DEBATT. Maryam Hosseini, tillsammans med sin man och sina tre barn, har flytt Sverige. Familjen är nu på ett boende i Brandenburg, Tyskland. De vet att det är lättare att få uppehållstillstånd i Frankrike, men att bo i tält är det sista alternativet.
Så här skriver Maryam själv om situationen:
”Jag kom till Sverige med mina tre barn och min man med en ryggsäck för fyra och halva år sedan. Fullt av glädje och hopp, hittade nya kompisar lärde ny språk, fick jobb efter ett år och tre månader efter att sökte asyl i Sverige. Har jobbat inom barnomsorg, äldreomsorg, bibliotek, i flera olika projekt för nyanlända. försörjde själv fick många bra betyge i svenska.
Men avslag efter avslag till sist tvingades att lämna Sverige med en ryggsäck med rädsla av gränspolisen.
Fyra års väntan fyra år oroligah , har tagit slut på så sätt. Jag är inte en sådan människa att sitta och vänta att dem andra gör något åt mig. Jag gjorde allt jag kunde. Men till sist jag gav mig upp. Jag lämnade glädje, hopp allt jag hade med mig från mitt hemland däremot har massar av psykolog intyga depressionens och sömn tabletter dessutom ett språk med många fina hjärtor.”
De tre barnen är Saleh 11 år, Hadi 8 år med ett lindrigt funktionshinder samt Mahdi som var tre månader gammal då familjen flydde. Maryam är mycket mån om att Hadi får den träning han behöver – det går i Sverige, men inte i Afghanistan. Att som barn ha bott hela eller halva sitt liv i Sverige räknar inte Migrationsverket som anknytning.
Den här familjen har levt i limbo i Tingsryd ungefär ett år. De vuxna har fått reducerad ersättning från Migrationsverket, vilket gör att de har levat under existensminimum. Även om gränspolisen för närvarande inte ger sig på barnfamiljerna så har de varit rädda.
Maryam har jobbat både på Gotland, dit familjen först kom, och i Tingsryd, dit de förflyttades. Men när hon fått sitt sista avslag drogs hennes arbetstillstånd in.
Familjen har bott både i Afghanistan och i Iran. De vet hur osäkert livet är i båda länderna. Det var från staden Mazar-e-Sharif i Afghanistan som de kom till Sverige. Det är en stad som Sverige anser är säkert att utvisa människor till. Men Maryam och hennes man vet bättre. Det är inte säkert där!
Maryam var en av de drivande bakom Liv utan gränser, barnfamiljernas mer än månadslånga sittstrejk på Norra Bantorget. Det är en familj som vilken glesbygdskommun som helst skulle ta emot med glädje, som arbetskraft, skattebetalare och elevtillskott i skolan.