Gener kan inte användas för att förklara en människas sexuella läggning. Det konstaterar en internationell forskargrupp efter att ha undersökt dna från nästan en halv miljon människor.
– Det är inte så att gener inte spelar någon roll, men det finns ingen specifik ”gay-gen”, säger forskaren Niklas Långström.
Vad är det som avgör om vi blir homo-, hetero- eller bisexuella? Det vill säga vår sexuella läggning, eller rättare sagt vilka sexuella partner vi väljer. Finns svaret i vår arvsmassa, alternativt i vår uppfostran och miljön runtomkring oss – eller är saken mycket mer komplicerad än så?
I början av 1990-talet ansåg sig forskare i USA ha funnit svaret. Det är en specifik gen, konstaterade de i tidskriften Science.
Nu har dock amerikanska, brittiska och svenska forskare tagit ett betydligt större grepp än tidigare. Resultatet, som även det nu publiceras i Science, visar tydligt att det inte finns några specifika genetiska varianter som avgör en människas sexuella läggning.
Liten betydelse
– Det finns alltså ingen enskild genetisk variant eller en kombination av sådana som tydligt förutsäger en människas sexuella läggning, säger Niklas Långström, docent vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska institutet och en av forskarna bakom den aktuella studien.
– Vi forskare blev kanske inte så förvånade, eftersom det går hand i hand med annan forskning kring exempelvis beteenden och personlighetsdrag, att det är mycket mer komplicerat än så. Antagligen är det en rad olika saker som avgör vår sexuella läggning där generna har en viss betydelse.
Studien bygger på dna-data från UK Biobank och det amerikanska genanalysföretaget 23andme, där uppgifter från det svenska tvillingregistret vid Karolinska institutet har använts för att säkerställa resultaten. Enligt studien, där dna och uppgifter från cirka 490 000 personer ingår, förekom endast fem av hundratusentals möjliga genvarianter något oftare hos personer som haft samkönat sex, jämfört med dem som aldrig hade haft det.
Två av genvarianterna återfanns hos både män och kvinnor, medan två hittades enbart hos män och en endast hos kvinnor.
Sammantaget, skriver forskarna, ligger genernas effekt på våra sexuella partnerval någonstans mellan 8 och 25 procent.
– Det är alltså inte så att generna inte har någon betydelse, men varje enskild genetisk variant har en mycket liten effekt, säger Niklas Långström.
Ingen grund för diskriminering
Syftet med studien har varit att bredda kunskapen om människans sexualitet och underliggande biologi. Författarna understryker att resultaten ger starka belägg för sexuell mångfald och inte på något sätt stödjer diskriminering på grund av sexuell preferens.
– Under skrivarbetet har vi samarbetat med hbtq-personer, exempelvis vad gäller språkbruk. Vi är också tydliga med vad studien inte visar, vilket inte är så vanligt. Det har vi gjort eftersom historien visar att politiker och opinionsbildare ibland använder forskning för att motivera diskriminering, säger Niklas Långström.
En lättfattlig genomgång av studiens syfte, upplägg och resultat går att läsa här.
Hbtq
Hbtq används sedan 1990-talet som ett samlingsbegrepp för människor som räknas som minoriteter på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet.
Det finns många varianter av begreppet – ibland används bara hbt, ibland tillkommer flera bokstäver med andra betydelser – som I för intersex, eller A för asexuell.
H och B står för homosexuell respektive bisexuell, och rör en persons sexuella läggning.
T står för trans, vilket är ett paraplybegrepp för olika könsidentiteter.
Q står för queer – ett brett begrepp som både kan symbolisera en sexuell läggning eller identitet, och ett kritiskt sätt att förhålla sig till normer.
Källa: NE m.fl.
