Enligt forskare på Karlstads universitet och Norsk institutt for kulturminnesforskning (NIKU) är ett ”biokulturellt arv” den blandning av biologisk mångfald, kulturhistoriska lämningar och traditioner som skapats i samspel mellan människan och naturen på en plats när den brukats.

Begreppet är inte mycket använt i Sverige, men det har egentligen alltid funnits i och med att människans påverkan på naturen skapat nya livsmiljöer.

Den processen kan ha pågått sedan järnåldern eller ännu längre tillbaka. I Värmland finns spår att tidigare skogsbete, lämningar efter kolning, husgrunder, gravar, ortnamn och öppna marker.

Avfolkning minskar ekosystemtjänsterna

Avfolkningen är ett stort problem eftersom sådana marker inte längre brukas.

– Genom sitt sätt att bedriva jordbruk bidrar småbrukarna med ekosystemtjänster och till det biokulturella arvet. De gör en viktig gärning för samhället och samhället borde hjälpa till istället för att regelverken ska vara gjorda för storskaligt jordbruk, som de är idag, säger Eva Svensson, forskare vid Karlstads universitet som studerat gårdar i Värmland och i Norska Hedmark.

Små gårdar med flera olika verksamheter har varit vanliga historiskt, men är nu få trots att de bidrar till biologisk mångfalden, kulturhistoria och ofta också är mer djur- och miljövänlig än andra gårdar.
 
– Odling av gamla spannmålssorter och användning av skog som betesmark är två exempel på hur gårdarna värnar om biokulturellt arv. Vi ser ofta stor biologisk mångfald och ett öppet landskap där flera djurslag hålls och som betar utomhus, säger Hilde Rigmor Amundsen vid Norsk institutt for kulturminneforskning, som också deltagit i forskningen.

Lämningar ofta svåra att se

Men historiska lämningar kan vara utspritt över stora områden och är inte alltid lätta att se.

– Det här arvet, som fornminnen, kan vara framträdande och spektakulärt, men oftare är det alldagligt och spritt över stora områden i ett landskap och kan missas eller förfaller så att de blir svårare att upptäcka. Det som är spektakulärt får skydd, men de vardagliga miljöerna försvinner lätt. Det gäller att hitta en förvaltningsform också för dem, säger Eva Svensson.
 
Eftersom kulturarv i landskapet ofta är alldagligt är det många jordbrukare som inte tänker på det det, även om många ändå kan välja att bevara en gammal damm eller en smedja eller andra lämningar ändå.

– De som prövar på alternativa former av jordbruk är till exempel inte i första hand medvetna om att de förvaltar ett kulturarv och återupptar traditionella metoder för odling och jordbruk utan de ser sig som innovatörer som vänder sig mot det moderna, storskaliga jordbruket. Det finns ingen konflikt i det, jordbruk har alltid förändrats och det finns både bevarande och utveckling. 
 
Ett problem är att kulturarv kan bli en stoppkloss eftersom det ska bevaras. Det är en svårlöst fråga eftersom bevarandemyndigheterna har starka uppdrag i Sverige och Norge, enligt Eva Svensson, som pekar på vikten av att både kunna utveckla och bevara på en gård.

Mer småskalighet kvar i Norge

Det finns dock skillnader mellan småbruk i Sverige och Norge:

– Norge har kvar mer av småskaligt jordbruk som har större möjlighet att påverka. De har inte haft lika mycket avfolkning, men avfolkning sker nu i Norge också. Sverige har haft avfolkning under en längre tid. Sverige påverkas också av EU-regler inom jordbruket, som ofta inte utgår från jordbrukets förutsättningar i Skandinavien. Regelverken måste kunna anpassas lokalt. Har man mycket småskaliga verksamheter i ett område och säterbruk i marginella bygder behöver man utgå från det i regelverket.
 
Som exempel tar Eva Svensson pandemin, då fler började flytta till stadsnära landsbygd.

–  Det är där de här små gårdarna klarar av att verka idag. Men en säter vi studerat hade 2,5 timmars körning till sina kunder, som ofta är den urbana medelklassen. I Norrland finns det exempel på att att man börjat lösa leveranserna med posten. Det finns ett intresse bland många fler flytta ut på landsbygden och bli mer självförsörjande, men det är en trend som inte får något stöd idag. Det behövs en jordbrukspolitik som gynnar månskensbönder.

Ett annat exempel är skogsbete, som fortfarande praktiseras i Norge, men är mer sällsynt i Sverige.

– De är tillåtet av urminnes hävd också i Sverige, men skogsbruket är starkt i Sverige och det blir konflikter. Skogsbete är lättare att hävda i Norge, som också tillåter gps-övervakning av boskap som betar i skog.

Logistik svårt för små producenter

En handbok som beskriver det biokulturella arvet, dess utmaningar och förslag på lösningar har just blivit klar, som en del i forskningsprojektet. Logistiken mellan gårdarna och konsumenterna är en sak som den tar upp.

– De som odlar vill vara trädgårdsmästare och jordbrukare i första hand och då måste de kunna sälja på ett smidigt sätt. Idag måste man ofta leverera själv och stå i gårdsbutiker, i reko-ringar och på marknader, vilket är tidskrävande.
En slutsats i forskningen är att gårdarna behöver hjälp med att bygga bra försäljningskanaler, och två alternativ är obemannade försäljningsbodar och högkvalitativa marknader för lokalproducerad mat.

