Det blev som väntat vänstersidan som tog hem segern i det norska valet. Detta trots att Arbeiderpartiet (Norges motsvarighet till Socialdemokraterna) gör sitt sämsta val på 20 år. Men partiledaren, och förmodligen Norges nästa statsminister, Jonas Gahr Støre har ändå anledning att jubla, det ser nämligen ut som att han kommer kunna få ihop den regering han hoppats på bestående av Arbeiderpartiet (AP), Senterpartiet (SP) och Sosialistisk Venstreparti (SV) – de två sistnämnda partierna går båda framåt i valet.

Det finns många likheter mellan det norska och det svenska politiska landskapet, men också väsentliga skillnader. Medan högern har varit på frammarsch de senaste åren i Sverige ser vi alltså något av en vänstervåg i Norge. En intressant sak att notera är att förutom SV (som ungefär motsvarar Vänsterpartiet) som får 7,5 procent i valet så får också ett annat vänsterparti, partiet Rødt som betecknar sig själva som marxistiska eller kommunistiska, 4,7 procent. Det är svårt att föreställa sig att något liknande skulle hända i Sverige, det svenska Vänsterpartiet har ju många gånger fått ta avstånd från kommunismen och de partier som ligger till vänster om Vänsterpartiet är ytterst marginella. Men valresultatet i Norge säger antagligen något om hur trötta många är på den högerpolitik som har bedrivits de senaste åtta åren.

En anledning till högerns tillbakagång är förmodligen också att det är frågor som social ojämlikhet och klimatet som har diskuterats inför valet, frågor där vänstersidan har ett starkare förtroende än högern, till skillnad från Sverige där de dominerande politiska frågorna är gängkriminalitet och migration. Nu ska sägas att Norge har mindre problem med kriminalitet än Sverige och att de tar emot ännu färre flyktingar än vi gör, så att de frågorna inte har någon större sprängkraft är kanske inte så konstigt. Men det är ändå hoppfullt att se att det finns utrymme för andra frågor i den norska debatten.

Trots att klimatet alltså har varit en av de viktigaste frågorna inför valet så får Miljøpartiet de Grønne (MDG) enligt det preliminära valresultatet bara 3,8 procent av rösterna. Även om det är en uppgång jämfört med förra valet får det ändå ses som en besvikelse, särskilt som det inte ser ut som att de kommer få någon plats i regeringen. Att Jonas Gahr Støre väljer att hellre samarbeta både vänsterut och mot mitten istället för med MDG hänger samman med att MDG ställde ett hårt ultimatum inför valet – för att de skulle sätta sig i regeringen krävde de att all utvinning av olja skulle upphöra senast år 2035. Det är ett krav som har rört upp många känslor i Norge, oljan står i dag för 25 procent av landets BNP och 40 procent av exportintäkterna. Samtidigt är det förstås ett högst rimligt krav att ställa för ett parti som gör anspråk på att kalla sig miljöparti. Även om MDG på förhand förmodligen anade att detta krav skulle kunna komma att kosta dem regeringsmakten så har de valt att inte kompromissa om det. Genom att vara så tydliga och kompromisslösa har de lyckats förskjuta debatten och bidragit till att andra partier också har börjat ställa hårdare krav när det gäller oljan. Det är beundransvärt och något som det svenska Miljöpartiet borde ta intryck av.

Även SV och Rødt har krävt att oljeutvinningen ska upphöra, men har inte kommit med lika skarpa ultimatum som MDG. SV:s partiledare Audun Lysbakken nämner dock i en kommentar under valnatten oljan, klimatet och skattepolitiken som de viktigaste frågorna att kämpa för. Nu är det upp till bevis, låt oss hoppas att SV verkligen vågar stå upp för klimatet och att bilden av Norge som en oljenation snart bara är ett minne.

Rättelse: I en tidigare version hade Miljøpartiet de Grønne felaktigt förkortats MDP.