Att skjuta de fridlysta lodjuren är en kortsiktig lösning på ett komplext ekologiskt problem. Vi behöver istället lyfta fram smarta och långsiktiga lösningar som främjar samexistens – utan att kompromissa med vare sig människans, lodjurens eller naturens välmående.
Återigen har den årliga lodjursjakten varit igång, och likaså diskussionen om varför vi ska döda fridlysta djur. Förespråkarna ser licensjakten som en nödvändig åtgärd för att hantera överpopulationen och skydda våra tamdjur. Enligt dem kan jakten minska konflikterna mellan människor och rovdjur och anses vara en del av en hållbar förvaltning. Men dessa argument missar helt den större bilden, nämligen lodjurens avgörande roll i ekosystemet. Vad som framställs som en åtgärd för att rädda andra arter och skydda människors intressen riskerar i själva verket att rubba naturens balans på ett sätt som påverkar oss alla.
Lodjur är en av de viktigaste toppredatorerna i vårt land och reglerar andra djurpopulationer på ett sätt som håller ekosystemet i balans. Enligt Naturvårdsverket finns det omkring 1 300 lodjur i Sverige och det finns inget reellt behov av att reglera antalet genom jakt. När vuxna lodjur tas bort, särskilt under parningstiden, påverkas hela familjegrupper. Eftersom ungar är beroende av sina mödrar under sina första månader, innebär jakten på vuxna individer att hela familjestrukturer kan förloras. Detta kan hota artens överlevnad snabbare än vi förstår, vilket gör jakten till en kortsiktig lösning på ett betydligt mer komplext ekologiskt problem.
Att försöka eliminera lodjuren är en snabb och ineffektiv lösning. Vi måste våga tänka mer långsiktigt och smartare. Det är fullt möjligt att arbeta med naturen istället för att motarbeta den. Framgångsrika lösningar finns redan, där rovdjursavvisande åtgärder som stängsel och flockvaktande hundar kraftigt kan minska konflikterna mellan människor och rovdjur. Vi ser också hur ekonomiska kompensationer och stöd till tamdjursägare inte bara lindrar den ekonomiska belastningen, utan även kan bidra till ett mer hållbart och etiskt förhållningssätt till rovdjuren.
Dessa metoder har visat sig både effektiva och ekonomiskt hållbara, samtidigt som de undviker de negativa konsekvenserna av jakten på rovdjur. Dessutom ger oss elektroniska övervakningssystem, som GPS-halsband och spårningsenheter för både tamdjur och rovdjur, verktyg för att förutse och förebygga konflikter innan de uppstår. Det är dessa lösningar vi bör satsa på för att skapa en balans där människor, rovdjur och natur kan samexistera.
Vi kan inte skapa en hållbar framtid genom att utrota arter, särskilt inte när det finns bättre, mer effektiva och etiska alternativ. Jag hoppas att våra politiker inser att det är dags att lämna förlegade metoder bakom oss och istället satsa på långsiktiga strategier som gynnar både naturen, djuren och våra samhällen. Det är dags att välja en väg som värnar livet, balansen och framtiden för oss alla.
Jordbruksverkets nya föreslagna regler för ökad välfärd för sällskaps- och hobbydjur.
EU-kommissionens förslag om att sänka vargens skyddsstatus.
