Det är som att vakna ur en dröm, en dröm där världen är ett buffébord som ständigt fylls på och där man hela tiden får nya läckerheter att förse sig med i ett uppvärmt, välinrett och kanske digitaliserat hem.

Vi vaknar upp till en värld där våra villkor plötsligt börjar likna dem som resten av världen levt under. De som lagade och serverade maten, avtäckte de nya sektionerna av en buffé de själva aldrig fick ta av. Vi har varnats länge för att snart är skafferierna tomma, snart kommer konsekvenserna av vårt leverne märkas, snart måste vi ändra vår livsstil och ställa om.

Det har vi dock inte gjort, och nu betalas priset. Som vanligt är det de fattigaste som råkar mest illa ut, då de med redan låg levnadsstandard får högre kostnader utan att kunna göra avkall på onödig konsumtion, eller bara sänka värmen ett par grader och därmed klara sig. När elpriser skenar, maten är dyrare och räntor och hyror höjs finns inte mycket utrymme för den utan kapital eller fyllda sparkonton att röra sig med. För att inte tala om dem som inte har något alls.

I Skåne kommer kyrkorna hålla stängt i vinter, då uppvärmningen blir en astronomisk kostnad, vad händer då med dem som söker sig dit för att få lite värme, kanske den enda för dagen? Medelklassens gnäll på högre levnadskostnader har gett utdelning för den kommande högerregeringen, som under valrörelsen skyllt de ökande kostnaderna på Magdapriser och Bolundsskatt, men elpriserna skenar i hela Europa.

Istället för att hitta ursäkter måste de se verkligheten; vi kan inte leva över planetens resurser för alltid. Vi kan inte leva i överflöd på bekostnad av någon annan för alltid. Någon gång kommer vi till ett slut och om pandemin var en paus i konsumtionsfesten så är denna kris en indikation på dess slutetapp. Att vi i västvärlden hittills undsluppit de värsta konsekvenserna av vårt eget beteende har varit en tillfällig förmån som inte längre är giltig. Det går inte att konsumera bort klimatkrisen, än mindre när resurserna inte ens räcker till att värma upp huset.

Uppvaknandet till denna kalla verklighet kommer förhoppningsvis att få samhället att nyktra till, detta märks redan i omprioriteringar var och en av oss tvingas göra för att få en någorlunda bekväm vinter. I medierna cirkulerar tips på hur vi får ner energikostnaderna och medborgarna gör sig redo för en extra kall vinter genom att tvingas omvärdera sina liv. Förhoppningsvis kan denna nya situation leda till mer medmänsklig värme, mer lösningsorienterad handlingskraft, förnuftiga påhitt och mer reflektion i värmeljusskenet, över vilket samhälle vi vill leva i och hur vi tillsammans kan göra det möjligt.

Om vi nu får en högerregering kommer den lägga allt krut på att behålla i-landsdrömmen levande, samt verka för fler kärnkraftverk och ökad konsumtion och sätta ytterligare käppar i hjulet för en omställning av samhället. Oppositionen borde ta tillfället i akt att leda vägen, Miljöpartiet i synnerhet behöver kavla upp ärmarna och återfå sin trovärdighet genom att återgå till sina ursprungliga visioner om en fredlig samvaro med naturen, kompromisslöst denna gången.