Hur ser ditt liv ut den dag vi bara använder hälften så mycket olja som idag? Forskare och Omställningsnätverket har låtit grupper undersöka frågan i ett tankeexperiment där omställningen från ett fossilsamhälle redan ägt rum.
Vi vet att vi måste kapa fossilberoendet och vända utsläppskurvan neråt – snabbt. Men det är svårt att koppla det till vad individer eller grupper kan göra här och nu. Att minska avståndet mellan det som måste göras och det som upplevs som möjligt är utgångspunkten i forskningssprojektet Bortom möjlighetshorisonten. Projektledare är Elina Eriksson, lektor i medieteknik och interaktionsdesign vid KTH.
– Syftet är att stötta personer som vill börja föra diskussioner och utforska vad lokal omställning kan vara. På ett kreativt och lekfullt sätt tittar vi på den ganska stora omställningen vi måste göra på kort tid, säger hon.
För att nå bortom möjligheternas horisont har forskarna tillsammans med Omställningsnätverket utvecklat ett tankeexperiment som innebär att vi redan i dag, år 2023 har lyckats minska vårt oljeberoende med 50 procent. Deltagarna undersöker tillsammans ett alternativt händelseförlopp som lett fram till det, något som brukar kallas kontrafaktisk historia.
– Det är mycket lättare att föreställa sig hur mitt liv skulle se ut i dag än om tio år. Jag vet ju inte hur mitt liv ser ut då. Jag tror det är bra att tänka att vi redan har lyckats. Då känns det inte så omöjligt. I en annan del av workshopen funderar man på vad som hade behövt hända i form av beslut och andra aktiviteter, säger Elina Eriksson.
Lokalt och inkluderande
Tre personer från Omställningsnätverket har varit med och utveckla och testa verktyget, däribland Amanda Martling, kommunikatör och samhällsvetare som arbetar med omställningsfrågor. Hon menar att det krävs nya angreppssätt för att få till handling i omställningen till ett fossilfritt samhälle.
– Workshopen hjälper oss att se på utmaningarna och möjligheterna med nya glasögon. Det är en perspektivförskjutning som kan ge nya insikter. Syftet är också att samla olika slags aktörer som möts för ett lokalt görande. Det samtalet och nätverkandet har varit Omställningsnätverkets ingång i projektet – att få igång mer lokal omställning, säger Amanda Martling.
Vem som helst kan leda workshopen (se faktaruta) och tanken är att deltagarna ska vara en bred grupp människor, inte bara personer som redan tillhör omställningsrörelsen. Tankeexperimentet har testats med deltagare från föreningar, tjänstemän från kommun och regioner, näringslivsrepresentanter, i åldersspannet tonår till runt 90.
Energimyndigheten som har finansierat forskningen ställer sig i presentationen av projektet frågan hur energiomställningen kan bli mer rättvis och inkluderande.
– Det är ett jätteviktigt perspektiv som är väldigt aktuellt inom omställningsrörelsen just nu. Jag tror workshopen kan bidra framför allt genom vilka som bjuds in. Man får se till att ha en bra representation där. Det är ett jättebra tillfälle att skapa dialog mellan människor som inte brukar mötas, säger Amanda Martling.
Uppgiften i workshopen rör endast energiomställningen.
– Det handlar om en samhällsomställning. Och för att nå dit måste vi även inkludera rättvis omställning. Alla behövs för att vi ska klara omställningen, säger Amanda Martling.
Aha-upplevelser
Verktyget har testats i Linköping, Härnösand, Helsingborg, Stenungsund och Örebro.
– Det som varit mest inspirerande är när workshopen släpper lös en kreativ kraft, när människor får nya insikter och ny energi. Många säger att det blev tydligt att det är de här stegen vi behöver ta. Vissa får aha-upplevelser. När deltagare som jobbat med hållbarhet och omställning länge faktiskt går därifrån peppade och med nya idéer, då har det känts lyckat, säger Amanda Martling.
Hon tycker att utmaningen för deltagarna har varit att tänka sig in i vad det verkligen innebär att halvera användningen av fossil energi.
– Att tänka tillräckligt stort i det är workshopens kärna men också det svåra, att tänka tillräckligt radikala tankar. Om de förslag som kommer fram bara handlar om det vi redan gör, då lyfter ju inte riktigt workshopen. Däremot kan det blir tydligt att vi redan har många av idéerna som behövs, men att de behöver implementeras i mycket större skala, säger Amanda Martling och fortsätter.
