Efter att ha följt upp samtliga drygt 2 miljoner svenskar som påverkats av radioaktivt nedfall från Tjernobylolyckan 1986 konstaterar forskare en svag ökning i olika cancerformer.
2,2 miljoner människor bor i de nio svenska län som har utsatts för strålning från kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986. Invånarna kan ha fått i sig olika stråldosnivåer dels genom kontaminerad mat och dels via nedfallet på marken.
I en långtidsuppföljning som sträcker sig fram till 2020 har forskare med hjälp av det nationella cancerregistret undersökt förekomsten av olika cancerformer efter olyckan. Resultatet visar en svag ökning av cancer i tjocktarmen, bukpottkörteln och magsäcken hos män och en viss ökning av lymfkörtelcancer hos kvinnor.
Men de påvisade sambanden betyder inte att man säkert kan säga att det är strålningen som är orsaken till ökningen i cancer, enligt Martin Tondel, forskare i arbets- och miljömedicin vid institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset.
– Men studier efter kärnkraftsolyckor är mycket viktiga för att vinna mer kunskap om strålning och cancer och för att utveckla forskningsmetoder. Vi har till exempel identifierat att livsstilen som jägare kan ha spelat roll för våra resultat, vilket gör att vi kommer att kunna få fram ännu säkrare slutsatser i framtida studier, säger han i ett pressmeddelande.
Studien Dose–response analysis of protracted absorbed organ dose and site-specific cancer incidence in Sweden after the Chernobyl nuclear power plant accident går att läsa här.
Höga halter cesium i vildsvin
Nedfallet över Sverige efter Tjernobylolyckan innehöll ett stort antal olika radioaktiva ämnen, till exempel jod-131, cesium-137 och cesium-134.
Särskilt utsatta för nedfallet blev Västerbotten, Västernorrland och delar av Jämtland, Gävleborg och Uppland.
Strålsäkerhetsmyndighetens miljöövervakningsprogram följer halterna av radioaktiva ämnen i miljön. Idag mäter myndigheten främst cesium 137 från Tjernobylolyckan. Det beror på att de andra ämnena från olyckan har en betydligt kortare halveringstid och nu har försvunnit. Cesium 137 har däremot en halveringstid på cirka 30 år och finns därför fortfarande kvar i miljön.
Strålsäkerhetsmyndigheten provtar regelbundet bland annat mjölk, dricksvatten och blandad kost för att kontrollera halterna av cesium. Halterna är i dag mycket låga och minskar med tiden.
De högsta halterna hittas i dag i vildsvin i de nedfallsdrabbade områdena.
Källa: Strålsäkerhetsmyndigheten
