Kränkningar, övergrepp och förbud mot att tala sitt språk var vardag för de tornedalingar, kväner och lantalaiset som tvingades bo på Norrbottens arbetsstugor under 1900-talets första hälft. Nu bjuds de tidigare eleverna in till en försoningsprocess där bland annat Svenska kyrkan vill erkänna sin delaktighet.
– Det var kadaverdisciplin och föreståndarinnan hade ingen känsla för barn, berättar Sune Svaneblom som 1943 kom till arbetsstugan i Karungi i en artikel på minoritet.se.
Arbetsstugorna var en sorts internat där tornedalingar, kväner och lantalaiset skulle fostras i svensk, nationalistisk anda. Mellan 1903 och 1954 fanns det 21 arbetsstugor i Norrbotten, majoriteten i de meänkielitalande områdena. Barnen som kom dit kom från fattiga förhållanden och fick mat och husrum utan kostnad – men tvingades samtidigt att ta till sig av majoritetssvensk kultur, utföra olika arbetsuppgifter och förbjöds tala meänkieli eller finska.
Det finns många vittnesmål om våld, kränkningar och övergrepp i arbetsstugorna. Sune Svaneholm fick vid ett tillfälle lämna arbetsstugan för att utsättas för en rasbiologisk undersökning. Han blev också, som många andra barn bestraffad av föreståndarinnan efter att ha ertappats med att tala finska:
– Hon bar mig i håret och öronen till sovrummet och med en mattpiska slog hon mig blodig. På morgonen fick jag återigen spö för att jag blodat ner sängkläderna, berättar han.
Erkänna kyrkans kränkningar
Arbetsstugorna finansierades av svenska staten och styrelsen satt bland andra dåvarande biskopen i Luleå stift och landshövdingen i Norrbotten.
– Svenska kyrkan var en huvudaktör i arbetsstugeverksamheten, elever som placerades där kunde bli grymt och ovärdigt behandlade. För mig är det därför oerhört viktigt att vi som kyrka 2025 kan se tillbaka på hur kyrkan har agerat och erkänna kränkningar som våra föregångare bidragit till, säger Åsa Nyström, biskop i Luleå stift i ett pressmeddelande.
Med start i augusti bjuder Svenska kyrkan tillsammans med Svenska Tornedalingars Riksförbund nu in tidigare elever i arbetsstugorna till fyra möten om vad som skett, under namnet Askel sovinthoon – steg för försoning. Under träffarna ska kyrkans roll i arbetsstugornas verksamhet lyftas fram. Förhoppningen är även att man ska sprida kunskap om historien till yngre generationer.
– Arbetsstugorna är en okänd del av den svenska historien. Det är givande att samverka i detta arbete, för alla parter möts i samma ögonhöjd, säger Maja Mella, projektledare för försoningsprocessen för Svenska Tornedalingars Riksförbunds räkning.
”De har stulit min barndom”
Att lyfta arbetsstugornas historia och ge upprättelse till tidigare elever är ett av de steg som rekommenderades i Sannings- och försoningskommissionens rapport från 2023: Som om vi aldrig funnits – exkludering och assimilering av tornedalingar, kväner och lantalaiset, som Landets Fria tidigare rapporterat om.
En av de intervjuade i rapporten berättar så här om sin tid på arbetsstugan:
– Jag har inte haft någon barndom, de har stulit den ifrån mig. Även på sommarmånaderna så fanns ju hela tiden tanken på att jag måste dit igen.
Omkring 5 500 barn beräknas ha bott på arbetsstuga under de dryga 50 år som systemet fanns. De kommer inte att kunna bjudas in personligen till mötena eftersom det inte finns register över vilka som var inskrivna. Programmet genomförs på svenska och meänkieli och kommer att omfatta bland annat högtidstal, kulturinslag, panelsamtal och seminarium.
– Försoning är en naturlig del av vårt arbete för mänskliga rättigheter och kulturell mångfald. Vi är stolta över att vara en del av denna resa och kommer att fortsätta att ta ansvar och stärka vårt engagemang. Upprättelse och försoning kräver både ord och handling, säger Anders Öberg (S), regionstyrelsens ordförande i Region Norrbotten som bidrar med finansiering och närvaro vid arrangemangen.
