Lagstiftningen om hemliga tvångsmedel som inkräktar på integriteten har blivit rörig, och i brist på överblick missar man att bedöma helheten när det kommer nya förslag. Istället tittar man bara på den enskilda åtgärden, som i sig själv då vanligtvis framstår som acceptabel. Men sammantaget handlar det om en massiv övervakning, och hur den är förenlig med svensk och europeisk lag eller med ett demokratiskt samhälle, det utvärderas egentligen aldrig.

Det skriver Lagrådet i ett remissvar till en samling förslag från regeringen. Ett av dem handlar om att lagstiftningen om hemlig dataavläsning ska bli permanent och utökas. Det som nu finns är en tillfällig lag, som trädde i kraft första april 2020 och är tidsbegränsad till sista mars 2025.

Hemlig dataavläsning innebär att polisen kan skaffa sig tillträde till din eller min dator eller mobiltelefon, eller vilken dator eller mobil som helst, utan att vi vet om det. Vi behöver inte vara misstänkta för något brott, det räcker att polisen vill se om vi kanske skulle kunna misstänkas.

Så tittar man igenom sin egen så kallade vandel, kommer fram till att man är en snäll och laglydig medborgare och kanske tycker att det verkar okej. Men vad som anses vara brottslighet, eller allvarlig brottslighet, kan förändras. Det som var en berättigad politisk protest i går kan kallas terrorism i morgon, och vi får väl se om Natomedlemskap och DCA-avtal kan komma att förändra synen på kritik mot USA.

Dessutom har tvångslagar en benägenhet att töja sig med tiden. Som FRA-lagen, som absolut inte skulle kunna användas mot ”vanliga svenskar” och som inte skulle tillåta att inhämtad information lämnades ut till främmande makt. Det gick snabbt utför, och nu ska FRA-lagen utvidgas igen.

Vi har så allvarligbrottslighet i samhället nu, så det där med personlig integritet får vi lägga bakom oss, tycker en del. Men brottsligheten har inte alls ökat dramatiskt. Ännu mindre dramatiskt blir det om man betänker att färre brott polisanmäldes 2022 än 2015, fast befolkningen hade hunnit öka med en halv miljon.

Delvis är det en fråga om tillit till staten. I Sverige är vi mer vana än folk i många andra länder vid att staten styrs av en någorlunda demokratiskt sinnad regering, även om allt är relativt. Men nu lever vi i ett samhälle vars regering på allvar vill utvisa människor för deras åsikter, bara som ett exempel.

Den föreslagna utökningen av den hittills tillfälliga lagen om hemliga tvångsmedel innebär bland annat att polisen ska kunna använda sådant som de hittar i mobiler och datorer, även om det inte är vad de letar efter. Så om de söker efter tecken på att man kan misstänkas för något kriminellt, och händelsevis ser att man har deltagit i en demonstration där det förekom PKK-flaggor, kan man komma att utvisas för bristande vandel. Om man inte är svensk medborgare, vill säga.

Lagrådet avråder från att permanenta den här tillfälliga lagen, av det skäl som jag nämnde i början av texten. Vi har ingen samlad bild av alla de tvångsmedel och all den övervakning som riktas emot oss. Vi borde hejda oss och skaffa en sådan överblick innan vi fortsätter på den vägen, anser de. Därför föreslår de att den tillfälliga lagen får gälla ännu en tid, men inte permanent.

Det ligger väl i farans riktning att en sådan utredning försiktigt skulle föreslå en viss försiktighet, som regeringen sedan inte skulle bry sig om. Men under tiden borde vi alla sluta rycka på axlarna åt integritetsfrågorna.