Den indonesiska regeringen vill skövla stora delar av världens tredje största regnskog för att odla sockerrör, ris och palmer till palmolja, skriver Johanna Deinum. Trots att det bryter mot landets konstitution.
DEBATT: Indonesien är den största ekonomin i Sydostasien med nästan 280 miljoner invånare. Man har ambitiösa planer för årlig ekonomisk tillväxt på 6 till 7 procent. Landet har nyligen gått med i den internationella alliansen som kallas Brics – ett rådgivande organ för icke västerländska ekonomier som Brasilien, Ryssland och Kina. Nu lever 14 procent av befolkningen under fattigdomsgränsen och mer än 7 procent har svårt att få mat och näring att räcka till. På grund av undernäring har 20 procent av alla barn för låg längd för sin ålder, särskilt på landet.
Därför meddelar regeringen i Jakarta att de vill omvandla en stor del av Västpapua till plantager för livsmedelproduktion som är nödvändig för Indonesiens livsmedelssäkerhet och ekonomisk tillväxt. Kritiker kallar det för en ekologisk förödelse. Planerna kallas för det största avskogningsprojektet på jorden. Västpapua är ett av de sista stora vildmarksområdena på jorden, här finns världens tredje största regnskog.
Det förekommer inte mycket om dessa projekt i de svenska tidningarna. Västpapua var en nederländsk koloni ända fram till 1962 då det blev en indonesisk provins. Sedan dess har det pågått strider mellan självständighetsrörelser och den indonesiska armén. Det är en anledning till att tillträdet till Västpapua är begränsat för utländska journalister och forskare.
I ett domslut från UN Human rights council fastställdes 8 juni 2024 att en ”liten” del, 400 km2, av en annan västpapuansk regnskog är säker! Sju inhemska samhällen har äntligen erkänts officiellt, vilket garanterar att deras land inte längre kommer att falla i händerna på palmolja, pappers- och gruvföretag – en stor seger efter år av kamp. Greenpeace Indonesiens skogskampanj Nico Wamafma säger att Västpapuaregionen redan har förlorat 6 414 km2 av sina naturliga skogar mellan åren 2000-2020 i massiv avskogning, till stor del för etablering av palmoljeplantager. Men efter att de första 2 000 grävmaskinerna från Kina anlände i augusti 2024 har ytterligare 23 000 km2 torvskog och torvmarker grävts upp. Miljontals träd försvinner i rasande fart för att jorden ska beredas för odling.
Den indonesiska regeringen meddelade den 5 januari att den vill omvandla ännu större arealer, otroliga 200 000 km2, tropisk skog och torvmark – en yta dubbelt så stor som ön Java – för storskaligt jordbruk för odling av ris och sockerrör och palmplantager i Västpapua. President Prabowo Subiantos, som tillträdde i oktober 2024, ser livsmedelssäkerhet som sitt främsta mål. Han vill att landet inte längre skall vara beroende av matimport år 2027. Nu importeras en stor del av riset.
”Livsmedelssäkerhet låter bra, men det handlar inte om människor, utan om att tjäna pengar”, säger Walhi på sin hemsida. Prabowo vill framför allt ha fler palmplantager. Indonesien står redan för 40 procent av världens palmolja. Presidenten framhåller att palmplantager är av nationell strategisk betydelse för inhemsk matförsörjning, men också för sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Han engagerar sig också för export av biobränsle för den gröna energiomställningen.
”Vi borde inte vara rädda för avskogning”, sa presidenten i sitt tal vid presentationen av jordbruksplanerna. ”Palmer har också löv som absorberar CO 2.” Under de senaste årtiondena har regnskogen redan avverkats mycket intensivt för att ge plats åt palmoljeplantager. Stockholm Environment institute beräknar att Indonesiens industriella palmoljeproduktion bidrar till stora utsläpp av växthusgaser från bränder på dränerade torvmarker, torvsättningar och omvandling av markanvändning, på i genomsnitt på 220 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, mellan 2015 och 2022.
Det utsedda området på Västpapua med sumpskogar och savann sträcker sig över tretton distrikt, fyrtio byar med totalt femtiotusen invånare. De som bor där lever till stor del av jakt och är fast knutna till området. Genom förfädernas anda är varje klan kopplad till specifika djur- och växtarter. De har under året i månader kämpat emot skogsskövlingen. De protesterade i Jakarta i oktober 2024, med stöd av människorätts- och miljöaktivister. Demonstranterna hade smetat in sig med vit lera, en inhemsk symbol för sorg. Trots löften om kompensation har protesterna hittills inte haft någon effekt mot de senaste planerna.
Miljöaktivister förutser en ekologisk katastrof. Genom exploateringen av torvskogsområden frigörs växthusgaser i stor skala och den biologiska mångfalden minskar. Även jordbruksexperter är oense om genomförbarheten av Indonesiens planer och varnar för att förändringar i vegetationen kan störa vattenbalansen i träskområdet. Vilket kan leda till uttorkning, skogsbränder och jordskred som alla skulle orsaka förödande konsekvenser. Liknande jordbruksprojekt har misslyckats i Kalimantan på Borneo.
Enligt det indonesiska forskningscentret Celios står det juridiska mandatet för det stora livsmedelsprojektet i konflikt med Västpapuas speciella status. Ledningen från Jakarta marginaliserar den regionala maktpositionen och kränker lokala förfäders markrättigheter, enligt advokater vid institutet. I november 2024 förlorade Awyu-folket land som de på sina förfäders vägnar gör anspråk på till ett konglomerat, som vill ha palmplantager på 360 km2 skogsmark. Två av de tre högsta domstolens domare avvisade Aywus krav. Enligt en tredje domare, däremot, hade konglomeratet inte kunnat visa att plantagen uppfyllde miljökraven. Aktivister är rädda att slutdomen kommer att bli ett prejudikat för efterföljande jordbruksprojekt.
Den indonesiska regeringen får inte längre ignorera ursprungsbefolkningar i landet Papua. Att överlämna marken till privata och även många utländska företag och tillåta dessa att förstöra den, bryter mot artikel 33 i den indonesiska konstitutionen – som säger att även om mark tillhör staten, så ska den ”användas till största nyttan för folkets välstånd.”
