt med två utgivningar i veckan men sakta ner utgivningen på papper. Istället för en papperstidning varje vecka satsar vi på ett tjockt månadsmagasin med bland annat det bästa från webben 10–11 gånger per år.
Sofia Härén är också ny som chefredaktör och utgivare. Sofia är vetenskapsjournalist och har länge varit engagerad i omställningsfrågor. Hon har jobbat många år på Miljömagasinet men har sedan starten av Syre och Mediehuset Grönt hunnit med att vara såväl redigeringschef för alla bolagets tidningar som redaktionschef för Syre och redaktör för ett flertal avdelningar.
Sofias uppdrag är att göra Landets Fria Syre till en tidning för alla som intresserar sig för att lokalt göra nya saker bortom den fossila ekonomin. En tidning som ger inspiration till alla som vill se ett samhälle som respekterar planetens gränser. Häng med Sofia in i omställningen.
Allt fler pratar om basinkomst och den kanadensiska lösningen att dela ut inkomsterna från en klimatskatt direkt till invånarna.
Diskussionen om att dra in medborgarskap. Att lämpa över ansvaret för att hantera de värsta medborgarna på andra är skamligt.