– Det skulle hjälpa mycket, så att de kan jobba åtta timmar om dagen i jordbruket. Sedan finns alla EU-bidrag man ska söka, som kräver utbildningar. En trädgårdsmästare ska hantera ekonomi och marknadsföring och turister.

Energin från solens strålar står i dag för endast omkring två procent av jordens energibehov. Vad som krävs är miljövänliga och billiga solceller. 

Nu har forskare från Linköpings universitet och KTH lyckats skapa en solcell delvis tillverkad av kraftlignin, en relativt obehandlad restprodukt från papperstillverkning. Lignin finns i cellväggarna hos nästan alla landlevande växter. Träd består till 20–30 procent av lignin, det är vad som ger styrka till växten. 

Forskarnas långsiktiga mål är en solcell helt av trämaterial.

– Vi vill bygga effektiva, pålitliga, billiga och miljövänliga solceller. Med den här studien kan vi visa att det är möjligt och ett första steg mot att byta ut material som idag är baserade på olja mot träbaserade alternativ, säger Mats Fahlman, professor vid Laboratoriet för organisk elektronik vid Linköpings universitet i ett pressmeddelande.

Lignin som behandlats kraftigt med olika kemikalier har tidigare använts i försök med solceller. I jämförelse med dem är solcellen av kraftlignin stabilare, enligt forskarna.

I jämförelse med traditionella solceller finns för- och nackdelar med ligninbaserade varianter, berättar Mats Fahlman.

– Organiska solceller kommer aldrig vara bäst när det gäller effektivitet. Men fördelen är att de är ogiftiga, hållbara och billiga. Kan de ligga på 15–20 procents effektivitet räcker det gott och väl för de flesta tillämpningar, säger han.

Det är en av de stora snackisarna under klimatmötet COP28 i Dubai. Tekniken som av vissa beskrivs som en klimaträddare – medan andra ser den som ett sätt för oljejättar att i oförminskad takt fortsätta med klimatskadliga fossila bränslen.

I Sverige beskrivs CCS som en viktig pusselbit för att nå klimatmålen. Men det går trögt med tekniken, som går ut på att avskilja koldioxid från utsläppen, transportera bort den och pumpa ned den i underjorden.

En genomgång som TT gjort bland de projekt som kommit längst visar att ingen ännu formellt har fattat ett investeringsbeslut om att faktiskt gå vidare med planerna. En anledning är den stora ekonomiska osäkerheten.

Regeringen har avsatt 36 miljarder kronor för 2026–2046. Tanken är en omvänd auktion där företag tävlar om att erbjuda störst koldioxidupptag till lägst pris. Men processen har fastnat hos EU-kommissionen och hur lång tid den tar vet ingen. Klart är att auktionerna försenats till minst nästa år.

– Alla går och väntar på ett godkännande från EU, säger Julia Ahlroth, chef för strategi och omvärldsrelationer på Växjö Energi.

Bolaget planerar att sätta in koldioxidavskiljning på Sandviksverket, som årligen ska fånga in 200 000 ton koldioxid. Projektet är redan försenat, och är i gång tidigast 2028.

Var hamnar koldioxiden?

Ett annat problem är var koldioxiden som avskiljs ska ta vägen. Koldioxiden måste transporteras med båt, tåg, lastbil eller i pipeline, antagligen med slutstation i Norge eller Danmark. De lösningarna finns inte i dag och transportsektorn behöver veta att den kommer att ha någon koldioxid att avskilja. Samtidigt vill ingen satsa på CCS om ingen kan transportera bort koldioxiden.

– Utmaningen är att ingenting är på plats. Vem vågar börja med ett investeringsbeslut så att de andra kan gå efter? säger Ahlroth.

Stockholm Exergi med sitt biokraftvärmeverk i Hjorthagen är antagligen längst fram i landet med planerna på sin bio-CCS-anläggning. Men även här har projektet försenats, från 2026 till tidigast 2027.

Innan bolaget vågar lägga ett investeringsbeslut väntar man in regelverket kring den omvända auktionen, säger Fabian Levihn, forskningschef och docent i industriell ekonomi vid KTH.

– Sverige hamnar efter. Vi låg bland de första, det är bara att konstatera att Danmark redan hunnit genomföra någon typ av upphandling av stöd för negativa utsläpp.

Jätteprojekt hotat

Inte heller stora utsläppare av koldioxid har satt ned foten kring CCS i Sverige. Heidelberg Materials cementfabrik i Slite på Gotland har planer på en sådan som i ett slag skulle kapa Sveriges utsläpp med 4 procent, 1,8 miljoner ton årligen.

Men för att jättesatsningen på 10 miljarder kronor ska sjösättas behöver företaget snabba tillståndsprocesser och även nya elkablar till Gotland i god tid innan anläggningen är i bruk 2030.

– För att vi inte ska bli omsprungna måste man omedelbart ta ett mycket tydligare statligt grepp om den här strukturomvandlingen, säger vice vd Karin Comstedt Webb

I dag är Svenska kraftnäts prognos för de nya elkablarna 2031. För sent, anser Heidelberg.

– Då går investeringen kanske till något annat land, säger Comstedt Webb.