Försörjningsstöd är inte mycket pengar. Det är så lite att den som behöver köpa ett par vinterstövlar får spara och gneta i månader för att få ihop det, utan att ha något att spara. Därför finns det vissa möjligheter att få lite extra till nödvändiga utgifter, som vinterstövlar eller glasögon.

Nu har regeringengett tilläggsdirektiv till en utredning som undersöker hur man kan sänka försörjningsstödet ännu mer, och ett av tilläggsdirektiven handlar om att minska möjligheten att få sådana extrapengar. Så långt det är möjligt och lämpligt, skriver regeringen.

Lämpligt är det inte alls, men vad som anses möjligt får vi se när utredningen redovisas i februari nästa år. 

Utredningen ska också föreslå ett bidragstak, för att det inte ska vara möjligt att ”stapla bidrag på varandra”, och ett förbud för kommuner att ge papperslösa försörjningsstöd.

Maria Hemström Hemmingsson, som leder utredningen, har ifrågasatt delar av direktiven. I praktiken finns nämligen redan ett tak, eftersom alla andra pengar bidragstagaren får räknas av från försörjningsstödet. Det gäller till exempel barnbidrag och bostadsbidrag, men också till exempel om en anhörig eller vän swishar en hundring eller om man säljer något på loppis.

Utredaren påpekar också att mycket få kommuner redan nu ger papperslösa försörjningsstöd, utöver lite matpengar eller en bussbiljett till Migrationsverket.

Regeringens iver att dra invarje möjlighet för den som får försörjningsstöd att få en liten extra slant, vare sig möjligheten finns i verkligheten eller bara i deras föreställningsvärld, är patetisk och motbjudande. ”Utredningen om drivkrafter och möjligheter i försörjningsstödet” kallas den pågående utredningen, och tanken är att de som får försörjningsstöd ska pressas att arbeta istället.

Men de lever redan under så hårt tryck att det knappast är något de väljer. Att förändra sin situation är också svårare för den som lever helt utan marginaler. Direktiven förutsätter en total frånvaro av insikter i fattiga människors situation, och dessutom en dumsnålhet som mest liknar illvilja.

Finanspolitiska rådet har påpekat att den typen av åtgärder inte fungerar, och att arbetsmarknadspolitiken skulle behöva använda sig mer av ”forskningsresultat och beprövad erfarenhet”. Till exempel anser de att man borde satsa mer på yrkesutbildning och subventionerade anställningar.

I tilläggsdirektiven ingår också att undersöka om de som lever på försörjningsstöd skulle kunna få en jobbpremie om de börjar arbeta. Mot det finns inget att invända i sig, men även här måste den bakomliggande tanken vara att beroende av försörjningsstöd är något man väljer.

Maria Hemström Hemmingsson är inte den enda av regeringens utredare som anser att direktiven för utredningarna är verklighetsfrämmande. Regeringen brukar fnysa åt kritiken och göra som de ändå hade tänkt – eftersom det handlar om att signalera till deras väljare och inte om att få samhället att fungera bättre.