Startsida - Nyheter

Glöd · Krönika

Den som utsätts för vuxenmobbning är ofta rättslös

Jiang Millington.

Stämningen är på topp. Det blir en alldeles särskild sorts sammanhållning när man känner sig som vinnare. Man blir kreativ, känner sig sedd och utvald. Det kanske blir lite flamsigt ibland men alla förstår varandra. Och så har man ju det gemensamma svarta fåret. Personen som gruppen utsett som föremålet för sammanhållningen. Antitesen till vad gruppen är och står för: negativ, bristfällig, humorlös.

För att bevisa att gruppen gör rätt som fryser ut  kollegan utsätter man hen för lite tester. På skoj, förstås och absolut inte illa ment. Man ber kollegan att läsa igenom och sammanfatta tusen sidor av kongresshandlingar till på måndag. Och råkar glömma att meddela det så att beskedet levereras fredag klockan kvart i åtta på kvällen. Man dubbelbokar in ett viktigt möte när man vet att kollegan inte kan eller flyttar till en annan lokal så att kollegan kommer försent. 

Ju djärvare tilltag desto mer endorfinkickar och desto svårare att dra sig ur. Och ju mer måste man rättfärdiga det man håller på med. För någonstans, gömt i ens inre rum, vet man att det man gör inte är rätt. Att man beter sig på ett sätt som man aldrig skulle göra ensam. Att gruppgemenskapen får en att känna sig utvald och stark. Men elak eller omoralisk, det är man verkligen inte! Det finns anledningar till varför kollegan hamnat i onåd. Intalar man sig.

Varje år beräknas 250 000 människor utsättas för utfrysning, illvilligt skvaller, karaktärsmord eller fysiskt och psykiskt våld. Det som i vardagligt tal kallas mobbning och i juridiken också går under benämningen kränkande särbehandling. Ungefär en procent, eller 30 000–40 000 personer utsätts för ”extrem mobbning”. I vissa branscher, som inom bygg eller Kommunal, utsätts runt 20 procent.

Trots att problemet är så vanligt, och konsekvenserna så allvarliga, är utsatta människor mer eller mindre rättslösa. Arbetsgivare är skyldiga att anmäla mobbning som arbetsskada till Arbetsmiljöverket. Arbetsmiljölagen stipulerar att arbetsgivaren ska arbeta förebyggande mot kränkande särbehandling men Arbetsmiljöverket gör inga tillsyner eller agerar i enskilda fall. Försäkringskassan har notoriskt svårt att  klassa mobbning som arbetsskada och det finns inte någon vägledande dom som håller arbetsgivaren ansvarig vid suicid orsakat av mobbning, trots att 300 självmord per år beräknas bero på mobbning.

Jag tror att en av anledningarna till att det är så svårt att komma tillrätta med detta är att ingen vill erkänna att man har utsatt någon annan. De psykologiska gruppprocesser som sätts igång är så starka. Situationer görs om, rättfärdigas och förminskas. Offret är överkänslig eller har själv orsakat problemen. Jag ser trevliga, vanliga människor med god etisk kompass dras med. Det är kusligt. När det sker är det svårt att få stopp på om det inte finns utarbetade rutiner som kan hantera det rättvist.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV