Rasbiologiska undersökningar. Förbud mot att tala det egna språket meänkieli i skolan. Skolinternat där barn tvingades vistas isolerat under långa perioder och utföra hårda arbetsuppgifter. Skambeläggning av minoritetskultur.

Det är några av de övergrepp och den assimileringspoitik som tornedalingar har utsatts för under 1800- och 1900-talen, och som än i dag påverkar minoritetens möjligheter att värna sin identitet, sitt språk och sin kultur.

I över tre år har en sannings- och försoningskommission intervjuat ett stort antal personer, granskat arkivmaterial och tagit fram forsknings­rapporter. Syftet har varit att synliggöra minoritetens historia, kartlägga övergrepp och kränkningar och bidra till upprättelse och försoning. 

Osynliggjorda

Assimileringspolitiken fokuserade på att fostra minoritetens barn till ”riktiga” svenskar. Många av de intervjuade vittnar om osynliggörande, som att ortsnamn på meänkieli tagits bort.

– Det är ju också ett sätt att radera vår historia, säger en av de intervjuade angående att vägskyltar plötsligt bytt språk.

– Det jag tycker man ska lyfta, att staten har ju raderat oss, vi finns inte, fortsätter han.

Det främsta verktyget var utbildningsväsendet. 5 500 elever levde i så kallade arbetsstugor. Det var skolinternat som började som en sorts nödhjälp för fattiga familjer men övergick till en anstalt för nationell fostran, där den egna kulturen skambelades. Barnen fick inte ha sina egna kläder, inte träffa föräldrar annat än på skolloven och de bestraffades om de talade sitt modersmål.

– Jag har inte haft någon barndom, de har stulit den ifrån mig, berättar en av kommissionens intervjuade angående tiden på arbetsstugan.

”Kyrkan har ansvar för att ge upprättelse”

Svenska kyrkan var involverad i såväl driften som tillsynen på arbetsstugorna, och bidrog även till att sprida rasbiologiska föreställningar om minoriteten, samt möjliggjorde rasbiologiska undersökningar, enligt slutrapporten. 

Ärkebiskop Martin Modéus välkomnar kommissionens rapport. 

– Det är smärtsamt att kyrkan varit delaktig i att kränka människovärdet och att den bidragit till att barn känt skam för sin minoritetsidentitet, sitt språk och sin kultur. Många har farit illa och en del har burit på trauman ett helt liv. Även deras barn och barnbarn har påverkats. Svenska kyrkan har ett ansvar för att ge dessa människor upprättelse, säger han i ett uttalande.

Att det krävs upprättelse är en tydlig slutsats i kommissionens slutrapport som nu lämnats till regeringen. Sverige bör omgående starta en process om en offentlig ursäkt, skriver författarna.

– Det är bråttom med en officiell ursäkt medan de som utsatts för kränkningar fortfarande lever, säger Elisabet Fura, ordförande i sannings- och försoningskommissionen till SVT.

En av dem som hoppas på en offentlig ursäkt från staten är längdstjärnan Charlotte Kalla. Hon är en av många tornedalingar som inte pratar föräldrarnas modersmål, och vill se en ursäkt för försvenskningsprocessen.  

– Framförallt för att folk skulle få mer vetskap om vad vi har gjort mot vårt eget folk, säger Charlotte Kalla till SVT.

Språk och näringsrättigheter

Kommissionen uppmanar även att rättigheterna till mark, vatten, jakt och fiske bör ses över, eftersom statens politik orsakat en splittring mellan tornedalingar och samer där tornedalingar bland annat fråntagits rätten att bedriva rennäring. Något en av de intervjuade i slutrapporten kommenterar så här:

– Varför ska staten gå in och säga att, ”du får bedriva renskötsel” och sedan peka på min familj och säga att ”du får inte det, ni får ta era renar som ni har och ge till någon annan.” Vi hade ju också renar.

Regeringen bör också enligt kommmissionen satsa på att stärka minoritetens inflytande, främja meänkieli i skolan och inom public service och ge vuxna möjlighet att återta språket.

Läs kommissionens slutrapport Som om vi aldrig funnits – exkludering och assimilering av tornedalingar, kväner och lantalaiset/Aivan ko meitä ei olis ollukhaan – eksklyteerinki ja assimileerinki tornionlaaksolaisista, kväänistä ja lantalaisista här.

Brottsförebyggande rådet, Brå, har undersökt hur polisen väljer ut vilka personer de kontrollerar misstänkta för narkotikabrott, så kallad profilering, med särskilt fokus på etnicitet.

De har bland annat kartlagt bakgrunden på de som felaktigt misstänks för innehav av narkotika. Bland personer med nordisk bakgrund är siffran i genomsnitt 15 procent, medan för den som har en mamma född i Afrika eller Sydvästra Asien är dubbelt så hög. Allra flest felaktigt misstänkta för narkotikainnehav är personer med en mamma född i Eritrea, runt 37 procent.

Överrepresentation i misstankestatistiken kan bero på annat än diskriminering, skriver Brå, ”till exempel om gruppens faktiska brottslighet är högre eller om deras beteendemönster av andra skäl ökar upptäcktsrisken”. Men en slutsats i rapporten är att polisens arbete riskerar diskriminerande etnisk profilering.

