Nyligen höll SCA, Europas största privata skogsägare, sin årsstämma. Utanför hölls stora protester mot hur SCA bedriver sitt skogsbruk, och företaget anmäldes också till både Konsumentverket och Reklamombudsmannen för greenwashing. Samtidigt kommer också nyheter om att den svenska skogen inte fångar lika mycket koldioxid som tidigare, och att det i och med detta ser ut att bli svårt för Sverige att klara EU:s klimatkrav för perioden 2021–2025.
Det är inte alltid helt enkelt att reda i frågan om skogens roll i kampen mot klimatförändringarna. Ofta påpekas från skogsägarhåll att trakthyggesbruket är det bästa för klimatet, eftersom växande skog binder mer kol. Men SLU konstaterar i sin rapport Skogen och klimatet – vad säger forskningen? att det inte går att dra slutsatser åt vare sig det ena eller andra hållet. Allt beror på vilken yta man tittar på, och under vilka tidsperspektiv. Generellt verkar slutsatsen i såväl skogsbruk som SLU:s rapport vara att om allt bara växer i evighet så kommer det vara lugnt, att tillväxt och tillväxtökning i skogen är det som ska rädda oss från tillväxt och tillväxtökning på den övriga marknaden. Men det vi ser nu är att tillväxten i skogen minskat samtidigt som avverkningarna ökat. Vi kan alltså inte lita blint på att skogen magiskt kommer öka sin tillväxt i all evighet för att kompensera för människans bristande förmåga att leva hållbart.
Den här tillväxtlogiken bygger också på att skogen enbart är en resurs för människan att nyttja. Att de levande varelser och ekosystem som finns där är sekundära till det övergripande målet evig tillväxt. Men vi kan inte isolera en enda roll hos skogen och tro att det ger oss hela bilden av skogens existens på den här planeten. Det är oerhört människocentrerat, och i längden är det just den inställningen som riskerar att leda till att vi till slut utrotar oss själva.
Skogens roll för klimatet, oavsett människan, är oerhört mångfasetterad. Den binder till exempel inte bara koldioxid utan även vatten, som skyddar mot översvämningar. Om skogen tillåts ha en stor biologisk mångfald och varierande åldrar blir den mer robust. Vi vet inte vilka egenskaper som kan överleva i en klimatförändrad värld, men vi vet att monokulturer är sårbara och att dagens utbredda trakthyggesbruk hotar många av de arter som lever i skogen. Att satsa allt på ett kort – brutal framställning av plantager av gran och tall i monokulturer – är att bygga framtida problem och brist på trävaror. Det går inte att förneka att vi behöver och kommer behöva de produkter vi får från skogen i klimatomställningen, så som våra levnadsvanor ser ut. Det vi inte får glömma i vår iver att verka hållbara är att skogen inte behöver oss och inte kommer behöva oss i framtiden heller.
De stora skogsägarna behöver ställas till svars. Förhoppningsvis leder anmälningarna av SCA till ett förändrat skogsbruk framåt, och kan sätta en ny standard för vilka värden som är viktiga i skogsbruket. Ju mer vi låser oss vid ett specifikt värde och centrerar allt runt oss själva, desto mer sårbarhet bygger vi in i systemet. Idén om evig tillväxt har i årtionden eldat på klimatförändringarna. Det är inte den som kommer hjälpa oss att bromsa dem. Vi måste se att livet på jorden är mer än siffror på ett bankkonto. Skogen kommer inte att rädda oss från oss själva, om inte vi räddar den från den eviga tillväxtens logik först.
Ormvråkarna som bott ovanför mitt hus har dykt upp igen trots alla avverkningar i området.
Förslagen om nedmontering av sexualundervisningen i den nya läroplansutredningen.
