När Isabella Lövin i augusti förra året meddelade att regeringen ska pröva om Preems eventuella utbyggnad av raffinaderiet i Lysekil är förenlig med klimatlagen var det nog många som drog en lättnadens suck. Redan i dag är Preemraff Sveriges tredje största utsläppare av koldioxid och om utbyggnaden blir av så kommer utsläppen, enligt Preems egna beräkningar, att fördubblas. Det vore förstås inget annat än en politisk skandal om regeringen gav grönt ljus till detta.

Men i förra veckan när det blev klart vem som kommer att leda utredningen kändes det plötsligt inte lika betryggande. Den som får det stora uppdraget är Anders Danielsson. Om ni känner igen namnet är det kanske för att han de senaste tretton åren hunnit med att både vara generaldirektör för Säpo, generaldirektör för Migrationsverket och generalsekreterare för Svenska Röda korset. Just nu är han landshövding i Västra Götaland, dessutom håller han i en utredning om Sveriges psykologiska försvar. Danielsson säger själv i en intervju med Dagens industri om det nya uppdraget att “jag kan problematisera och leda en utredning, den erfarenheten har jag” men erkänner samtidigt att han inte har någon klimatbakgrund över huvud taget. 

Det mest bekymrande är dock inte detta, det är att Danielsson redan en gång har godkänt Preemraffs utbyggnad. I december förra året sa länsstyrelsen i Västra Götaland, som Danielsson är chef för, ja till att låta Preem bygga ut sitt raffinaderi under vissa förutsättningar. Bland annat att de ser till så att koldioxidutsläppen inte överstiger 1,7 miljoner ton/år från år 2030 och att de ackumulerade utsläppen 2020-2029 inte överstiger 20 miljoner ton. 20 miljoner ton på tio år skulle innebära 2 miljoner ton per år i genomsnitt. Det är visserligen inte en fördubbling, men det är ändå en betydande ökning från dagens 1,7 miljoner ton/år. Detta verkar Danielsson tycka är fullt acceptabelt.

Ett antal citat i intervjun gör också att man blir, minst sagt, orolig. Apropå länsstyrelsens beslut säger Danielsson: “Hade jag bara tagit in miljöaspekterna och ingenting annat, då hade det blivit ett annat yttrande. Men mitt uppdrag är inte detta. Mitt uppdrag är att göra samhällsavvägningar. Vi ska å ena sidan verka för att länet växer, för att arbetstillfällen skapas, för tillväxt och allt detta. Å andra sidan ska vi verka för att bevara naturen. De två kan ju kollidera i något slags mening.” Självklart har han rätt i detta. Jag skulle vilja tillägga att natur kontra jobb och tillväxt inte bara kan kollidera utan att de allt som oftast brukar kollidera. Frågan är då vad man ska prioritera. Som särskild utredare med uppdrag att pröva en verksamhet enligt klimatlagen borde svaret vara självklart kan jag tycka. Om inte ens utredaren sätter klimatet i första rummet, vem ska då göra det? Men Danielsson verkar inte riktigt dela den uppfattningen. 

Han vill till exempel inte svara på frågan om han tycker att klimatmålen ska vara överordnade samhällsmålen, inte heller vill han uttala sig om flygplatsen i Sälen eller om aktiebolagslagens påverkan på börsbolagens hållbarhetsarbete. Han försöker, kort sagt, agera så neutralt som det bara är möjligt. Det kan man givetvis respektera, men samtidigt står det uttryckligen i klimatlagen att “regeringens politik ska utgå från klimatmålen” som bland annat stipulerar att Sverige senast år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp och att utsläppen från transporter ska ha minskat med 70 procent år 2030, jämfört med 2010. Utifrån det är det oerhört svårt att se hur en ny flygplats eller en utbyggnad av ett stort oljeraffinaderi ens kan komma på fråga.

Det finns de som menar att utbyggnaden av Preemraff bör tillåtas eftersom Preem på sikt tror sig kunna minska utsläppen genom att använda bioråvaror samt fånga upp koldioxiden och lagra den i bergrum. Danielsson pekar också på risken för att om de får ett nej så kanske de kommer starta en anläggning i något annat land med sämre lagstiftning istället, till exempel Polen. 

Men det är här och nu vi behöver minska utsläppen, inte imorgon, och för det har Preem ingen färdig plan. Vi kan inte heller skylla på att det skulle bli värre om det gjordes någon annanstans, Sverige måste så långt det är möjligt ta ansvar för det vi kan påverka samt också förstås trycka på länder som Polen och andra att sitt ansvar. 

Att rakt av säga nej till Preems utbyggnad jämför Danielsson med att stoppa huvudet i sanden. Men vad som verkligen är att stoppa huvudet i sanden är att utgå från att jobb och tillväxt även i framtiden ska kunna väga lika tungt som, eller kanske tyngre än, klimatet. Tror man det har man faktiskt inte insett någonting.