– Poliser måste ofta göra snabba bedömningar utifrån begränsad information om vem som kan misstänkas för brott, och i det arbetet är det viktigt att frågan om likabehandling och människors rättssäkerhet inte faller bort, säger Anna Öström, projektledare på Brå i ett pressmeddelande.

Delade meningar om etnicitet

Utredarna har intervjuat ett 70-tal poliser på chefsnivå och i yttre tjänst. Flera saknar enligt Brå kunskap om hur stereotypa föreställningar kan påverka polisens bedömningar.

Vissa av de intervjuade sa att etnicitet inte är relevant i profileringsarbetet och inte heller används. Andra menade att det kan vara användbart och rimligt med tanke på kriminella nätverk eller familjer som kan hänvisas till en viss etnisk tillhörighet, eller att brottsligheten är fördelad på ett visst sätt.

”99 procent av de som säljer heroin kommer från Västafrika, framför allt från länder som Gambia och Senegal”, säger en polis i yttre tjänst i en storstad, enligt rapporten.

En tredje uppfattning var att diskriminerande profilering kan förekomma och att orsaken är fördomar.

– Vi tycker väl att de första två uppfattningarna är lite problematiska, och någonting som myndigheten behöver diskutera vidare, säger Anna Öström till TT.

Studien genomfördes efter önskemål från Polismyndigheten om att en oberoende part belyser frågan.

– Att få förfrågan från polisen var bra. Det visar att de tar frågan på allvar och vill utvecklas, säger Anna Öström till TT.

Nu uppmanar Brå polisen att utveckla sitt arbete för att motverka etnisk profilering. Bland annat föreslås regelbunden dialog med civila organisationer som har kunskap om diskriminering, och att kunskapen om etnicitet och diskriminering fördjupas på alla nivåer inom organisationen.

– Polismyndigheten behöver kontinuerligt följa upp hur de använder tvångsmedel och hur träffsäkra de är i sina kontroller. De måste också bli bättre på att dokumentera sina kontroller, säger Anna Öström.

Svårt få upprättelse

Människorättsorganisationen Civil right defenders har länge krävt att Brå ska få i uppdrag att ta fram en rapport om etnisk- och rasprofilering i polisens arbete. Brås nya rapport bekräftar en känd problembild, menar organisationen.

– Vi kan inte acceptera ett samhälle där rättssäkerhet bara gäller för vissa grupper. Nu måste polisen ta till sig av Brå:s rekommendationer och systematiskt arbeta för att motverka diskriminering, säger Aida Samani, senior jurist på Civil rights defenders i ett uttalande.

Diskriminerande åtgärder genomförda av polis omfattas i dag inte av diskrimineringslagen (endast polisens bemötande omfattas), så det finns små möjligheter till upprättelse för de drabbade. Men under förra mandatperioden kom ett lagstiftningsförslag om att ändra detta.

– Regeringen behöver omedelbart gå vidare med det lagstiftningsförslag som skulle göra det möjligt för personer som diskriminerats av polis att få upprättelse. Det gäller inte minst eftersom regeringen driver en politik som ökar polisens kontakter med enskilda. Regeringen bör också ta till sig av att majoriteten av de poliser som tillfrågats i Brå:s rapport inte uppfattar visitationszoner som ett viktigt verktyg, säger Aida Samani.

Ungdomsorganisationen Aurora har stämt svenska staten för bristande klimatarbete, något som de menar äventyrar ungdomarnas rätt till liv, hälsa och utveckling som garanteras av Europakonventionen, något Landets Fria tidigare rapporterat om.

Justitiekanslern som företräder staten anser att målet ska avvisas, men har även öppnat för efterfrågat att ”hissa” målet, alltså hänskjuta det direkt till Högsta domstolen för att avgöra om det kan prövas eller inte.

Även ungdomarna som stämt staten har ställt sig positiva till att hissa målet, bland annat för att det skulle ge en effektivare och snabbare rättsprocess.

I fredags meddelade Nacka tingsrätt att de ber om vägledning från HD, de godkänner alltså parternas önskan om hissning.

Den fråga som tingsrätten vill ha svar på lyder: ”Kan och ska en talan av det slag som käranden för tillåtas mot bakgrund av regleringen i 13 kap. rättegångsbalken, grundläggande värden i det svenska statsskicket samt Sveriges unions- och folkrättsliga åtaganden att säkerställa ett effektivt domstolsskydd för enskilda?”

– Det vore värdefullt att få vägledning i den här viktiga och grundläggande frågan som omfattar både processrättsliga och konstitutionella aspekter, säger rådmannen Olof Roos i ett pressmeddelande.

Den konstitutionella frågan handlar enligt rådmannen om maktdelningslära, mer specifikt om gränsdragningen mellan vissa av Sveriges olika maktcentra, nämligen riksdagen, regeringen och domstolarna.

Innan Högsta domstolen prövar frågan måste den ge prövningstillstånd.

Nacka tingsrätt har vilandeförklarat sitt mål i väntan på svar från HD.