I november i år kommer klimatmötet COP30 hållas i den brasilianska staden Belém. Målet med mötet, precis som med alla COP-möten, är att arbeta för att minska utsläppen av växthusgaser och minska människans påverkan på klimatet. Att det därför just nu byggs en motorväg genom Amazonas med det specifika syftet att underlätta transporten för människor som ska delta på mötet känns minst sagt … bakvänt.
Låt oss börja från början. År 1972 hölls vad som kan kallas den första globala klimatkonferensen i Stockholm. Det globala klimatarbetet konkretiserades sedan år 1992 under en stor konferens i Rio de Janeiro. Där skapades FN:s klimatkonvention, som sedan följs upp varje år under de möten som kallas COP – Conference of the parties, alltså en mötesplats för alla medlemsparter som arbetar i enlighet med konventionen. Kort sagt kan man säga att världens medborgare pratat om människans effekt på klimatet i drygt 50 år, och på allvar arbetat för att skapa överenskommelser inom området i 30 år. Och visst har det hänt saker under dessa 50 år – men det går på tok för långsamt i förhållande till vad som krävs för att bromsa klimatförändringarna.
I takt med att tiden går och allt för lite går i rätt riktning riktas också kritik mot hur effektiva de här avtalen egentligen är. Både år 2023 och 2024 slogs globala temperaturrekord. Borde vi inte ha kommit längre på 50 år? Det är absolut en utmaning när alla världens länder ska komma överens, och det är kanske inte konstigt att det går långsamt när många olika perspektiv ska mötas, stötas och blötas.
Men klimatet struntar tyvärr i hastigheten som vi människor klarar att arbeta i. Och även om vi accepterar att det går långsamt kan man verkligen ifrågasätta vad vi lärt oss av de senaste 50 årens förhandlingar när man hör om motorvägsbygget i Amazonas. Är det inte just den här sortens infrastruktur vi kommit överens om att vi inte ska bygga? Hur kan man ursäkta ett motorvägsbygge genom Amazonas – världens lungor! Hem för enorm biologisk mångfald! – för att transportera folk till ett möte där man tidigare kommit överens om att just detta är en riktigt dålig idé? Denna sorgliga kognitiva dissonans blir tyvärr en alltför talande symbol för det enorma glapp som fortfarande finns mellan välformulerade dokument och faktiska handlingar.
Snälla världsledare, bygg inte motorvägar till klimatmöten. Vi måste ha kommit längre än så efter 50 år. Hur ska världens befolkning kunna känna att deras ledare tar deras livsvillkor på allvar när sånt här kan ske utan att varken få särskilt mycket uppmärksamhet eller fördömanden? Om de positiva saker som ändå skett de senaste åren ska kunna få en snöbollseffekt – vilket krävs om förändring ska ske tillräckligt snabbt – måste glappet mellan ord och handling omedelbart bli mindre.
Jag vill tro på den sortens forum som COP ändå är. Jag vill tro att människan som art är kapabel att ta sitt ansvar och göra det som krävs för att rädda planeten och alla dess invånare utan att skapa en klimatauktoritär struktur (även om det skulle kunna leda till snabbare beslut). Men för att det ska ske måste vi sluta ursäkta utbyggnaden av den infrastruktur vi vet är skadlig, i synnerhet när bygget motiveras med ett klimatmöte. Annars fortsätter vi bara i samma motsägelsefulla anda – och kommer få leva med konsekvenserna av den.
Danska ridsportförbundet vill skärpa reglerna för hästvälfärd.
Kvinnors rättigheter backar i världen.
