Det sjuder i Ångermanlands inland. Thorsten Laxvik, som sitter i styrelsen för Sollefteå kommuns bostadsbolag Solatum, har precis haft möte med kommunledningen och diskuterat Gålsjö bruk, en av alla fastigheter som besökts den senaste månaden.

– Det finns hopp, konstaterar han.

Det gamla järnbruket från 1700-talet är med sina drygt fjorton hektar och tjugo hus – bland annat en herrgård, ett kapell och en smedja – en slumrande dröm för många. Parallellt med inventeringen av gårdar och bruk letar de efter potentiella inflyttare. Där tittar de åt storstadsområdena.

När de undersökte via en webbenkät hur många människor i Stockholm som skulle vilja bo i en levande by i Sollefteå kommun var resultatet slående. Potentialen var 50 000 personer i åldrarna 27–37 år; under förutsättning att det inte var mer än 20 minuter till kommunal och kommersiell service; som butik, dagis och skola. En stor del av dessa var också intresserade av att jobba med småskaligt hållbart jordbruk och matproduktion.

Viktig vägledande roll

Med de siffrorna i bagaget fick Solatum i år finansiering genom Leader för det tvååriga projektet Bredbandsbullerbyar. Där provkör de konceptet att koppla ihop människor från storstadsområdena med tillgängliga boenden.

– Vi vill förenkla för människor som länge gått och drömt om ett liv på landsbygden, säger projektledaren Petra Henriksson. Men vi vill inte bara skicka upp folk att klara sig bäst de kan. Det som sticker ut i det här projektet är att det finns en intressegrupp som startas upp just nu, Byakademin, som kommer få en viktig vägledande roll.

Den nystartade Byakademin är sprunget från det nationella ideella nätverket Framtidens by. Det är ett nätverk som i flera års tid utforskat vad en by egentligen är, hur det går att bygga en hälsosam och demokratisk kultur i en by och varför många misslyckas med att få till en bygemenskap. Genom att studera historien, till exempel hur byar i Sverige fungerade innan skiftesreformen 1827, arrangera kurser och studiebesök har de kretsat kring frågan hur det går att utforma välmående byaväsenden. 

– Det är inte svårt att bruka marken på ett sätt som gynnar kolinlagring och biologisk mångfald. Det är busenkelt, menar Thorsten Laxvik, som både sitter i styrelsen för Solatum och är aktiv i Framtidens by. 

– Det svåraste med att återskapa ett byaväsende är att skapa regenerativa demokratier. Nya principer för föreningsdemokrati är nödvändigt. Det kan till exempel innebära att gruppen kommer överens på nytt hur de fattar beslut varje gång det kommer in en ny medlem.

Starkare civilsamhälle

Eventuella nya bybor får på Gålsjö bruk en unik möjlighet att skapa en meningsfull gemenskap, vägledda av Byakademins erfarenheter. På det gamla järnbruket vill de börja med cirka femton personer. Även här finns en baktanke.

– Börja byabygget med tre grupper, kanske familjer, kompisgäng eller hantverkskollektiv, och bygg en kultur som fungerar på den nivån, säger Thorsten Laxvik. Sedan kan gruppen öva sig i att ta in nya medlemmar. 

Solatums ambition är inte att på lång sikt äga eller hyra ut bostäder. De vill efter några år överlåta hela ansvaret på föreningen som skapas i byn, som till exempel kan vara en kooperativ bostadsförening.

– Då blir civilsamhället starkare, menar han.

Projektet beskrivs som ett exempel på kontraurbanisering i hela landet.

– I solidaritet med städerna måste vi bygga hållbara samhällen på landsbygden. Målet är att konceptet ska kunna kopieras till andra landsbygdsområden, men centralt just nu är att sätta människor i rörelse, understryker Thorsten Laxvik.