Det har snart gått 20 år sedan terrorattackerna mot World Trade Center som också kom att bli startskottet för USA:s ”krig mot terrorismen”. 20 år av återkommande strider i Afghanistan som har lett till att mer än 175 000 afghaner har dött, däribland många terrorister, men också väldigt många helt vanliga civila. Visserligen har en del saker blivit bättre sedan situationen 2001 då talibanerna styrde landet, exempelvis har kvinnor fått fler rättigheter och möjlighet till utbildning – men allt det riskerar att omkullkastas nu när talibanerna successivt tar över makten igen. 

Många kritiserar nu USA:s snabba tillbakadragande av sina trupper från Afghanistan som mer eller mindre har lämnat fältet öppet för talibanerna att ta över igen. Det är sant att det borde ha skett på ett bättre sätt, istället för att låta stora delar av trupperna lämna landet inom loppet av några månader borde överlämningen till den afghanska armén ha skett mer successivt och västvärlden borde ha gjort betydligt mer för att hjälpa utsatta grupper att fly från landet. Men hur man än vänder på det så måste ett tillbakadragande förr eller senare ske – det är inte rimligt att stabiliteten i ett land ska upprätthållas med hjälp av utländska soldater i all oändlighet. 

Det största misstaget sker kanske egentligen inte nu utan för 20 år sedan när USA, under George W Bushs ledning, bestämde sig för att krossa Al-Qaida och ”skapa demokrati” i Afghanistan. Det var ett projekt som var ett dömt att misslyckas. Visserligen är Al-Qaida (som kan beskrivas som ett nätverk av olika islamistiska grupper) betydligt svagare i dag, men kriget har aldrig riktigt upphört och bara de senaste tio åren har antalet människor som anslutit sig till talibanerna ökat med ungefär 25 000. 

Å ena sidan innebar åren runt millennieskiftet, då Afghanistan styrdes av talibanregimen, förstås ett stort lidande för många av Afghanistans invånare, och det hade varit fel att helt lämna dem åt sitt öde. Men det är vanskligt att som utländsk supermakt marschera rakt in i ett land som har präglats av konflikter mellan olika folkgrupper i många, många år och tro att man som genom ett trollslag ska lyckas skapa fred. Särskilt vanskligt är det om supermakten i fråga heter USA och är hatad i stora delar av arabvärlden. En bättre strategi hade varit att stötta de inhemska grupper  som kämpat mot talibanerna, samt inte minst hjälpa alla människor som har flytt.

Vad utvecklingen i Afghanistan visar mer än något annat är att det inte går att bomba fram fred, bestående förändringar måste bygga på folklig organisering och komma underifrån.