DEBATT Jag heter Olga och är ensamkommande från Ryssland. Jag har bott i Sverige i nästan sju år men kämpar fortfarande för att få stanna här. För mig är Sverige mitt hemland men Migrationsverket tycker annorlunda.

Under tiden jag har bott i Sverige har jag träffat många människor som behöver stöd. Jag har sett hur migrationspolitiken drabbar människor hårt.
Läkarna på Sahlgrenska universitetssjukhuset konstaterar att jag har en livshotande sjukdom, neurofibromatos typ 1, men Migrationsdomstolen skriver i sitt avslag att den inte är livshotande, trots läkarintyg. Hur kan de bestämma att den inte är livshotande utan extra undersökningar och läkarkunskaper? Hur kan de säga tvärtemot läkarna på ett av Sveriges främsta sjukhus?

Sahlgrenska har undersökt mig med magnetröntgen medan Migrationsverket skriver att jag bara spekulerar. Jag har gått på regelbundna läkarbesök i flera år och lämnat DNA-prov som bevisar att jag har den sjukdomen. Här i Sverige har jag fått vård och bra hjälp av sjukvården vilket jag är väldigt tacksam över.
I Ryssland kan jag inte få samma vård och jag får inte jobba med barn utifrån min sjukdom. Här i Sverige ses jag som en duktig barnskötare – och barn, föräldrar och kolleger uppskattar mig för mitt jobb. Jag älskar mitt jobb. Ibland undrar barnen över mina hudfläckar. Jag förklarar för barnen om min sjukdom och att alla människor är olika men lika mycket värda.

Om jag blir utvisad till Ryssland så har jag inte möjlighet att jobba med barn som är mitt stora engagemang. Där blir människor med funktionsnedsättningar mobbade och diskriminerade. Jag kan inte ens gå och bada utan ett läkarintyg om att min sjukdom inte smittar, vilket den så klart inte gör.

Sjukdomen kan för mig i Ryssland leda till döden. Jag har tumörer i kroppen som kan bli cancer och som sprider sig fort. Här i Sverige följs de upp hela tiden, men i Ryssland finns inte den möjligheten.

I Sverige har den tidsbegränsade lagen tagit bort synnerligen ömmande omständigheter som kan vara en möjlighet till att få asyl om man är sjuk eller har en lång anknytning till Sverige. Jag har en allvarlig sjukdom, men också en stark anknytning till Sverige. Jag har jobb här och har till hösten fått plats på universitetet.

Jag följer nyheterna från Ryssland. Jag ser hur hbtq-personer i Ryssland behandlas oerhört illa och hör om hur hbtq-personer i Tjetjenien torteras. Sverige som säger sig vara för mänskliga rättigheter utvisar människor som just kämpar för dessa mänskliga rättigheter. Jag har själv demonstrerat under Pride och stöttat hbtq-rättigheter både här och i Ryssland. Nu utvisas jag till ett land lett av Putin som kriminaliserar all kamp för hbtq-personers rättigheter. I Ryssland mår många hbtq-ungdomar mycket dåligt och många har självmordstankar. Att som till exempel pedagog öppet stötta hbtq-personers rättigheter är olagligt.

I mitt arbete på förskolor här i Sverige så har det varit viktigt för mig att påtala alla barns lika värde och att arbeta utifrån genuspedagogik. I Ryssland är det ovanligt med genuspedagogik. Pojkar och flickor uppfostras på olika sätt.

Jag vill fortsätta kämpa för mänskliga rättigheter här i Sverige och jag vill fortsätta stötta de som kämpar för ett bättre samhälle i Ryssland. Det kan jag göra som bäst om jag får fortsätta min viktiga vård här i Sverige. Jag vill att Migrationsverket inser vilken risk det är att utvisa människor till Ryssland och hur de bryter mot mänskliga rättigheter genom att utvisa utsatta grupper dit.

