Många av oss börjar nog betvivla starkt på att vi klarar av att få mänskliga verksamheter att anpassas till en värld där människor, djur och natur kan överleva. När naturresurserna sinar på jordytan exploaterar vi haven och havsbottnarna som också de dör. Ny mineralbrytning på stora djup kommer att förstöra mycket av livet där nere. I jakt på nya ”gröna” mineraler förstör vi det som fortfarande kan kallas natur, från de sista fjällområdena till dricksvattentäkter och rymden som en skrotgård. 

Det absolut dödligaste står kärnkraften för. Vi ökar stadigt på lagren med utbränt kärnbränsle utan att ha en säker mellanlagring eller slutförvaring. Slutförvaren sägs stoppa i 100 000 år men troligen bara i 100 år. Att inte enorma olyckor kommer att inträffa, på grund av reaktorkatastrofer, jordbävningar, krig eller bara beräkningar av förvarens möjlighet att härbärgera de utbrända radioaktiva restrodukterna måste ses som en politisk sanning helt skild från den vetenskapen redan för fram. Lägg till allt som vi inte idag kan föreställa oss. 

I november 50-årsjubilerade Falu miljögrupp – stoppa kärnkraften. Något jubileum borde inte ha behövts utifrån vad en del av oss vet, men nu styrs uppenbarligen nya satsningar på kärnkraft utifrån de politiska ”sanningar” som florerar. Men vi i den generation som var med om 1970-talets värdeladdade debatter om kärnkraften har nu tvingats inse att den debatten är glömd. Därför ordnade vi ett seminarium med inbjudna experter till vårt 50-årsmöte i Folkets hus i Falun. 

För er som inte var med på den tiden behövs uppenbarligen en tillbakablick. Efter andra världskriget fanns svenska planer på egen tillverkning av kärnvapen. Några sådana blev det aldrig, däremot så småningom bygge av kärnkraftreaktorer för elproduktion. Redan från början visste man att det var en farlig teknik och den första stora olyckan, i Harrisburg 1979, visade tydligt vilka risker som fanns. Två pumpar slutade fungera, radioaktivt vatten tryckets ut i en flod och 200 000 människor evakuerades och reaktorn var nära en härdsmälta…

Under den här tiden uppstod en stor folklig opposition i Sverige. Den kom från nya ideella rörelser, bland annat Stoppa kärnkraften, och växte sig stark i konsten, bland musikgrupper och inte minst har nog revyn med Tage Danielsson om sannolikhet för att Harrisburg kanske har hänt bitit sig fast hos oss som var med då. Se den! Bland riksdagspartierna rådde delade meningar om utbyggnad av kärnkraften och en lösning blev en folkomröstning. Utgången av en folkomröstning var osäker och (s) skapade linje 2 (som varken var ja eller nej men lite si och så – citat från Tore Berger som bl a fanns med i musikgrupperna Blå Tåget och Gunder Hägg). Därmed splittrades opinionen. 

Vid folkomröstningen i mars 1980 fick linje 2 flest röster och Linje 1 och Linje 2, som hade samma text på röstsedelns framsida, tillsammans ca 60 procent av rösterna. Alla tre stod för avveckling men bara linje 3 med tidsgräns på 10 år. Utslaget i omröstningen innebar att man byggde ut tio halvfärdiga eller färdiga reaktorer till tolv. I dag har hälften lagts ner men det beror på att de är så gamla att en upprustning till nya säkerhetskrav gör dem olönsamma. Sex gamla reaktorer körs fortfarande.

Vid tiden för folkomröstning var det en spridd kunskap att kärnkraften är farlig och att slutförvaret av det använda kärnbränslet inte har fått någon lösning. Sedan tillkom en härdsmälta i Tjernobyl 1986 och en i Fukushima 2011. Den i Tjernobyl gav radioaktivt nedfall i mellansverige, renkött var radioaktivt liksom svamp, bär och insjöfisk. Naturens produkter var inte ätbara och inte grönsakerna i trädgårdslanden. För av oss som var med då har en utbyggnad med ny kärnkraft setts som helt orealistisk, med en folkomröstning som tydligt talat om avveckling, med den stora risken för radioaktiva utsläpp och en kostnad för ny kärnkraft som är mångdubbel mot energi från sol och vind. 

Men i dag vill SD och Tidöpartierna satsa på kärnkraft ändå. Marknaden har i ”gröna” produkter hittat nya nischer som kräver enorma insatser av energi. Kärnkraften utgör ingen lösning på klimatkrisen eftersom det tar alldeles för lång tid att bygga ny kärnkraft. Och slutförvaret är fortfarande olöst. En stor del av Sverige kan bli ödelagt vid ett reaktorhaveri eller ett slutförvar som inte fungerar som tänkt. Ett kärnvapenkrig lär bli dödsstöten åt den mänskliga civilisationen på planeten. 

Med de politiska planer som finns är behovet stort av en förening som Falu miljögrupp – stoppa kärnkraften. Vi hoppas på nya engagerade krafter i föreningen. Ur ett större perspektiv måste vi överge det ekonomiska system som bygger på ständig tillväxt på en planet som inte har ständig tillväxt. Men den storskaliga ekonomin bryr sig inte om det långsiktiga, den kräver tillväxt idag, uppenbarligen till vilket pris som helst, utan ansvar för kommande generationer. Ordet vi är egentligen helt fel, vi har en liten kapitalstark grupp som dikterar utvecklingen, med politiskt stöd. Läs Jordens Vänners helt nya skrift Ett nytt ekonomiskt system för att rädda mänskligheten och planeten.

Från det stora till det lilla: Efter nyår drar vi igång två studiecirklar tillsammans med Studiefrämjandet. Den ena fortsätter spåret att kritiskt granska kärnkraften, Kärnkraftens 10 omöjligheter; 3 träffar, den andra – Hållbar energi tillsammans – ska handla om småskalig produktion av energi, kanske i lokala energigemenskaper med minskat beroende av den storskaliga energimarknaden. Här finns ett studiematerial som bland annat Jordens Vänner varit med och tagit fram med samma namn som cirkeln. Anmälan till Studiefrämjandet i Dalarna. Cirklarna körs i Studiefrämjandets lokaler i Falun.