Världens rikaste 1 procent har redan använt upp sin andel av den globala koldioxidbudgeten för 2025 – på endast tio dagar. Det visar en ny studie från Oxfam. Samtidigt skulle det ta nästan tre år för någon från den fattigaste hälften av världens befolkning att nå samma utsläppsnivå.
Den nya analysen, som introducerar begreppet Pollutocrat Day*, belyser hur de superrikas livsstil och konsumtion driver klimatkrisen oproportionerligt. Oxfam rapporterar att den rikaste 1 procenten står för mer än dubbelt så mycket koldioxidutsläpp som den fattigaste hälften av mänskligheten. Studien varnar för att dessa utsläpp orsakar allvarliga konsekvenser för utsatta samhällen, inklusive ekonomiska förluster, skördeförluster och miljontals för tidiga dödsfall.
– Framtiden för vår planet hänger i en tråd. Handlingsmarginalen är knivskarp, men de superrika fortsätter att slösa bort mänsklighetens chanser med sin överdådiga livsstil, förorenande aktieportföljer och skadliga politiska inflytande. Det här är stöld – rent och enkelt – ett fåtal som berövar miljarder människor deras framtid för att mata deras omättliga girighet, säger Nafkote Dabi, chef för klimatförändringspolitik på Oxfam International, i ett pressmeddelande.
Förödande klimatpåverkan
Oxfam varnar för att de rikastes utsläpp orsakar enorm ekonomisk och mänsklig förlust. Mellan 2015 och 2030 beräknas den rikaste 1 procenten minska sina utsläpp per capita med endast 5 procent, trots att en minskning på 97 procent krävs för att nå målet om 1,5 grader enligt Parisavtalet. Utsläpp från denna grupp förväntas fram till 2050 orsaka omfattande skördeförluster som kunde ha gett kalorier för att mätta minst 10 miljoner människor per år i delar av Asien.
Ungefär 80 procent av alla dödsfall relaterade till värmeböljor kommer att inträffa i låg- och medelinkomstländer, med södra Asien särskilt hårt drabbat. Omkring 40 procent av dessa dödsfall väntas inträffa i denna region.
Krav på åtgärder
Oxfam kräver att regeringar agerar för att minska de rikastes utsläpp och hantera de ökande klimatfinansieringsbehoven, särskilt i låginkomstländer. Organisationen föreslår permanenta inkomst- och förmögenhetsskatter på den rikaste procenten, förbud eller straffskatter på kolintensiv lyxkonsumtion som privata jetplan och superyachter samt striktare reglering av företags och investerares utsläpp.
– Regeringar måste sluta håna de rikaste. Rika förorenare måste få betala för den förödelse de skapar på vår planet. Beskatta dem, dämpa deras utsläpp och förbjud deras överdrivna överseende – privata jetplan, superyachter och liknande. Ledare som misslyckas med att agera väljer effektivt delaktighet i en kris som hotar livet för miljarder, säger Nafkote Dabi.
Studien, som bygger på forskning från Stockholm Environment Institute, lyfter även fram den extrema klyftan i utsläpp mellan olika inkomstgrupper. År 2019 stod den rikaste 1 procenten för 15,9 procent av de globala koldioxidutsläppen, medan den fattigaste hälften av mänskligheten stod för endast 7,7 procent.
Pollutocrat Day
Ordet ”pollutocrat” är en sammansättning av två ord:
Pollute: Från engelskan, betyder ”förorena” eller ”förstöra miljön genom utsläpp av skadliga ämnen.”
-crat: Ett suffix som härstammar från grekiskans -krates (styrande eller makthavare), används ofta för att beskriva personer som har makt eller inflytande i en viss fråga eller domän (t.ex. ”plutocrat” för rika makthavare).
Sammansättningen pollutocrat används för att beskriva individer, ofta de mycket rika eller mäktiga, vars livsstil och val bidrar oproportionerligt mycket till miljöförstörelse och klimatförändringar. Termen implicerar också att dessa individer har en form av makt eller ansvar i relation till miljöproblemen de orsakar.
Pollutocrat Day är ett begrepp för att illustrera den extrema ojämlikheten i koldioxidutsläpp mellan världens rikaste och resten av befolkningen. Det markerar den tidpunkt på året då den rikaste 1 procenten redan har förbrukat sin andel av den globala koldioxidbudgeten – alltså den mängd koldioxid som kan släppas ut utan att jorden överstiger 1,5°C uppvärmning enligt Parisavtalet.
Ordet används ofta i aktivistiska eller politiska sammanhang för att lyfta fram de superrikas ansvar för klimatkrisen. Det är inte ett etablerat akademiskt begrepp utan snarare ett retoriskt och kritiskt ord som fått spridning i samband med debatten om klimatförändringar och ekonomisk ojämlikhet.
I 2025 års beräkningar slog Pollutocrat Day redan in efter tio dagar, vilket innebär att denna lilla grupp människor förbrukar sin andel av koldioxidbudgeten för hela året på mindre än två veckor. Samtidigt skulle den fattigaste hälften av världens befolkning behöva nästan tre år för att nå samma utsläppsnivå.
