Fackförbundet Seko gjorde ett roligt utspel på sociala medier i början av september. De beskrev hur kaoset som följt av marknadsanpassningen av det svenska järnvägssystemet drabbar såväl resenärer som tågpersonalen – och mitt under detta pågående trassel lyser Sveriges infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) med sin frånvaro. Seko undrar om någon har sett honom och kompletterar texten med en ”efterlyst”-illustration med Carlsons ansikte.
Carlson, som är Sveriges ytterst ansvarige för tågtrafiken, har vägrat svara på journalisters frågor om ”tåghaveriet” (som egentligen är ett politiskt haveri och, ja, till och med ett ideologiskt haveri). När han fick tillfälle att förklara sin syn på det hela i SVT Agenda i början av mars, kan man i klartext sammanfatta hans resonemang ungefär så här: ”den förra regeringen gjorde ingenting, vi tar tag i detta nu och vi kommer i praktiken inte ändra något”.
Desto mer på hugget har Carlson varit på att stolt och entusiastiskt presentera regeringens miljardsubventioner till flygtrafiken, mitt i en brinnande klimatkris.
Detta säger allt om Carlsons och regeringens intellektuella nivå, i förhållande till klimatkrisen. Dessa skamliga investeringar i flyget är oseriöst, okunnigt och i det långa loppet oetiskt. Sverige behöver ett helt annat ledarskap i infrastrukturpolitiken än vad Carlson kunnat uppvisa.
Nyligen fanns ju tillfälle till ministerbyte, när Kristersson presenterade sina nya statsråd i sin regeringsförklaring. Något som förmodligen hade varit årets största skräll vore om han hade ersatt Carlson med Moderaternas tidigare partiordförande Ulf Adelsohn i stället. Adelsohn var SJ:s tidigare styrelseordförande mellan 2001–2011, så vid det här laget bör man ju betrakta honom som en kunnig och erfaren man som vet vad han pratar om.
I en DN-intervju från juli uttrycker han skarp kritik mot avregleringen av svensk järnväg. Han sade bland annat följande: ”Återskapa Banverket och låt de som kan järnväg få helhetsansvaret. Vi måste också delvis återförstatliga vissa delar. Det har varit en lekstuga för okunniga politiker i 35 år”.
Det var ord och inga visor, minsann! Det är dock inte första gången Adelsohn förespråkar ett större statligt ansvar för järnvägssystemet. Redan 2011 röt han ifrån: ”Jag ser att vårt uppdrag är från Sveriges folk. Vi vill att man ska köra ett järnvägsbolag. Vi vill att det ska vara pålitligt och bra. Man ska komma fram i tid och det ska vara till rimliga priser. Det är uppdraget från Sveriges folk, tycker jag. Men från Sveriges riksdag och regering är uppdraget att vi är utsatta för absolut konkurrens. Vi har inget annat krav på er än lönsamhet.”
Snälla Kristersson, gör Adelsohn till infrastrukturminister i din regering!
