Trots 25 års arbete för att säkerställa de nationella minoriteternas rättigheter i Sverige utsätts de för omfattande diskriminering, enligt en ny rapport från Diskrimineringsombudsmannen. Bland myndighetens förslag till åtgärder finns att utreda språk som diskrimineringsgrund, och att inrätta en urfolkspolitik.
Barn förbjuds prata sitt modersmål i skolan. Människor upplever att de utsätts för etnisk profilering av myndigheter. Trakasserier är vanliga, och förutsättningarna för att utveckla sin kultur är begränsade. Detta är några exempel på livsvillkoren för Sveriges nationella minoriteter, det vill säga judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar, enligt Diskrimineringsombudsmannen (DO).
– Sverige måste göra mer för att säkerställa de nationella minoriteternas tillgång till sina rättigheter. Diskriminering är ett omfattande problem, säger DO Lars Arrhenius i ett uttalande.
För 25 år sedan ratificerade Sverige Europarådets minoritetskonventioner, men stora brister kvarstår när det gäller efterlevnaden, visar DO:s nya rapport.
”Erkännandet år 2000 innebar ett viktigt skifte i svenska statens förhållningssätt till minoriteterna. Trots det präglas livsvillkoren för de nationella minoriteterna fortfarande av effekter av kränkningar och övergrepp genom historien och av den diskriminering personer som tillhör nationella minoriteter utsätts för än i dag”, skriver DO.
Språk som diskrimineringsgrund
DO uppmanar nu regeringen till en rad åtgärder. En av dem är att utreda frågan om att införa språk som en självständig diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen. De befintliga diskrimneringsgrunderna är kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Språklig diskriminering omfattas delvis av förbudet mot diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet, men behöver få ett starkare och tydligare skydd, enligt DO.
Regeringen bör även enligt DO utvidga diskrimineringslagen så att skyddet mot diskriminering i offentlig verksamhet blir heltäckande.
– För en positiv utveckling behöver vi både ny lagstiftning och andra kraftfulla åtgärder. Till exempel är diskrimineringslagen inte heltäckande. I dag omfattar skyddet mot diskriminering inte all den diskriminering som individer utsätts för inom olika samhällsområden, säger Lars Arrhenius.
Ett annat förslag till åtgärd är att DO vill se en fond där enskilda eller organisationer som arbetar mot diskriminering kan söka medel för att bekosta diskrimineringstvister i domstol. Myndigheten vill även att rättegångskostnaderna i diskrimineringstvister ses över.
”Urfolk på pappret”
DO lägger i sin rapport särskild vikt vid statens ”brist på ansvarstagande” när det gäller Sveriges urfolk, samerna. Det saknas en urfolkspolitik skriver DO i rapporten, i bemärkelsen att staten ”överlåtit åt markägare, kommuner, skolor och samer att ta ansvar för att lösa problem och konflikter som samepolitiken lagt grund för, något som bidrar till att samer är i en situation där de är än mer utsatta för diskriminering”.
För att samer ska gå från att vara vad DO kallar ett ”urfolk på pappret” till att ses som ett eget folk med rätt till bland annat självbestämmande och rätt till land och naturresurser krävs enligt DO att Sverige ratificerar Internationella arbetsorganisationens konvention 169 om stamfolks och urfolks rättigheter i självständiga stater, och skapar en lagstiftning och urfolkspolitik med utgångspunkt i nämnda konvention.
Vad är Europarådets minoritetskonventioner?
Europarådet bildades 1949 och är en europeisk sammanslutning av 46 stater, däribland de 27 EU-länderna. Syftet med rådet är att skydda och värna de mänskliga rättigheterna i Europa.
Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter godkändes av Europarådets ministerkommitté 1994. Sverige ratificerade konventionen i februari 2000, vilket innebar att judar, romer, sverigefinnar, samer och tornedalingar erkändes som nationella minoriteter. Samtidigt erkändes jiddisch, romani chib, finska, samiska och meänkieli som nationella minoritetsspråk.
Konventionens syfte är att skydda nationella minoriteters fortlevnad. Det innebär att all diskriminering av en nationell minoritet är förbjuden och staten måste vidta åtgärder för att uppnå jämlikhet mellan majoritetsbefolkningen och minoriteterna.
Sverige måste enligt konventionen se till att det finns möjlighet för de nationella minoriteterna att bibehålla och utveckla sin kultur och att bevara viktiga delar som religion, språk, traditioner och kulturarv.
Europarådet, Minoritet.se