Det var nog många som drog en suck av lättnad när den omdiskuterade utredningen om återvändande (där informationsplikten om kontakt med papperslösa, även känd som angiverilagen, ingår) till slut släpptes. 

Av presentationen framgick tydligt att de verksamheter som det har varit mest debatt kring – sjukvård, skola, socialtjänst och bibliotek – undantas helt från plikten. 

Enligt migrationsminister Johan Forssell (M) handlar det om att det inte skulle vara ”effektivt” att ta in uppgifter från dessa och att det skulle riskera att leda till dubbelarbete. Han menar att det räcker med att hämta in uppgifter från de sex verksamheter som omfattas. 

Det kanske kan ligga något i det, men i större utsträckning handlar det nog (som utredaren Anita Linder också var inne på) om att man helt enkelt inte kan kräva informationsplikt från skola och sjukvård utan att det bryter mot barnkonventionen och rätten till hälsa.

Om man verkligen hade velat intensifiera jakten på papperslösa hade man kanske struntat i Barnkonventionen och andra konventioner (regeringen har ju tidigare visat att de inte tar särskilt hårt på sådant), men riktigt så långt är man inte beredd att gå. I alla fall inte ännu. Myndigheter som Skatteverket kan förvisso ha en hel del uppgifter om papperslösa, men inte alls i den utsträckning som till exempel skolor har. Majoriteten av de papperslösa i Sverige har trots allt aldrig haft någon kontakt med Skatteverket. 

Samtidigt så har diskussionen om angiverilagen delvis skymt sikten för alla de andra delar som utredningen också omfattar, såsom utökade utlänningskontroller, utökad rätt att använda biometri (fingeravtryck) samt beslagtagande av elektronisk utrustning. De här sakerna är inte lika upprörande, och ger inte lika starka bilder, som poliser som gör tillslag på vårdcentraler eller jagar papperslösa barn i skolorna – men är ändå allvarliga. Dessutom ska det bli lagligt att ta medicinska prover på människor med tvång under vissa omständigheter. Under covidpandemin var det ett problem att vissa länder krävde ett negativt covidtest för att ta emot personer som skulle utvisas, och en del personer vägrade helt enkelt att låta sig provtas. Detta hoppas man komma runt med detta. 

Det finns alltså ingen anledning att jubla över utredningen, men vi kan ändå vara lite lättade för konsekvenserna hade kunnat bli ännu mycket värre. Men om vi sätter in lagen i ett sammanhang så ser vi också att det är ytterligare en byggsten i bygget av ett allt ogästvänligare, otryggare och kallare samhälle.