Det är en del av en uppskjutningsraket som 2014 användes för att skicka upp den kinesiska farkosten Chang´e 5-T1 som sedan dess kommit ur sin planerade bana och som istället hamnat i månens gravitationsfält och nu kommer att krascha där, enligt tidskriften Nature.

Det är dock inte första gången material tillverkat på jorden hamnar på månen. Enligt en genomgång har 58 rymdfärder resulterat i nedskräpning. En del krascher har varit del av experiment och andra har var planerade krascher efter att experiment avslutats.

Framför allt skede det på 60- och 70-talen, men 13 tillfällen har inträffat under 2000-talet. Nu sker det för första gången oavsiktligt.

Oron växer nu över att månytan kommer att bli en avfallsplats för rymdskräp.
– Den allmänna opinionen har förändrats mycket de senaste åren mot att också en vetenskaplig farkost som medvetet kraschas borde väcka frågor om hur det påverkar miljön på månen, på ett sätt det inte borde, säger Alice Gorman, rymdarkeolog på Flinders University i Adelaide i Australien, till Nature.

Också i omloppsbanor kring jorden är nedskräpning ett allt större problem. 12,000 satelliter har skjutits upp sedan 50-talet och den Europeiska rymdomrganisationen ESA uppskattar att det idag finns 36 000 bitar av rymdskräp (större än 10 centimeter stora) i omloppsbana.

Ett forskarlag vid University of Arizona har upptäckt 150 föremål som är i omloppsbana runt månen, varav 90 procent är rymdskräp.

1999 kraschade Nasa en rymdfarkost med aska av en planetforskare på månen, vilket Navajo-indianer kritiserade som okänsligt och vanhelgande. 2019 kraschade en israelisk farkost och spred bland annat björndjur – en motståndskraftig mikrobiologisk art – på ytan.