Brottsförebyggande rådet, Brå, har undersökt hur polisen väljer ut vilka personer de kontrollerar misstänkta för narkotikabrott, så kallad profilering, med särskilt fokus på etnicitet.

De har bland annat kartlagt bakgrunden på de som felaktigt misstänks för innehav av narkotika. Bland personer med nordisk bakgrund är siffran i genomsnitt 15 procent, medan för den som har en mamma född i Afrika eller Sydvästra Asien är dubbelt så hög. Allra flest felaktigt misstänkta för narkotikainnehav är personer med en mamma född i Eritrea, runt 37 procent.

Överrepresentation i misstankestatistiken kan bero på annat än diskriminering, skriver Brå, ”till exempel om gruppens faktiska brottslighet är högre eller om deras beteendemönster av andra skäl ökar upptäcktsrisken”. Men en slutsats i rapporten är att polisens arbete riskerar diskriminerande etnisk profilering.

– Poliser måste ofta göra snabba bedömningar utifrån begränsad information om vem som kan misstänkas för brott, och i det arbetet är det viktigt att frågan om likabehandling och människors rättssäkerhet inte faller bort, säger Anna Öström, projektledare på Brå i ett pressmeddelande.

Delade meningar om etnicitet

Utredarna har intervjuat ett 70-tal poliser på chefsnivå och i yttre tjänst. Flera saknar enligt Brå kunskap om hur stereotypa föreställningar kan påverka polisens bedömningar.

Vissa av de intervjuade sa att etnicitet inte är relevant i profileringsarbetet och inte heller används. Andra menade att det kan vara användbart och rimligt med tanke på kriminella nätverk eller familjer som kan hänvisas till en viss etnisk tillhörighet, eller att brottsligheten är fördelad på ett visst sätt.

”99 procent av de som säljer heroin kommer från Västafrika, framför allt från länder som Gambia och Senegal”, säger en polis i yttre tjänst i en storstad, enligt rapporten.

En tredje uppfattning var att diskriminerande profilering kan förekomma och att orsaken är fördomar.

– Vi tycker väl att de första två uppfattningarna är lite problematiska, och någonting som myndigheten behöver diskutera vidare, säger Anna Öström till TT.

Studien genomfördes efter önskemål från Polismyndigheten om att en oberoende part belyser frågan.

– Att få förfrågan från polisen var bra. Det visar att de tar frågan på allvar och vill utvecklas, säger Anna Öström till TT.

Nu uppmanar Brå polisen att utveckla sitt arbete för att motverka etnisk profilering. Bland annat föreslås regelbunden dialog med civila organisationer som har kunskap om diskriminering, och att kunskapen om etnicitet och diskriminering fördjupas på alla nivåer inom organisationen.

– Polismyndigheten behöver kontinuerligt följa upp hur de använder tvångsmedel och hur träffsäkra de är i sina kontroller. De måste också bli bättre på att dokumentera sina kontroller, säger Anna Öström.

Svårt få upprättelse

Människorättsorganisationen Civil right defenders har länge krävt att Brå ska få i uppdrag att ta fram en rapport om etnisk- och rasprofilering i polisens arbete. Brås nya rapport bekräftar en känd problembild, menar organisationen.

– Vi kan inte acceptera ett samhälle där rättssäkerhet bara gäller för vissa grupper. Nu måste polisen ta till sig av Brå:s rekommendationer och systematiskt arbeta för att motverka diskriminering, säger Aida Samani, senior jurist på Civil rights defenders i ett uttalande.

Diskriminerande åtgärder genomförda av polis omfattas i dag inte av diskrimineringslagen (endast polisens bemötande omfattas), så det finns små möjligheter till upprättelse för de drabbade. Men under förra mandatperioden kom ett lagstiftningsförslag om att ändra detta.

– Regeringen behöver omedelbart gå vidare med det lagstiftningsförslag som skulle göra det möjligt för personer som diskriminerats av polis att få upprättelse. Det gäller inte minst eftersom regeringen driver en politik som ökar polisens kontakter med enskilda. Regeringen bör också ta till sig av att majoriteten av de poliser som tillfrågats i Brå:s rapport inte uppfattar visitationszoner som ett viktigt verktyg, säger Aida Samani.