En ny studie visar att hjärnan luras att tro på felaktiga påståenden om klimatet (DN 7/8). Vår hjärna är mottaglig för upprepning och det gör att även när felaktiga påståenden om klimatet upprepas uppfattas de som mer trovärdiga, också av personer som är engagerade i klimatfrågan.
Det är få andra klimatskadliga branscher som är så omgärdade av felaktiga påståenden som kött- och mjölkindustrin, och den åtnjuter en häpnadsväckande tolerans från politiker och allmänhet. Säg någon annan bransch som tillåts kasta ägg på Europaparlamentet, bränna ner träd och vandalisera statyer i Bryssel, och sedan få gehör för sina krav.
Sveriges landsbygdsminister upprepar påståendet att svensk köttproduktion är mer klimatvänlig än andra länders och att vi gör en klimatinsats om vi väljer svenskt kött framför importerat. I själva verket är det köttet mer än ursprunget som är problemet. Eftersom svenskar äter väldigt mycket kött och mejeriprodukter är vår klimatpåverkan från maten bland de högsta i världen. Bara Nya Zeeland, Australien, USA och Argentina har högre utsläpp från maten.
Journalisten George Monbiot frågar sig i boken Ny jord – att föda världen utan att sluka planeten varför vi fortsätter att tolerera djurindustrierna trots deras omfattande miljöförstörelse och påverkan på klimatet. Han spårar dagens friskrivning av kött- och mjölkindustrin tillbaka till gamla greker som diktade upp påhittade berättelser om det enkla herdelivet i harmoni med jorden. Lägg till detta alla bibliska berättelser om den gode herden som tar hand om sina får och vi har fantasin om bondgården som idyll. Det har blivit en idé som är så djupt inbäddad i vårt medvetande att det krävs en tankeansträngning att ifrågasätta den. Vuxna människor kan bli arga när minskad köttkonsumtion kommer på tal eftersom det ifrågasätter en djupt rotad tro.
Fantasier om bondgården introduceras för oss redan som små genom bondgårdar i plast och barnböcker. Barnböckerna hintar naturligtvis inte om varför djuren finns på gården eller hur de dör. Istället vaggas vi in i en värld av talande djur som ”ger” mjölk, kött och ägg och att det som görs på bondgården är gott och rätt. Kött- och mjölkföretagen vill att vi ska fortsätta ha denna nostalgiska sagobild som vuxna. Tänk bara på Arlas reklam ”Bregottfabriken”.
EU antog tidigare i år en lag för att minska klimatskadliga utsläpp från olika industrier. Alla stora jordbruk som håller kor, en stor utsläppare av metan, undantogs från lagen med argumentationen att det är ”gårdar, inte industrier”. En sådan ”gård” kan hålla flera hundra kor inomhus och tillsammans står de för över hälften av EU:s utsläpp av metangas från jordbruket. Så exceptionell är toleransen för djurindustrierna. Nytänkande som utmanar vår nostalgiska bild av bondgården existerar knappt, istället ska djurbönder räddas och stödjas med skattepengar.
Djurindustrins makt över politiken handlar inte bara om pengar utan också om sagor som upprepats tills vi tror på dem.
