Texten är skapad med hjälp av AI och granskad och redigerad av Landets Fria Tidning. Läs vår AI-policy här.

Östersjöns djupbottnar har höga halter av svavelhalter, bland annat för att när saltare vatten från Västerhavet sveper in byts det sällan ut, vilket leder till syrebrist. När syret tar slut, använder bakterier svavel för att bryta ned organismer, vilket skapar svavelväte – en akut giftig gas.

– Vi ligger nära den största möjliga utbredningen, säger Lena Viktorsson, oceanograf på SMHI, till Syre.

Hoppet om ett stort inflöde av syrerikt vatten från Västerhavet vid jul och nyår – som skedde 2014 – infriades inte.

– Det var tio år sedan sist och vi var exalterade allihopa. Men tyvärr blev det inte så mycket av det, säger Viktorsson.

Effekt av övergödning dröjer kvar

Svavelvätehalterna ökar stadigt och påverkar återhämtningen av djupbottnarna.

– Det första som händer när syrerikt vatten kommer in är att svavelvätet oxiderar och mycket av syret försvinner direkt, säger Viktorsson.

Utsläppen av näringsämnen från Östersjöländerna har minskat kraftigt, ändå är effekterna av övergödningen värre än någonsin. Bland annat då fosfor, som är ett av näringsämnena, finns kvar i omkring 50 år. Övergödningen orsakar i sin tur döda bottnar och algblomning. Den värsta tiden kan ha passerats. På grund av inte mer syrerikt vatten från Västerhavet flödat in kan det dröja innan vi märker det.

– Vi har haft lite otur med vädret, säger Bo Gustafsson, forskare vid Stockholms universitet, till Syre.

Han tror att vi kommer att få se en förbättring inom några årtionden, men att Östersjön kommer inte bli sig lik.