Såg du på TV4-nyheterna måndagen den 4 december? I så fall kunde du se kycklingar som slungades omkring på rullband i en gigantisk maskin och klämdes till döds. Skadade och sjuka kycklingar lämnades i backar där de åt på varandra. Det var Djurrättsalliansen som hade filmat med dold kamera inne på en av Kronfågels kläckerianläggningar. Om du är som de flesta så mådde du illa av att se bilderna. Kanske du till och med bytte kanal för att du inte ville se det? Reaktionerna visar att vi bryr oss om djur och lidandet de utsätts för. 

Kronfågels VD Fredrik Strømmen säger om bilderna: ”Så det jag ser här är någonting som absolut inte följer våra rutiner.” Det är som det alltid brukar låta när djuren plågas i Sveriges djurfabriker. Det är enskilda undantag som ska åtgärdas snabbt — vill de få oss att tro. ”Jag och alla våra medarbetare har ju djurvälfärd som första prioritet och högsta mål” säger också Kronfågels VD. Är det någon som fortfarande tror på detta? Jag tror att många av oss konsumenter VILL så gärna tro det eftersom vi inte gärna ändrar våra vanor. Därför är vi extra lättlurade när det gäller påståenden som dessa. 

Men är det inte dags att vi slutar med vårt kollektiva självbedrägeri och istället är ärliga mot oss själva? Det går inte att undgå våld och lidande i djurindustrin, oavsett hur många kontroller som utförs. När vi betraktar kännande varelser som en produkt (dessutom billig) som ska framställas i snabb takt för högsta profit så leder det med säkerhet till stort lidande. Vi har alla en moralisk plikt att granska hur djuren behandlas i djurindustrin eftersom det är vi som stödjer den med våra inköp.

Sanningen är endast några googlingar borta. När du har sett hur djuren har det så fråga dig: stämmer detta överens med dina värderingar? Om inte så är det dags att öppna dörren för en ny kulinarisk värld – alla fantastiska smaker och former från växtriket! Mycket av det känner du redan igen, men du kan få en chans att testa nya växtbaserade produkter och recept som inte har en stark bismak av lidande och död. 

I sin replik till mitt debattinlägg om befolkningsproblematiken återkommer Valdemar Möller än en gång till de så kallade ”ekofascisterna”. Får man tro den rapport som Möller själv länkar till så ingår det i ekofascisternas tankegods – utöver själva fascismen – inte bara idéer om överbefolkningsproblematiken utan också om ekologiskt jordbruk, närodlat, bevarande av skogar och våtmarker, djurrätt, hembygd, vegetarianism, alternativmedicin, skydd av utrotningshotade växt- och djurarter, trädplantering, återvinning, konsumtionskritik, självförsörjning, kamp mot invasiva arter, anti-kapitalism, anti-globalisering, med mera. Påpekandet ”ekofascisterna tycker också så” kan alltså riktas inte bara mot oss som lyfter befolkningsfrågan utan mot i stort sett varenda människa som alls engagerar sig i någon miljöfråga överhuvudtaget. Ganska poänglöst påpekande med andra ord.

Möller konstaterar att det finns en konflikt mellan att å ena sidan inte vilja uppmuntra folk att skaffa många barn, men att å andra sidan vilja ge stöd åt barnfamiljer för barnens egen skull. Och naturligtvis är det så – om det inte skulle uppstå målkonflikter i samband med att man försöker lösa miljöproblem skulle de alla för länge sedan redan varit lösta!

Trots dessa invändningar erkänner nu Möller, som tidigare bagatelliserat befolkningsproblematiken, att befolkningsökningen behöver saktas ner och till och med vändas. Och han förespråkar att man för att nå dit bör använda morötter hellre än piskor – precis det jag också själv tidigare argumenterat för! Det är glädjande att Möller ändrat sig på denna punkt. Jag hoppas att den fortsatta debatten nu kommer att kunna fokusera på det viktiga: Hur vi snabbast möjligt, och med minst möjliga oönskade bieffekter, ska kunna vända befolkningsökningen till en minskning. Ingen av oss har idag en färdig lösning, men tillsammans måste vi lyckas finna en.