Enligt forskare på Karlstads universitet och Norsk institutt for kulturminnesforskning (NIKU) är ett ”biokulturellt arv” den blandning av biologisk mångfald, kulturhistoriska lämningar och traditioner som skapats i samspel mellan människan och naturen på en plats när den brukats.

Begreppet är inte mycket använt i Sverige, men det har egentligen alltid funnits i och med att människans påverkan på naturen skapat nya livsmiljöer.

Den processen kan ha pågått sedan järnåldern eller ännu längre tillbaka. I Värmland finns spår att tidigare skogsbete, lämningar efter kolning, husgrunder, gravar, ortnamn och öppna marker.

Avfolkning minskar ekosystemtjänsterna

Avfolkningen är ett stort problem eftersom sådana marker inte längre brukas.

– Genom sitt sätt att bedriva jordbruk bidrar småbrukarna med ekosystemtjänster och till det biokulturella arvet. De gör en viktig gärning för samhället och samhället borde hjälpa till istället för att regelverken ska vara gjorda för storskaligt jordbruk, som de är idag, säger Eva Svensson, forskare vid Karlstads universitet som studerat gårdar i Värmland och i Norska Hedmark.

Små gårdar med flera olika verksamheter har varit vanliga historiskt, men är nu få trots att de bidrar till biologisk mångfalden, kulturhistoria och ofta också är mer djur- och miljövänlig än andra gårdar.
 
– Odling av gamla spannmålssorter och användning av skog som betesmark är två exempel på hur gårdarna värnar om biokulturellt arv. Vi ser ofta stor biologisk mångfald och ett öppet landskap där flera djurslag hålls och som betar utomhus, säger Hilde Rigmor Amundsen vid Norsk institutt for kulturminneforskning, som också deltagit i forskningen.

Lämningar ofta svåra att se

Men historiska lämningar kan vara utspritt över stora områden och är inte alltid lätta att se.

– Det här arvet, som fornminnen, kan vara framträdande och spektakulärt, men oftare är det alldagligt och spritt över stora områden i ett landskap och kan missas eller förfaller så att de blir svårare att upptäcka. Det som är spektakulärt får skydd, men de vardagliga miljöerna försvinner lätt. Det gäller att hitta en förvaltningsform också för dem, säger Eva Svensson.
 
Eftersom kulturarv i landskapet ofta är alldagligt är det många jordbrukare som inte tänker på det det, även om många ändå kan välja att bevara en gammal damm eller en smedja eller andra lämningar ändå.

– De som prövar på alternativa former av jordbruk är till exempel inte i första hand medvetna om att de förvaltar ett kulturarv och återupptar traditionella metoder för odling och jordbruk utan de ser sig som innovatörer som vänder sig mot det moderna, storskaliga jordbruket. Det finns ingen konflikt i det, jordbruk har alltid förändrats och det finns både bevarande och utveckling. 
 
Ett problem är att kulturarv kan bli en stoppkloss eftersom det ska bevaras. Det är en svårlöst fråga eftersom bevarandemyndigheterna har starka uppdrag i Sverige och Norge, enligt Eva Svensson, som pekar på vikten av att både kunna utveckla och bevara på en gård.

Mer småskalighet kvar i Norge

Det finns dock skillnader mellan småbruk i Sverige och Norge:

– Norge har kvar mer av småskaligt jordbruk som har större möjlighet att påverka. De har inte haft lika mycket avfolkning, men avfolkning sker nu i Norge också. Sverige har haft avfolkning under en längre tid. Sverige påverkas också av EU-regler inom jordbruket, som ofta inte utgår från jordbrukets förutsättningar i Skandinavien. Regelverken måste kunna anpassas lokalt. Har man mycket småskaliga verksamheter i ett område och säterbruk i marginella bygder behöver man utgå från det i regelverket.
 
Som exempel tar Eva Svensson pandemin, då fler började flytta till stadsnära landsbygd.

–  Det är där de här små gårdarna klarar av att verka idag. Men en säter vi studerat hade 2,5 timmars körning till sina kunder, som ofta är den urbana medelklassen. I Norrland finns det exempel på att att man börjat lösa leveranserna med posten. Det finns ett intresse bland många fler flytta ut på landsbygden och bli mer självförsörjande, men det är en trend som inte får något stöd idag. Det behövs en jordbrukspolitik som gynnar månskensbönder.

Ett annat exempel är skogsbete, som fortfarande praktiseras i Norge, men är mer sällsynt i Sverige.

– De är tillåtet av urminnes hävd också i Sverige, men skogsbruket är starkt i Sverige och det blir konflikter. Skogsbete är lättare att hävda i Norge, som också tillåter gps-övervakning av boskap som betar i skog.

Logistik svårt för små producenter

En handbok som beskriver det biokulturella arvet, dess utmaningar och förslag på lösningar har just blivit klar, som en del i forskningsprojektet. Logistiken mellan gårdarna och konsumenterna är en sak som den tar upp.

– De som odlar vill vara trädgårdsmästare och jordbrukare i första hand och då måste de kunna sälja på ett smidigt sätt. Idag måste man ofta leverera själv och stå i gårdsbutiker, i reko-ringar och på marknader, vilket är tidskrävande.
En slutsats i forskningen är att gårdarna behöver hjälp med att bygga bra försäljningskanaler, och två alternativ är obemannade försäljningsbodar och högkvalitativa marknader för lokalproducerad mat.

– Det skulle hjälpa mycket, så att de kan jobba åtta timmar om dagen i jordbruket. Sedan finns alla EU-bidrag man ska söka, som kräver utbildningar. En trädgårdsmästare ska hantera ekonomi och marknadsföring och turister.