Vill vi stoppa lobbyismen?

I EU-parlamentet jobbar ungefär 750 politiker och 7 500 tjänstemän. Men det finns också drygt 30 000 lobbyister som jobbar med att försöka påverka de politiska besluten. De senaste åren har det gjorts en del försök att minska lobbyisternas makt över parlamentet. Det finns till exempel numera ett så kallat öppenhetsregister där parlamentarikerna måste redovisa alla kontakter som de eller deras tjänstemän har med lobbyister. Trots detta fortsätter problemen. Europeiska revisionsrätten som granskat registret har slagit fast att många kontakter sker utanför offentlighetens ljus, en kroatisk EU-kommissionär hamnade nyligen i blåsväder efter att han hade underlåtit att rapportera om minst 19 möten med lobbyister och många parlamentariker får själva inkomster från lobbyism. 

Istället för att rikta in sig på det verkliga problemet, det vill säga storföretagens påverkan, så har EU-kommissionen försökt förbjuda civilsamhällesorganisationer att använda EU-stöd för sitt påverkansarbete. Det har gjort att storföretagen – som i de flesta fall har mångdubbelt med pengar än organisationerna – får ännu större makt över de politiska besluten.

I Sverige är problemen med lobbyverksamhet inte fullt så stora som inom EU, men även här försöker förstås många mäktiga företag påverka politiken i en för dem gynnsam riktning. Därför är det positivt att den så kallade Insynskommittén nu kommer med ett förslag om att alla företag och intresseorganisationer måste redovisa hur de försöker påverka politikerna. Men, och detta är ett viktigt men, anmälningarna ska bara röra frågor under beredning, som kommande lagar, och inte generell påverkan på politiken. Om ett företag eller en organisation träffar politiker för att allmänt berätta om sin verksamhet ska det alltså inte registreras. Många av mötena mellan politiker och näringslivet sker dessutom i inofficiella sammanhang – som middagar eller bastubesök – och då registreras de givetvis inte. 

Det är viktigt att politiker har tentaklerna ute och pratar med dem som berörs av de politiska besluten. Men lobbyism kan ta sig många uttryck. När mäktiga företag har heltidsanställda som arbetar oavbrutet med att försöka bearbeta politikerna för att få dem dit de vill så har det utan tvivel gått för långt. Ett insynsregister kommer knappast att förhindra det. Inte heller ett totalförbud för alla möten mellan politikerna och företag eller organisationer skulle hjälpa, eftersom näringslivet med all säkerhet kommer hitta sätt att runda det. De som skulle drabbas hårdast av ett sådant förslag är dessutom de små intresseorganisationerna som inte har några inofficiella vägar in till politiken. 

Att helt stoppa lobbyismen är förmodligen omöjligt, och inte heller önskvärt – om man med lobbyism menar all form av påverkan både från företag och organisationer. Men vad man skulle kunna göra är att utbilda politikerna i en av grundpelarna för demokratin: att allas röster är lika viktiga och värda att lyssna på oavsett om den kommer från en företagsledare eller från en orolig rebellmamma.