Liberalerna kämpar för sin överlevnad. Det har de förvisso gjort länge, under hela 2025 har de legat och guppat mellan 2,4 och 2,9 procent i SVT:s opinionsundersökningar. Men inget tyder på att det är på väg att bli bättre.
Det var ett välkommet besked när de nyligen slog fast att de inte kommer sätta sig i en regering tillsammans med SD. Men samtidigt gick de också ut med att de vill se en fortsättning på Tidösamarbetet – det vill säga en lösning där SD har fortsatt stor makt och påverkan på de politiska besluten, men slipper undan ansvar.
För en utomstående framstår det som smått obegripligt att de hänger sig fast vid det här, för om det är några som verkligen har förlorat på Tidösamarbetet så är det Liberalerna. Romina Pourmokhtari har som klimatminister fått klä skott för en havererad klimatpolitik, bistånd och folkbildning – som länge varit viktiga käpphästar för Liberalerna – har fått minskade anslag och så vidare.
Men istället för att ompröva det här experimentet och gå tillbaka till att bli det socialliberala parti som de en gång i tiden var så testar de nu mer av den ”kravliberalism” som har blivit deras signum under de senaste 20–25 åren. Nu senast har de dammat av den gamla idén om att införa skoluniform i Sverige. ”Skolan är ingen catwalk. Barn behöver tydligare regler och ramar och därför vill vi möjliggöra för att införa skoluniform”, säger Simona Mohamsson i en intervju med SvD.
Det är långt ifrån första gången den här idén diskuteras och varje gång det lyfts brukar det landa i att det strider mot såväl skollagen som den grundlagsskyddade rättigheten att få uttrycka sig som man vill. Mohamsson vet säkerligen detta. Men uppenbarligen verkar hon tro att ytterligare ett populistiskt ”ordning och reda”-förslag skulle vara det som får Liberalerna på fötter, som om det inte fanns tillräckligt med sådana i politiken redan.
Mohamsson har visserligen en poäng i att det är ett problem med statusmarkörer och att en del elever blir mobbade för att de inte har ett visst märke, eller nu senast ett populärt gosedjur eller en svans. Men bästa sättet att motverka det är inte att trycka in eleverna i en konformistisk mall där de fråntas möjligheten att uttrycka sin identitet. Istället får man arbeta aktivt med att skapa inkludering i klassrummen och vara uppmärksam på alla tecken på utfrysning eller mobbning. Men det är klart att det är mycket enklare att bara lägga fram ett krav på skoluniform.
Liberalerna har två val. Antingen kan de bli ett parti som sätter individen i fokus och som slåss för alla människors rättighet att klä sig, uttrycka sig och vara den de vill. Eller så kan de fortsätta på den inslagna vägen med mer uniformer, hårdare straff och batongpopulism. Det verkar som att de har bestämt sig för alternativ 2, men i så fall bör de kanske sluta att kalla sig för Liberalerna.