Sverige kommer att bomma alla klimatmål. Inte bara de nationella klimatmålen utan också EU:s klimatmål till 2030, vilket kan leda till skyhöga böter. Det här är förstås väldigt pinsamt, till och med för en regering som gick till val på att sänka bensinpriset. Men när finansminister Elisabeth Svantesson (M) presenterade budgeten påstod hon att ”Sverige är världens bästa land när det gäller både klimatpolitik och utsläpp” och i Aftonbladet fortsätter hon att skrävla och säger bland annat: ”Jag vet inget land i världen som har så låga klimatutsläpp per capita”.
Problemet är förståsatt det här inte stämmer. Oavsett hur man räknar, med eller utan konsumtionsutsläpp, så är Sverige långt från att vara ”bäst i världen”. Enligt EU-kommissionens databas EDGAR (Emissions database for global atmospheric research) så kommer Sverige på en föga hedrande 116:e-plats när det gäller utsläpp per capita (enligt statistik från 2023). Skulle man räkna med konsumtionsutsläpp, vilket på många sätt är rimligt eftersom mycket av vårt välstånd bygger på produktion i andra länder, så skulle vi ligga ännu sämre till. Bäst i världen är enligt den här listan Demokratiska republiken Kongo, följt av Somalia (faktum är att samtliga de 20 bästa länderna i världen, förutom Färöarna och Afghanistan, ligger i Afrika).
Efter intervjun med Aftonbladet lät finansministern via sin pressekreterare hälsa att det hon syftade på var ”utvecklade ekonomier”. Det är till att börja med ett ganska föraktfullt sätt att räkna, som att vi inte ska jämföra oss med länder i Afrika eftersom de inte ligger på samma ekonomiskt utvecklade nivå som vi. Men bortser vi från det kan vi notera att före Sverige på listan kommer länder som Brasilien, Indien, Indonesien och Ukraina. Jag vet inte riktigt hur Svantesson definierar en ”utvecklad ekonomi”, men enligt de flesta bedömare skulle nog dessa länder ses som utvecklade.
Lögnen om att Sverige skulle vara bäst i världen är dock inte den enda lögnen som presenteras i samband med budgetsläppet. I presentationen skriver regeringen att satsningen på skolan är ”historiskt stor”, men enligt riksdagsmannen Niels Paarup-Petersen (C), som har låtit riksdagens utredningstjänst jämföra med tidigare satsningar, så handlar det snarare om den nionde största satsningen under 2000-talet. De 4,3 miljarder som presenteras i budgeten visar sig vid en närmare granskning vara knappt 1,5 miljarder. Siffran 4,3 miljarder bygger inte på en jämförelse med år 2025 utan på en jämförelse med om man hade låtit tidigare aviserade besparingar ligga kvar.
Socialförsäkringsministern Anna Tenje (M) och Ulf Kristersson påstod dessutom nyligen att nyanlända har full tillgång till det svenska välfärdssystemet från dag ett. Även detta är en lögn, i själva verket får asylsökande en extremt låg dagersättning. För att kunna få exempelvis a-kassa och sjukpenning behöver man ha arbetat i Sverige, och för att få garantipension behöver man ha bott här i tre år. Genom att hävda att alla nyanlända tidigare har haft full tillgång till alla bidrag blir det dock lättare för regeringen att driva igenom den nya ändringen som kommer innebära att väldigt stora grupper blir av med allt stöd i flera år.
Lögner inom politiken har alltid förekommit, men sedan Donald Trump kom till makten första gången 2016 har det eskalerat. Allt fler politiker världen över har upptäckt att det går bra att ljuga utan att det påverkar särskilt mycket. Eventuella lögner drunknar ganska snabbt i den massiva informationsflod som vi översköljs med varje dag, dessutom går det alltid bra att peka finger åt medierna och säga att det är de som ljuger.
Svenska politikers lögner är än så länge långt ifrån att vara på samma nivå som exempelvis Trumps eller Viktor Orbáns. Men det är ändå tydligt att man tänjer på gränser och försöker sminka verkligheten.
Den stora frågan är vad det innebär för demokratin att politiker ljuger. Politikerföraktet lär knappast bli mindre av att politikerna hasplar ur sig mer eller mindre grova lögner. Det kan göra att man blir mindre benägen att rösta eftersom ”alla politiker ändå bara ljuger”. Eller också innebär det att de politiker som ljuger mest om sin egen förträfflighet blir de som vinner valen, ungefär som med Trump i USA.
Oavsett vilket, i en värld där det blir allt svårare att urskilja sanningen på grund av AI-manipulerat innehåll och påverkanskampanjer, så vore det önskvärt om fler politiker insåg vikten av att hålla sig till bekräftade fakta och inte tänja på sanningsbegreppet. Så länge de inte gör det blir mediernas uppgift, att granska politikerna och konfrontera dem med deras lögner, än viktigare.