– Jag hoppas det ska leda till att det initieras nya projekt, mer görande och nya samarbeten. Det här är en dag man möts och samtalar, men helst ska det mynna ut i någonting konkret.
Krävs inte ny teknik
Projektledare Elina Eriksson har deltagit vid samtliga workshoptillfällen och är positivt överraskad. Det förekom dock att deltagare saknade konkreta resultat, säger hon.
– Bland förslagen på hur livet skulle se ut och hur vi tar oss dit fanns mest saker vi redan känner till. Det är inget som bygger på att vi måste utveckla ny teknik. Men det är lite där styrkan ligger, tror jag. Det som ska till är ett skifte i hur vi tänker och lever i världen.
För deltagarna tror Elina Eriksson att tankeexperimentet kan ge frön till idéer som leder till förändring.
– Workshopen kommer inte övertyga en inbiten klimatförnekare, men den kan kanske få människor som aldrig tänkt på att vi måste minska utsläppen så mycket att känna sig mindre hotade, säger hon.
Varför utgick ni från en halvering av oljeanvändningen i stället för fossilfritt?
– Vi valde att fokusera på att halvera för att det kändes rimligt på en tidsperiod som är drygt 10 år. Vårt tankeexperiment börjar vid 2008 och enligt Parisavtalet och carbon law* bör vi minska våra utsläpp med 50 procent varje årtionde med start 2020. Om man ska ha uppnått ett helt fossilfritt scenario måste man gå längre bakåt för motsvarande scenario framåt.
Mer relevant forskning
Projektet är inspirerat av aktionsforskning, det vill säga forskaren deltar aktivt i en process som ska lösa ett problem i en verklig situation.
– Vi är intresserade av att prova saker på riktigt, som kan leda till förändring. Det är ett annorlunda projekt på det sättet. Vårt mål som forskare är att stötta omställningen men också att undersöka teoretiskt om man kan använda kontrafaktiska scenarier för att jobba med framtiden, säger Elina Eriksson.
Vad är skälet till att ni som forskare ville samarbeta med Omställningsnätverket?
– Jag tror att forskningen generellt behöver förändras så den har ett större engagemang i samhället, för att resultaten ska bli relevanta i den omställning som behöver ske – så att vi forskar på rätt saker.
Läs även: Frida deltog i workshop om halverade utsläpp: ”Fantasieggande och konkret”
*Carbon law är en strategi för hur mycket de globala koldioxidutsläppen måste minskas för att ha en rimlig chans att nå klimatmålen om att begränsa den globala uppvärmningen och nå nollutsläpp från fossila bränslen år 2050. Den föreslogs av Johan Rockström m fl i artikeln A roadmap for rapid decarbonization i Science 2017.
Vem som helst kan lära sig leda workshopen
Forskningsprojektet Bortom möjlighetshorisonten – Verktyg för att utforska lokal energiomställning startade 2020 och avslutas i september 2023.
Workshopverktyget som utvecklats inom forskningsprojektet är tillgängligt via Omställningsnätverkets sajt. Där ingår instruktioner, talmanus, bilder att skriva ut med mera. Det finns en version för digitala workshops och en för fysiska. Verktyget är creative commons-licenserat och gratis att använda.
Från rörelsen Omställningsnätverket deltar Pella Thiel, Martin Hedberg och Amanda Martling i forskningsprojektet. Även Studiefrämjandet är samarbetspartner.
4 februari hålls en gratis utbildning i Stockholm för den som vill lära sig leda workshopen. Det är inte nödvändigt för att hålla den.
Hur ser den alternativa nutiden ut och vad gjorde vi för att ta oss dit?
Några förslag från workshopens deltagare:
Delningsekonomi är norm
Höga skatter på nyproduktion
Det är vanligt att ägna en timme åt dagen åt egen odling
Allmän värnplikt inom jordbruket, ”matvärnplikt”
Byggande på jordbruksmark är förbjudet
Man får inte bygga nytt på en ort om det finns tomma lokaler
Få personer får inte flytta in i en stor bostad
Jobba deltid är norm hos alla arbetsgivare
Bara kollektivtrafik i städerna
Olja och bensin ransoneras
Lokala koldioxidbudgetar