Förtidsröstningen är igång och den 21 september är det valdag i Svenska kyrkan. Nästan fem miljoner medlemmar kan då välja vilka som ska representera dem i kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomötet. De två senaste kyrkovalen har lockat fler än tidigare: valdeltagandet har legat runt 18–19 procent, högt för ett kyrkoval men fortfarande lågt jämfört med riksdags-, region- och kommunval.
Många är med i Svenska kyrkan utan att själva ha valt det. Före 1 januari 2000 skrevs de flesta barn in automatiskt vid födseln om föräldrarna inte sa nej. Efter att kyrkan skilts från staten blir man medlem bara genom dop eller genom att själv ansöka – men den som döps blir fortfarande automatiskt medlem. I dag är Svenska kyrkan en av landets största mark- och skogsägare och har stora ekonomiska och samhälleliga resurser. Nästan fem miljoner personer är röstberättigade i kyrkovalet. De kan tillsammans avgöra hur kyrkans resurser används – för en grön, socialt rättvis och antirasistisk omställning – men bara om de faktiskt röstar.
Just därför spelar årets kyrkoval större roll än många tror. Sverigedemokraterna satsar tungt och vill att kyrkan ska lämna Pride, dra sig ur religionsdialoger och låta präster vägra viga samkönade par. De kräver en “biblisk syn” på människan som man och kvinna och vill se kyrkan delta i abortdebatten. Samtidigt anklagar partiet andra för att politisera kyrkan – trots att de själva använder kyrkovalet som språngbräda för sin egen politik. Det visar att medlemmarnas röst är avgörande om kyrkan ska förbli öppen och inkluderande.
Men årets val handlar inte bara om öppenhet och jämlikhet. Det handlar också om skogen – en av de mest avgörande framtidsfrågorna i Sverige. Den svenska skogsindustrin bygger sedan länge på en enkel logik: kalavverkning, snabbväxande gran, ny avverkning. Modellen har gett råvara och exportintäkter men trängt undan de naturskogar som håller ihop ekosystemen. Forskare varnar för att de sista sammanhängande naturskogarna utanför skyddade områden kan försvinna inom några decennier.
Svenska kyrkan, som är landets femte största skogsägare med drygt 300 000 hektar mark, kan visa att en annan väg är möjlig. Kyrkomötet beslutade 2021 att låta utreda hur kyrkans skogar kan förvaltas ekologiskt, socialt, ekonomiskt och andligt hållbart. Utredningen, som presenterades hösten 2024, föreslår att en tredjedel av skogen ska brukas med mer naturnära metoder, att 20 procent ska skyddas för biologisk mångfald och kolinlagring och att samernas rättigheter ska stärkas genom principen om fritt och informerat samtycke, FPIC.
Det är ett framsteg i jämförelse med mycket av svensk skogsindustri, men det räcker inte. Flera organisationer varnar för att kyrkan riskerar att snubbla på mållinjen. Nästan hälften av kyrkans mark, 47 procent, föreslås fortfarande brukas med kalavverkning, om än med större hänsyn. Varje hygge innebär en kolskuld som tar decennier att betala tillbaka och bryter upp ett redan fragmenterat skogslandskap. 71 procent av de lavrika betesmarkerna för ren har redan gått förlorade, och samebyar larmar om renar som svälter.
I sitt pågående försoningsarbete med det samiska folket har kyrkan lovat mer än att bara följa lagens miniminivåer. Den egna utredningen slår fast att kyrkans hänsyn i dagens skogsbruk måste vara mer långtgående än vad som krävs av andra aktörer. Att bygga tillit genom konkret handling och visa faktiska resultat är avgörande för att reparera de historiska övergrepp som kyrkan själv erkänner. Ändå föreslås renskötselanpassning bara gälla en tredjedel av marken i Sápmi. Gapet mellan ord och förslag är svindlande.
Miljöorganisationer menar därför att kyrkan bör höja ambitionen: skydda minst 30 procent av skogen i linje med FN:s konvention om biologisk mångfald och EU:s mål till 2030 och ställa om till ekosystembaserat skogsbruk på resten. Det är nödvändigt om kyrkan på allvar vill leva upp till sitt eget biskopsbrev om klimatet, till barnkonventionen, till miljöbalken och till de löften om försoning som givits till samerna.
Många nomineringsgrupper i kyrkovalet gör det enkelt att sortera bort dem för den som vill rösta för skogen. Alternativ för Sverige, Fria Liberaler i Svenska kyrkan, Centerpartiet, Sverigedemokraterna, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, Öppen Kyrka och Borgerlig Kristen Samverkan har alla i olika grad motsatt sig eller försvagat förslag om ökat skydd och en omställning till naturnära skogsbruk. Några säger rakt nej, andra svarar mest ”vet ej”, men resultatet är detsamma: de kommer knappast att stå upp för en skogspolitik som möter klimat- och biodiversitetskrisen.
Bland de grupper som faktiskt vill se förändring är skillnaderna desto mer intressanta. Himmel och Jord vill skydda 30 procent av kyrkans skogar, bruka resten naturnära och helt utan kalhyggen samt skriva in samernas rätt till fritt, informerat förhandssamtycke (FPIC) i kyrkoordningen. De har dessutom lagt motioner som kan göra det till verklighet. Vänstern i Svenska kyrkan driver i grunden samma mål – 30 procent skydd och stopp för kalhyggen – och lyfter samernas rättigheter ur ett dekolonialt perspektiv (och är dessutom den enda gruppen som i sitt program lyfter solidaritet med Palestina). Men här finns en svaghet: de talar om en ”successiv” utfasning av trakthyggesbruket, något som kanske kunde ha varit rimligt för 20 år sedan men som i dag, när 21 av de 25 senaste månaderna redan passerat 1,5 graders global uppvärmning, är för långsamt. Varje nytt hygge spär på klimatkrisen och artutrotningen. Vänstern har dessutom kallat kyrkostyrelsens urvattnade beslut i juni för en ”delseger” och säger sig vilja driva på för skogsutredningens förslag utan att markera att de är otillräckliga.
De Gröna i Svenska kyrkan säger i sitt program att 30 procent bör skyddas, men i sitt remissvar till skogsutredningen öppnar de för fortsatt kalhygge på stora ytor och talar om ”lättare skydd”, vilket riskerar att bli bara frivilliga avsättningar – alltså inget formellt skydd som kan dras tillbaka när som helst. Socialdemokraterna lyfter gärna att kyrkan ska vara en föregångare i miljö- och klimatarbetet men säger ingenting konkret om andel skyddad skog, hyggesfria metoder eller FPIC – och hade stort inflytande i den kyrkostyrelse som i somras tog ett beslut som många beskriver som ren greenwashing.
Rösten i kyrkovalet är ett konkret sätt att säkra en öppen kyrka som står upp för människor och samtidigt tar ansvar för skogen. Använd förtidsröstningen, välj företrädare som driver 30 procent skydd, hyggesfritt bruk i resten, bindande FPIC och nationell styrning med uppföljning. Det är så kyrkan kan leva som den lär och bli en tydlig kraft för levande skogar.
Levande skog.
Kalhyggesbruk.