Irene Naikaali, programchef för Hungerprojektet i Uganda, pratar snabbt men med tydlig röst. Samtalet inleds som ofta med kommentarer om det tråkiga vädret. Men Irene klagar inte över regnet, tvärtom, hon gillar det här klimatet, säger hon. Det blir snart tydligt varför.

Uganda står inför flera utmaningar. Med 34 miljoner invånare är det ett av världens snabbast växande länder. Det sätter stort tryck på naturtillgångarna i ett land där 80 procent av befolkningen försörjer sig på jordbruk.

Samtidigt kämpar landet med att anpassa sig efter klimatförändringarna som innebär alltmer oregelbundna regnperioder, vilket i sin tur för med sig utebliven skörd och ingen mat.

– Många familjer tvingas leva på endast ett mål mat om dagen. Fattigdomen har ökat och folk saknar inkomster för att kunna tillgodose grundläggande behov. Barn kan inte gå i skolan, många saknar sjukvård och försäkringar, säger Irene Naikaali.

Explosion av kemikalier

Projektet hon leder, ”Inga konstigheter – ett giftfritt jordbruk”, ska göra småbrukarna mindre sårbara och mer motståndskraftiga mot ändrade väderförhållanden. Syftet är också att öka den biologiska mångfalden och matproduktionen.

– Som land bidrar Uganda väldigt lite till de globala utsläppen. Det kan vi inte kontrollera, däremot kan vi anpassa oss efter de förändringar de för med sig. Vi försöker ta tillvara på de resurser som finns och går delvis tillbaka till metoder som våra morföräldrar använde.

Befolkningsökningen, beroendet av jordbruket och en ökande användning av bekämpningsmedel har gjort att marken och ekosystemen håller på att utarmas. De senaste fyra åren har användningen av kemikalier fullkomligt exploderat, enligt Irene Naikaali.

– Bekämpningsmedel som förbjudits i Europa för länge sen har hittat till Uganda för att de är billiga. Många är dessutom kopior och ännu farligare än ursprungsvarianten. Småbrukarna använder dem utan skyddsutrustning. Många dör, cancerfallen har ökat och även fallen av förgiftning. Många tycker inte att de har något val, det viktigaste för dem är att de får skörd så att de har mat för dagen.

Hon kallar ökningen av bekämpningsmedel i landet för ett systematiskt misslyckande. Hungerprojektet försöker bekämpa det genom att erbjuda alternativa jordbruksmetoder.

– Det första steget är att ändra småbrukarnas attityd. Det finns så många aktörer som sprider olika budskap. Men långsamt börjar vi se hur de förstår vikten av förändring.

Skogsjordbruk mot erosion

Projektet tillämpar agroekologiska metoder, där syftet är att skapa ett produktivt jordbrukssystem och samtidigt bevara en balans i ekosystemet. Småbrukarna får lära sig hur de kan främja biologisk mångfald, bland annat genom att ta tillvara på ursprungsvariationer av fröer som inte är genmodifierade.

För att jorden ska bli bördigare tillämpas varierande växtföljder. Om man från år till år växlar grödor minskar dessutom risken för jorderosion och beroendet av bekämpningsmedel, eftersom många skadeinsekter dör när man byter gröda. Djur används för hushållsbehov och gödsel.

Projektet kombinerar hållbart jordbruk med trädplantering, så kallad agroforestry eller skogsjordbruk. Det går ut på att odla träd och växter på samma plats och har på senare år lyfts fram som en av de främsta metoderna för motverka klimatförändringarna i fattiga länder.

– Agroforestry minskar risken för jorderosion och näringsläckage, och främjar växt- och djurlivet. Med hjälp av sina stammar och rötter binder träden koldioxid i marken. Vissa träd fungerar också som naturligt insektsmedel. Trädet hjälper växterna att överleva och vice versa, säger Irene Naikaali.

Uppmuntrar kvinnor

Småbrukarna får också lära sig att bygga vattendammar, där regnvattnet samlas upp och används för bevattning och djurskötsel. Att ha en vattendamm i anslutning till hemmet underlättar inte minst för kvinnorna, säger Iréne, eftersom de slipper gå långa avstånd för att hämta vatten.

– Kvinnors roll i jordbruket kan inte underskattas nog. De utgör 80 procent av arbetskraften och utför det mest intensiva arbetet. Finns det ingen mat hemma vänder sig barnen alltid till mamman.

Männens roll blir tydlig senare i processen, efter skörden.

– Ofta tar de det som kvinnorna odlat och säljer på marknaden utan att ge kvinnorna pengar. Det här vi vill ändra på. I olika workshops uppmuntrar vi kvinnorna att uppskatta sin viktiga roll, få nya visioner och bli mer ekonomiskt självständiga.

Irene Naikaali menar att det är viktigt att kvinnorna får en egen inkomst. I dag går mycket mat förlorad eftersom det saknas kunskap om förvaring och konservering av livsmedelsprodukter. Inom projektet får kvinnorna lära sig till exempel hur de kan göra bananchips, bananvin och kassavamjöl, som de kan sälja på marknaden även när det inte är säsong.

– Många tänker bara på hur de ska skaffa mat för dagen. Vi försöker lära dem att tänka mer långsiktigt och på hur de kan möta marknadens behov.

Försöker nå de unga

Hungerprojektet arbetar också med att nå ut till de unga. Många har en utbildning men blir arbetslösa när de gått ut universitetet.

– Vi försöker motivera dem till att bli intresserade av jordbruk. För många är det inte så attraktivt till en början, men när de får lära sig mer om hur grödorna kan processas och paketeras blir det mer intressant.

Vad är då de största utmaningarna med att få fler att satsa på ekologiskt jordbruk?

Enligt Irene Naikaali kan det ta lång att åstadkomma förändring. Det har hänt att småbrukare som de jobbat med ett helt år plötsligt bestämmer sig för att gå tillbaka till konventionellt jordbruk.

– Vi måste kontinuerligt påminna dem som redan har ändrat attityd varför det här är rätt väg att gå. Många vill vänta tills någon annan testar men vi försöker uppmana dem att vara den förändring de själva vill se. När de ser resultaten kan de övertyga andra.

Vilka resultat ser ni när småbrukare ändrar sina metoder? 

– Vi ser en hållbar produktion där de kan odla mat, grönsaker och plantera träd. De har mat till sina familjer och som de kan sälja på marknaden. De blir mer självständiga eftersom de slipper lägga pengar på fröer och bekämpningsmedel, och de är inte lika beroende av regn.

På lång sikt tror Irene att en övergång till agroekologiska jordbruksmetoder kan ha en viktig inverkan på klimatet. Genom relativt enkla metoder ökar inte bara förutsägbarheten och mångfalden, utan även produktionen.

– Vi kan inte vänta på att koldioxidutsläppen ska minska, eller gråta tills regnet kommer tillbaka. Medan världen diskuterar vilka förändringar som behöver göras tar vi några steg längs vägen och gör den omställning vi kan för att anpassa oss efter läget.